Hon skakade på huvudet åt hans ord. Hon kunde tydligt se hur hans tankar snurrade, hur han bedömde hennes svar och drog sina egna slutsatser, men hon kunde knappast bry sig mindre. Om han listat ut vem som anställt henne så var det snart nog inte längre hennes problem.

”Ah, väldigt filosofiskt av er… Men jag är rädd att hon som skapade mig…[Read more]

Hans fråga hade främst varit en spade som grävde efter mera information. Hennes brist på oro över stadsvakterna gjorde honom ytterligare säker på vem hennes anställare var. Om hon arbetade för den han tänkte att hon arbetade för skulle hon kunna visa upp någon form av nonchalant attityd, vilket hon gjorde, gentemot vad annars hade varit ett v…[Read more]

Hans ord fick hennes leende att bli lite bredare, men hon kittlade honom inte så som han fruktade, istället lät hon sig själv bli snurrad ett varv innan hon följde honom med blicken när han gick fram till fönstret.

Hon fiskade upp en sällan använd borste från en av hyllorna i garderoben och gick fram till Zator där han stod vid fönstret.…[Read more]

Hans svar fick henne att skratta, ett inte helt otrevligt ljud, trots att det var lite hest och inte ofta använt. Trodde han verkligen att det skulle ha gjort någon skillnad? Nog för att hon lagt en fälla att lura in honom i, men bara för att hon valt att göra det så lätt som möjligt för sin egen del så betydde det inte att hon var inkapabel…[Read more]

Det var nästan lite märkligt att han kände hennes händer mot hans bröst med tanke på alla lager av kläder han hade på sig men visst kände han det och kände sig tacksam över att hans hjärta inte fick spatt och började galoppera i bröstet på honom. Tacka Nenna! Där befann de sig; täckta från topp till tå av snö från olika anledningar och ändå…[Read more]

Jana hörde svagt genom vintermössan och snön att djuret röt till plötsligt, men åt något annat? Tankarna for genom huvudet medan hon kämpade för att behålla lugnet trots paniken men det var henne nästan övermänskligt när ett vilddjur slet och rev i hennes kläder. Hon kände hur tyngden från djuret oväntat försvann och äntligen kunde hon lyfta huv…[Read more]

‘Jag beklagar er belägenhet’,  kommenterade Dhrach kort. Han visste hur det kunde vara med ledare som förblev tysta och folket fick lida för det, han hade träffat på några stycken under sin resa dit från andra änden av världen. Det kunde bero på mycket, okunnighet att styra, ovilja, ignorans, girighet, sjukdom samt annat, men han kände inte till m…[Read more]

Ulrik hade sin dag planerad, kanske inte samma plan som Jana nu hade men han hade en plan oavsett. Planen för honom var att jaga maten till bordet och då han var den skickligaste av dem på att jaga så hade han nästan blivit utknuffad ur huset och tillsagd att inte komma tillbaka förens han införskaffat dem mat. Ibland kändes det synd att han var…[Read more]

Han lät samtalet gå en stund utan att avbryta dem medan han såg sig om, liten och skräckinjagande som en bebis säl som han var, eftersom hans vän Dhrach verkade vara helt på spänn. Det var ju något som betydde att de befann sig i en farlig situation, något Luka BORDE veta men ja Luka var lite långsam på att fånga upp de brödsmulorna ibland. Dhrac…[Read more]

Freggi Einriðivinr
Freggi märkte knappt när Turin kom in i hallen, men vid Ragnhildrs viskning följde hen hennes blick. Freggi hade stor respekt för Turin och bara skymten av hans gestalt fick Freggi upp på fötter igen. Hen fick med sig klingan upp och ställde sig nära sin vän, vänd mot Turin, rakryggad med böjt huvud och händerna hårt knutna…[Read more]

– Jag… jag vet kna-happt själv… Snyftande hon. Hon vände de tårfyllda stora bruna ögonen upp mot skyn som hon nätt och jämnt kunde skymta genom det täta lövverket. – Skaparen må-måste testa mig! Ännu en skälvande snyftning. – Jag hade precis fått jobbet i köket och, och, jag vet inte, någon måste väl skala furstinnans po-potatis, de s…[Read more]

Han suckade dock till det Luka frågade av honom. “Många byar finns det inte längre kvar av våra byar utanför försvaret av Zirthimars väggar. Vi har väntat på vår konung att ta striden till Vättarna som inkräktar på vårt land och gör det omöjligt för oss att leva i frid, men tystnaden från hans hall är det enda svaret vi fått.”

Han såg mo…[Read more]

Wreax förde sina händer i vattnet och sen igenom sitt hår och sitt ansikte. Han funderade på det som Moira sade om att ha skonat någon – på något sätt kunde han relatera till det, men hade själv inte gjort det valet någonsin, och därmed hade inte något att ångra på den fronten. Han var inte berörd av hennes sorgsna blick, däremot fortsatte han m…[Read more]

Förödelsen av deras strid var uppenbar. Bränd och fortfarande brinnande mark efter elden som Jezeral framkallat på den ena riddaren, hans egen döda häst, och döda kroppar av riddare var de främsta synerna omkring dem där de stod.

Athel lutade mot svärdet och siktade sin blick mot marken. Han insåg att maléfikern var en betydligt farligare f…[Read more]

Nilla log lite med en lättad suck över orden som lämnade hennes framtida make och det syntes att hon slappnade av mer nu än innan. Hon hade växt upp med att hålla sig lugn men man kunde dock se en lättnad förgylla hennes ansikte från Arlins valda ord. Att säga att hon inte var nervös skulle vara att ljuga trots glädjen hon kände när hon nu befann…[Read more]

Axel kollade lite från de äldre till Wyn med ett leende innan han svarade dem med stadig stämma. “Jag lever för äventyr, jag har beslutat att se hela världen innan jag dör och om jag inte hade rest hit så skulle jag svika mig själv. Detta är en förvirrande men vacker plats som jag är glad över att få uppleva.” Sa han ärligt även om det på ett lite…[Read more]

Selyana betraktade sin mor under uttalandet och även om de resterande alverna inte skulle märka av ändringen inom drottningen så gjorde Selyana det, det var ju ändå hennes mor. Selyana sa ingenting dock då det inte var hennes sak att avbryta samtal och tanketid, allt hade sin tid och plats. Det gjorde som alltid lite ont i Selyana över att se sin…[Read more]

Trädmannen gav ifrån sig ett ljud som lät som ett uråldrigt träd som vred sig så barken knakade, de gula ögonen fästa på Axel.
‘Ingen kommer till våra skogar…’ sa han, hans röst långsam och djup, nästan svår att förstå.
‘Inte på hundratals år…’ fortsatte han, och de gula ögonen var fästa med en blandning av nyfikenhet och förvirring på Axel.…[Read more]