Herrie sprang med de andra och var i ett upprört sinnestillstånd, men uppfattade Tussies ord medan de sprang. “Faegrim! Vi måste till våra väskor! Jag har med mig dolkar i väskan, det kan vara att vi behöver dem även om vi inte vill använda dem!”

Brinkernas och skogstrollets äventyr hade blivit betydligt livligare än vad någon av dem hade väntat…[Read more]

Drottningens ögon smalnade något vid dessa avslöjanden. Att dessa nyheter och rykten inte nått henne tidigare frustrerade henne, men hon fick påminna sig själv om att hon inte kunde vara allvetande. Men hade de vetat om detta tidigare hade de kunnat förhindra katastrof. Nu var diplomatin Iserion och Nela’thaënas återigen i gungning, men inte bar…[Read more]

Ithilwyn såg på honom lite tveksamt och roat i blandning då hans ansikte var så nära hennes, och fnittrade till lite över hans lustiga sätt att tala och se på henne.
‘Du retade verkligen upp dem där inne.’ påpekade hon och skakade på huvudet så hennes hår yrde omkring henne, bara tanken gjorde henne olustig samtidigt som det hade varit rätt r…[Read more]

Triskian
Och så kände han den – den magiska aktiviteten. Inte av det slag han skulle ha gissat, då han hade väntat sig något närmare nekromanti och död, men snarare något i direkt kontrast. Något mer naturligt, som gav upphov till tillväxt och liv. Även om han var förvånad försäkrade det honom om det han hade misstänkt, att en magiker var på…[Read more]

Turin satt i sina egna tankar, gudarnas ord i Draumrheim hade plågat honom, “ätter och släkter ska täras itu” och “ömse sidor ska lida”. Exakt vad innebar dessa ord? Strider innebar lidande för båda sidor, det var ingen överraskning. Men ätter och släkter som ska täras itu och rämna i tusende bitar? Som alltid väckte gudarnas ord lika många frågor…[Read more]

Alven fick ett litet roat leende på läpparna, kanske var det sättet hon uttalade hans namn. Kanske var det hur hon strök handen genom sitt hår, och listade upp orsakerna till varför hon behövde dölja det. Eller kanske var det bara situationen över att samtala med en person som inte så länge sedan varit en namnlös fiende, men nu en känslosam p…[Read more]

Flickans blick betraktade Wreax och de ord han yttrade, men hon verkade inte påverkad av hans sätt att tala – eller hans hot. Som ett av Celeras många gatubarn hade sådana ord från män blivit så vanliga att de var tomma ord i vinden. Trots allt var staden inte tom på märkligt folk och deras speciella behag som sådana som hon själv alltid på…[Read more]

Det hela var väldigt plötsligt, väldigt spontant, men ändå hade Arlin känt att det var rätt. Pirrig hade han varit då han tog fram ringen, men då hon tackade ja och gav honom den djupa kyssen som följde kände han sin nervositet smälta. Ringen gled smidigt på hennes nätta finger, och han gav henne ett varmt leende som fick honom att se betydligt…[Read more]

Avskedet skede i det stilla tysta samma kväll, stämningen under middagen hade varit tryckande men ingen hade sagt något medan den klassiska Märehnska grytan med lamkött och diverse rotfrukter hade intagits med bröd. Hon hade låtit blicken vandra utmed hennes yngre syskon och hennes far som var märkt av alla år ute på heden med både skador frå…[Read more]

Hillevi och hennes följe sitter kvar när de flesta har rest sig, och förblir sittande en kort stund när Brand och Leida närmade sig. Hon lyssnade på honom när han talade och när han var klar så log hon smått och reste sig upp, hennes två bredvid henne direkt efter likaså. “Tack Brand,” Hon såg mot Leida. “Trevligt att träffas. Systern Leida…[Read more]

Saskia Belsante
År 1422, November
3 dagar senare …. 

De hade fraktat hit hans kropp i ilfart, inte för att man oroade sig för tjälen, utan för att alkemisten behövde snabbt undersöka kroppen för att ens ha en chans att kunna avläsa vilket gift det var. Hon hörde alkemistens mjuka, hummande röst bakom hennes skuldra. Saskia suckade lite och vr…[Read more]

“Vi kommer göra det klart för alla vilka som styr vilket skepp när vi är redo att ge oss av Ragnhildr. Och jag tror nog de kommer lyssna på dig bättre än du tror om du bara är bestämd.” Han ler lätt mot henne och lägger en hand på hennes axel igen medan han ser på skeppen i tur och ordning.

“Du har visat prov på att du faktiskt är redo att leda…[Read more]

Brand har hela tiden studerat Torfi och Hillevi, inte lyft blicken från den som varit i ringen. Han suckar lite när alla talat klart och det hade värmt att höra sin systers ord. Även om hon kanske inte riktigt förstod hur mycket guld det hade varit i hans penningpung. Mer än han nog skulle få ihop någonsin igen. Men det hade det varit värt att…[Read more]

Yazfein har bara studerat syskonen under tystnad och hade ganska snabbt förstått hur nära de stått mannen de kallade Ejvald. Han bara skakar på huvudet och väljer att inte säga något men blicken vilar länge på Eirik innan han lyfter den för att se mot kvinnan som kommer springandes, tät följd av en man. Han lyssnar på deras ord och har redan bör…[Read more]

Ejvald ger henne en blick kort med ett brett leende, ett leende som fylls med styrka och han tar ett djupt andetag för att följa henne framåt mot männen med ett vrål. Ett vrål som taget från yngre dagar då hans kropp och själv var som starkast. Värme fyllde honom och trots att han kände hur såret öppnade sig mer och mer, kände han sig stark. Do…[Read more]

Hulta tyckte synd om blomman som fick smaka på drycken. Det som var hemskt för dem var värre för de flesta andra. Hon log smått åt Sera, och nickade tacksamt när hon fick sin dryck påfylld med dricka av bättre kvalitet. Hon sniffade på den, smakade lite och sedan log innan hon satte ifrån sig sitt glas och såg mot Sera igen.

“Kun…[Read more]

Hon hade inte insett att hon tänkt högt och rodnade tydligt när han log åt talesättet hon tänkt på. Hon log själv nervöst, men mer åt marken än åt honom. Det var fint att kunna le och att mötas av ett leende efter de skrämmande dygn hon haft. I hennes vildaste fantasi hade hon aldrig ens kunnat föreställa sig att alver log, inte vänligt, inte s…[Read more]

“Kommer döden är vi inte värdiga livet, kan vi inte hitta överlevnad i motgång bör vi inte söka oss till Lloth.” Hon log åt Ziyaté och såg sig omkring. “Nu får vi se vad människan döljer ute i det öppna, borta från vandrande händer men inte vandrare.” Hon tog några kliv bort från hästen in mot skogen.

“Vad tror du? Det var inte mycket som utmärkt…[Read more]