Dunsen verkade ha gjort Tussie avsvimmade – eller åtminstone så yr att hon hade svårt att koncentrera sig. För plötsligt verkade de finnas fler av de som var samlade och en bultande huvudvärk.

“Inget… nej… nej!” försökte hon desperat få fram ur sig.

Maruld gav ifrån sig ett hånfullt skrockande av orden från de små varelserna och när den…[Read more]

Så klart hon hade rätt. Vilken dimma skulle så fort svepa omkring dem och speciellt framkalla så hemska minnen. Bara tanken fick henne att rysa. Som hastigast skymtade hon de lite glansigare kinderna på Istilwys även om hon ignorerade dem. Orden fanns fortfarande i hennes tankar och att hon själv inte hade glansiga kinder var märklig…[Read more]

Det hade inte mycket tid och stegen stannade precis utanför dörren och snart hörde bestämda knackningar. Ziyaté såg kort mot dörren för att sedan se mot Yazefin igen.

“Vi kan sätta dit Istilwys.” sa hon simpelt och sedan slöt hon ögonen för att glida in i skuggorna för att inte synas där. För att vara ärlig var hon inte helt säker på vad, e…[Read more]

Frågan fick Ranghildr att bita sig själv i underläppen för att fundera över det. Fast när hon fick natten att klura ut det hela. Hon lade sig inte allt för sent den kvällen och när väl morgonen kom knackade hon på Ejvalds axel. Självsäkert för att sedan korsa sina armar med ett svagt leende.

“Celeras, eller utanför Celeras. Piraterna där.…[Read more]

Ilskan bubblade inom Ranghildr och det var svårt att dölja det. Även om hon försökte med sina spända käkarna och knytna nävarna. Vad fanns det mer att säga? Hon hade inte tänkt ändra sig.

“Gör vad du vill, Eirik. Jag berättade för dig i förtroende om du vill kasta bort det – är det upp till dig.” sa hon, ärligt och fnös för att sedan resa sig upp…[Read more]

“Mm ett problem för morgondagen…” Viskade han mjukt när hon slöt ögonen, men han lät inte sig själv somna än utan låg där och lyssnade på hur hennes andetag blev tyngre när sömnen kom över henne. Under ett längre tag låg han och stirrade upp i taket för att brottas med ett tankar och känslor. Även om allt just nu var bra så var det en krävand…[Read more]

Hon slöt ögonen när han smekte henne över kinden och det nya ärret där. Hans beröring var öm och behaglig och till skillnad från ärren på ryggen så fanns där ingen smärta när han rörde vid det.

”Jag borde göra det… Men det är ett problem för morgondagen”, svarade hon lite roat, utan att ge sken av att hon faktiskt kände sig något tveksam till be…[Read more]

Han säger inget mer om Asarna eller det hon nämner om völvorna men en lite fundering och tanke har börjat gro. Sen smeker han hennes kind igen och drar med fingrarna över hennes kindben. Inte så att han fäster någon större vikt vid den tanken men den fanns där långt bak i hans huvud iallafall. Han hade sett hur hennes tatuering förstörts…[Read more]

Hon besvarade kyssen med samma leende över läpparna, njöt av värmen och känslan av att ha honom nära. Att han var glad över att hon stannade var uppenbart och hon kunde knappast klandra honom, hon kände likadant.

Med en liten suck hade hon slutit ögonen, nöjd över hans löfte, men när han frågade henne om gudarna så öppnade hon åter ögonen och…[Read more]

“Felet är inte ditt min kung, du har ingenting att be om förlåtselse för. Om något borde ursäkten vara min, hade jag vetat vad jag gjorde hade jag inte gjort någonting.”

Rune sa ingenting mer, utan lät dem ta tag i hans armar och gjorde inget motstånd när de började föra iväg honom. Blickarna från de som inte var så snabba ut ur rummet betrakt…[Read more]

Han möter hennes blick och nickar innan han mjukt kysser hennes läppar mer kärleksfullt och utan begär. “Jag lovar att vara så försiktig jag kan.” Han smekte hennes arm mjukt medan han lutade sig lite mer in mot henne för att få vara så nära han kunde. Hans leende blev lite större och varmar när han hörde hennes sista ord. Han kunde inte säga hu…[Read more]

Hon hummade lite som svar. Tröttheten hade henne i sitt grepp och trots att hon ville fortsätta diskussionen så verkade det inte som om hennes kropp höll med henne.

”Du måste lova mig att du är extra försiktig. Ingen kan få veta…” Mumlade hon ömt, men exakt vad hon menade var tvetydigt. Kanske var det en kombination av oron kring att det fanns…[Read more]

Så fort som drottningen var på sina fötter igen, hade Vésiva rest sig upp och böjde huvudet i en respekterande gest. Det fanns inte heller någon tid att förlora. Tiden hade en tendens att röra sig allt för fort. Hon skakade nätt på huvudet så att hennes blonda hår slog lite åt alla håll.

“Nej, min drottning. Tack igen för er tid” sa hon och böjd…[Read more]

Förstås var det svårt att sitta kvar där när de två skulle röra sig iväg mot en… kyrkogård? Varför i Athals namn skulle de göra det? Han svalde och svepte stopet som han hade haft framför sig för att lite buttert med korsade armarna medan han gick med arga steg.

Tyst och ilsket vandrade han, lite längre bakom resten av sällskapet med blicken på Cathyrn.

Hans grepp om hennes arm var lite hårdare för varje steg. Hon bet lite i sin läpp, som för att hindra sig själv att säga någonting. Eller för den delen att skrika till. Hon ville inte skrämma honom till att inte fortsätta det som de höll på med. Trots allt var det ettsteg framåt.

“Se där! Det ser bättre ut och du har inte ansiktet tryckt ner mot…[Read more]

Förr eller senare, men hon föredrog så klart förr. För vem visste hur länge man levde och var inte döden en lösning på allt? Hon nickade lite instämmande åt hans gäspning. Sömn hade inte varit så dumt, inte det minsta.

“Sova här, eller i byn?” frågade hon, för henne kvittade det egentligen. Hon hade sovit under den bara himmelen många gånger förr.

Veta mer om henne? Det var väl inte så mycket att berätta. Eller kanske det var faktumet att ingen förut hade riktigt varit intresserad av hennes bakgrund och historia innan. Hon bet sig själv i underläppen medan hon funderade på ett vettigt svar.

“Jag… föddes här i Spillerhamn och sedan dess har jag och min tvillingsyster varit här?” föreslog…[Read more]

“Varför hon är här? Antingen för att Lloth vill ha henne här av någon anledning, för att hon har något att vinna själv på att vara här eller för att hon går emot Lloth…” Han visste inte vad han skulle tro om det Ziyate hade sagt till honom tidigare eller om det ens var sant det hon sagt. Men tydligen så var det ju en tredje mörkeralv här…[Read more]

Med mjuka fingrar tecknade hon små cirklar över hans bröstmuskler medan hon lyssnade på hans svar. Det dunkla ljuset omkring dem blev svagare och hon kunde inte hindra sig själv från att gäspa. Filten som han dragit över dem var varm och mjuk, och hans kropp så nära hennes gjorde att hon kände sig säker på något vis, hemma, insåg hon. Frostheim…[Read more]