Handen som han lade över hennes kändes betryggande på något vis, men den kunde ändå inte hindra vreden och fruktan som långsamt smög sig på i hennes ögon i takt med att han berättade hemligheten för henne. Hade han stannat vid den första meningen så hade hon kanske förstått. Att smyga sig in i Ranheim och ha ihjäl Hrafn kändes som något som hen…[Read more]

“Mahadwen, Iselem eller Celeras? Vilken av kusterna säger du vi bör ta oss till för att hitta byte där? ” Ejvald såg på Ragnhildr och verkade fundera lika mycket på det som att han ställde henne frågan. För hon har rätt i att de vore bättre om de lämnade Nirai just nu och hinna före rykten om att de är i närheten av de olika länderna just n…[Read more]

Han nickar och det märks att hans ilska glider lite från henne för att nog läggas på Istil och det hon gör med Kettil’s ande. Han tog ett steg tillbaka och gick till dörren för att låsa den snabbt innan han suckade lätt. “Vad är det ni har att säga som är så viktigt?” Han lägger armarna i kors och han lila ögon möter hennes röda. De verkar glöda m…[Read more]

När hon nästan beordrar honom att berätta för henne så lägger han ena handen på hennes som vilar mot hans bröst. Håller den mjukt och har nu en mer självsäker blick igen. Som om hennes ord och den hårda blicken stöttar honom i hans beslut att berätta. Han suckar lätt och nickar kort innan han tar till orda igen, nästan viskar orden men rösten är l…[Read more]

Olaus lutade sig bakåt medan han lyssnade på svaren, och lät sin blick vandra mellan dem när det var relevant. Då hon nämnde att hon nu hade en partner däremot så fastnade blicken på Arzin och tecken på ett leende syntes hos Olaus, men knappt.

“Det glädjer mig, Fröken Hecate.” Han såg sedan mot handen som Arzin erbjöd för att skaka in avtalet. Ol…[Read more]

Den unga kvinnan med det eldröda håret är märkbart nervös där hon går med Arand vid sin sida mot värdshuset där mötet avtalats. Det kunde lika gärna vara en fälla och då hade hon lurat med sig Arand i den. O andra sidan var han skicklig på att försvara sig, slåss vilket hon själv inte var så det kändes ändå som rätt val att ta honom med. Utanför…[Read more]

Det här kändes alldeles för privat att bevittna men att gå skulle verka underligt. Fëani känner sig en aning obekväm där hon står mest över att hon i stunden inte kan göra något. Inte trösta, inte vara ett stöd, inte hjälpa Arand eller Maeve. Men hon följer det som händer med fokuserad blick, gastar och andar var inget hon upplevt förut och det hä…[Read more]

Luka satt och sysslade med det han gjort dagen innan, ja innan han somnat det ville säga, och undersökte allt han bara kunde på sin höga kentaur rygg. Han petade på ett par lövknoppar som han annars inte skulle ha kunnat nå och kände sig allmänt till frid både över situationen och den muntre Dhrach. Då han hörde Dhrachs röst så drog han sig tillba…[Read more]

Herrie fick en arg blick och en förvånansvärt modig attityd gentemot situationen som uppenbarade sig framför dem. Resultatet av detta var dock för honom att förolämpa dem på ett sätt som bara Heribert Pott kunde.

“Vadå guld? Blodet måste inte pumpa ända vägen upp till huvudet på er va? Ni är som övergivna fyrar!”, ropade han. Han hade en kvist i…[Read more]

I skogen låg en ung dvärg, Gofúr Akúrkam, på marken. Han var medvetslös, och hade ett öppet sår på sin panna. Ett svärd som förmodligen var hans låg bredvid honom på marken, vilket såg ut som att han haft det i sin hand stunden innan han blivit medvetslös. Han hade också en medelmåttigt stor sköld, med tanke på hans egen storlek såklart.

Han låg…[Read more]

Lhoris ansikte hade en likgiltig min. Han var inte som person kapabel av att förstå sociala konventioner. Han blev ofta missförstådd, och kunde uppfattas som ohyfsad eller ouppfostrad. Han sade det han tänkte, och förstod ofta inte orationella reaktioner, eller situationer där någons ord inte motsvarade de känslor som de hade. Därför trodde han…[Read more]

Athel hukade sig framåt fortfarande över vattnet, och smärtan från hans ansikte började upphöra. Han vände sitt huvud för att märka att alla hans man hade antingen flytt eller blivit besegrade, och han gick långsamt tillbaka mot Jezeral och Kamilla, och haltade då han i sitt språng i rustningen lyckats skada foten på ett sätt som han inte märkt då…[Read more]

Vid det här skedet var riddaren vars arm Kamilla fortfarande höll avsvimmad, och hängde orörlig från henne. Hon släppte då denna, och började sakta bekanta sig med vreden som flödade inom sig. Hon kunde inte besegra den, men den var som ett för tungt svärd, det gick att påverka hur det föll.

“Fantastiskt råd!” Röt hon till sarkastiskt nä…[Read more]

Kettil såg på Asgeir vädjande. “Jag har saknat dig med, jag känner mig tom!! Men vad menar ni, brutal död? Vad hände?” Det var tydligt att bitarna började falla på plats, men han verkade fortfarande förvirrad. Han förde hastigt sin hand genom sitt hår, medan han grep sin andra hand in i en näve och sedan släppte den, upprepande. “Jag minns inte!…[Read more]

Det var inte svårt att se att drottningen var djupt inne i sina egna tankar och hon ångrade sig lite att ha sagt något först. Men sedan rättade hon till sitt blonda hår något, för att nicka lite mer bestämt. Det var en risk att säga det på det sättet, men varför itne ge det ett försök.

“Min drottning, om jag får vara så fräck. Min plan är inte…[Read more]

Ranghildr skakade på huvudet så att det bronsröda håret som var uppsatt i en stor fläta slog runt omkring henne. Hon log lite sorgset åt sin son.

“Vem du än berättar det för, kommer jag att genomföra det Eirik. Inte ens din far kan stoppa mig.” sa hon, simpelt och det var något nästan hårt i hennes blick. Något som visade att hon inte ljög för…[Read more]

Hon låtsades fundera, som om hon inte redan när han hade ställt frågan bestämt sig. Vad fanns egentligen hemma? Förstås hennes vän Freggi men hon hade alltid varit rastlös och när de inte var ute på havet kände hon sig nästan tom. Fast det var förstås ingenting som hon hade sagt åt Ejvald – eller någon för den delen. Hon höll fortfarande sina k…[Read more]

“Vi har ont om tid, åtminstone lyssna på mina ord.” väste hon fram, uppenbarligen ilsken och det vanliga tålamod som var där verkade inte längre finnas och hon spände sin käke och sina nävar i ett försök att lugna sig för att sedan sammanbitet fortsätta, i en hastig röst, som för att försöka få tillbaka de sekunderna som de förlorade på det…[Read more]

“Värd mycket pengar? En sådant smutsigt äckel?” frågade hon, mest för sig själv lite tyst som om hon försökte få in orden som hon sa. Hur skulle hon ens få tag i pengar? Så få hade hon sett av det att hon knappt mindes hur mynten såg ut. Formen var förstås rund och visst brukade de glimma lika fint som stjärnorna… Åtminstone om hon mindes rätt,…[Read more]