Hon drog ett rosslande andetag och tryggheten som fyllde henne när hans händer så milt och faderligt strök hennes rygg. Fortfarande höll hon krampakitgt i hans ben, men hon höjde hennes blick. Ännu en gång snyftade hon till och mötte hans blick nästan lite som om hon var en liten flicka igen. Rädd för livet och dess prövningar.

“Jag ids inte län…[Read more]

Ejvald märker inte ens när Ragnhildr kliver in och det är först när hon sjunker ner på knä framför honom som han blinkar till, alla minnen från det förflutna försvinner. Han är åter i nuet, händerna som smeker mjukt över hennes hår och rygg där hon trycker sig mot honom. Hans egna bekymmer som bortblåsta medan han mjukt, varmt och faderligt ler…[Read more]

Yazfein lyssnar på de ord som Maeve säger, förstår dem och tar in dem innan han flyttar sig så han sätter sig bakom henne, benen på var sida om henne medan han mjukt lägger armarna om henne. Lägger sitt huvud lätt mot hennes axel innan han drar henne lite bakåt så hon lutas mot honom. “Hon sa väldigt lite och har berättat väldigt lite om det. G…[Read more]

Allt som hade skett kvällen, hade fått Ranghildr att skaka. Av ilska, eller sorg. En av dem, eller båda. Hon var inte säker. Efter att ha visat sin svaghet så uppenbart framför andra, kände hon sig tom. Som om skalet som en gång funnits där hade försvunnit. Kanske hade det alltid varit en lögn? Kvällen hade passerat förbi långsamt och nattens m…[Read more]

Handen som han lade över hennes kändes betryggande på något vis, men den kunde ändå inte hindra vreden och fruktan som långsamt smög sig på i hennes ögon i takt med att han berättade hemligheten för henne. Hade han stannat vid den första meningen så hade hon kanske förstått. Att smyga sig in i Ranheim och ha ihjäl Hrafn kändes som något som hen…[Read more]

“Mahadwen, Iselem eller Celeras? Vilken av kusterna säger du vi bör ta oss till för att hitta byte där? ” Ejvald såg på Ragnhildr och verkade fundera lika mycket på det som att han ställde henne frågan. För hon har rätt i att de vore bättre om de lämnade Nirai just nu och hinna före rykten om att de är i närheten av de olika länderna just n…[Read more]

Han nickar och det märks att hans ilska glider lite från henne för att nog läggas på Istil och det hon gör med Kettil’s ande. Han tog ett steg tillbaka och gick till dörren för att låsa den snabbt innan han suckade lätt. “Vad är det ni har att säga som är så viktigt?” Han lägger armarna i kors och han lila ögon möter hennes röda. De verkar glöda m…[Read more]

När hon nästan beordrar honom att berätta för henne så lägger han ena handen på hennes som vilar mot hans bröst. Håller den mjukt och har nu en mer självsäker blick igen. Som om hennes ord och den hårda blicken stöttar honom i hans beslut att berätta. Han suckar lätt och nickar kort innan han tar till orda igen, nästan viskar orden men rösten är l…[Read more]

Olaus lutade sig bakåt medan han lyssnade på svaren, och lät sin blick vandra mellan dem när det var relevant. Då hon nämnde att hon nu hade en partner däremot så fastnade blicken på Arzin och tecken på ett leende syntes hos Olaus, men knappt.

“Det glädjer mig, Fröken Hecate.” Han såg sedan mot handen som Arzin erbjöd för att skaka in avtalet. Ol…[Read more]

Den unga kvinnan med det eldröda håret är märkbart nervös där hon går med Arand vid sin sida mot värdshuset där mötet avtalats. Det kunde lika gärna vara en fälla och då hade hon lurat med sig Arand i den. O andra sidan var han skicklig på att försvara sig, slåss vilket hon själv inte var så det kändes ändå som rätt val att ta honom med. Utanför…[Read more]

Det här kändes alldeles för privat att bevittna men att gå skulle verka underligt. Fëani känner sig en aning obekväm där hon står mest över att hon i stunden inte kan göra något. Inte trösta, inte vara ett stöd, inte hjälpa Arand eller Maeve. Men hon följer det som händer med fokuserad blick, gastar och andar var inget hon upplevt förut och det hä…[Read more]

Luka satt och sysslade med det han gjort dagen innan, ja innan han somnat det ville säga, och undersökte allt han bara kunde på sin höga kentaur rygg. Han petade på ett par lövknoppar som han annars inte skulle ha kunnat nå och kände sig allmänt till frid både över situationen och den muntre Dhrach. Då han hörde Dhrachs röst så drog han sig tillba…[Read more]

Herrie fick en arg blick och en förvånansvärt modig attityd gentemot situationen som uppenbarade sig framför dem. Resultatet av detta var dock för honom att förolämpa dem på ett sätt som bara Heribert Pott kunde.

“Vadå guld? Blodet måste inte pumpa ända vägen upp till huvudet på er va? Ni är som övergivna fyrar!”, ropade han. Han hade en kvist i…[Read more]

I skogen låg en ung dvärg, Gofúr Akúrkam, på marken. Han var medvetslös, och hade ett öppet sår på sin panna. Ett svärd som förmodligen var hans låg bredvid honom på marken, vilket såg ut som att han haft det i sin hand stunden innan han blivit medvetslös. Han hade också en medelmåttigt stor sköld, med tanke på hans egen storlek såklart.

Han låg…[Read more]

Lhoris ansikte hade en likgiltig min. Han var inte som person kapabel av att förstå sociala konventioner. Han blev ofta missförstådd, och kunde uppfattas som ohyfsad eller ouppfostrad. Han sade det han tänkte, och förstod ofta inte orationella reaktioner, eller situationer där någons ord inte motsvarade de känslor som de hade. Därför trodde han…[Read more]

Athel hukade sig framåt fortfarande över vattnet, och smärtan från hans ansikte började upphöra. Han vände sitt huvud för att märka att alla hans man hade antingen flytt eller blivit besegrade, och han gick långsamt tillbaka mot Jezeral och Kamilla, och haltade då han i sitt språng i rustningen lyckats skada foten på ett sätt som han inte märkt då…[Read more]

Vid det här skedet var riddaren vars arm Kamilla fortfarande höll avsvimmad, och hängde orörlig från henne. Hon släppte då denna, och började sakta bekanta sig med vreden som flödade inom sig. Hon kunde inte besegra den, men den var som ett för tungt svärd, det gick att påverka hur det föll.

“Fantastiskt råd!” Röt hon till sarkastiskt nä…[Read more]

Kettil såg på Asgeir vädjande. “Jag har saknat dig med, jag känner mig tom!! Men vad menar ni, brutal död? Vad hände?” Det var tydligt att bitarna började falla på plats, men han verkade fortfarande förvirrad. Han förde hastigt sin hand genom sitt hår, medan han grep sin andra hand in i en näve och sedan släppte den, upprepande. “Jag minns inte!…[Read more]

Det var inte svårt att se att drottningen var djupt inne i sina egna tankar och hon ångrade sig lite att ha sagt något först. Men sedan rättade hon till sitt blonda hår något, för att nicka lite mer bestämt. Det var en risk att säga det på det sättet, men varför itne ge det ett försök.

“Min drottning, om jag får vara så fräck. Min plan är inte…[Read more]