Hon hade knappt suttit av sin häst innan hennes mor var framme vid henne och svepte upp henne i en varm och stark kram. Det hade varit så länge sedan hon sett sina föräldrar och hon skulle inte skämmas över att erkänna att hennes ögon vattnades en aning när Ragnhildr omfamnade henne. Leendet falnade dock inte från hennes läppar, utan blev bredar…[Read more]

Medvetslösa eller döda? De orden fick något ovanligt att ske vilket var att ett flin spred sig på Sparvens ansikte men inte ett charmigt sådant, mer ett kallt och mordiskt sådant i stället. Han höll sitt ädla kvastskaft och gav Späck en blick. “Det finns tid och utrustning tillgängligt, det löser sig.” Sa han roat medan han knäade skaftet så d…[Read more]

Luka kände som vanligt hur hans egna energi försvagades efter läkningen men det var åtminstone bara ett sår vilket inte tog allt för mycket på honom men han drog lite efter andan dock efter den plötsliga energiförlusten men klagade han? Nej det gjorde han inte utan istället log han bara lite matt över hennes reaktioner.

Då hon grimaserade…[Read more]

Luka sken upp likt den lilla solstrålen han faktiskt genuint var då han fick en ny vän på sin lilla resa tillbaka genom staden. Han kliade sig lite i nacken vid hennes kommentar om att han var tjuv och förtjänade att få ont innan han tog till orda. “Jag tror att allt är mer komplicerat än vad saker verkar, kanske var det ända utvägen för honom…[Read more]

Utan att tveka slog sig Vésiva ner vid drottningens sida. Hennes ord värmde så klart – men hon var inte helt säker på om det var sanna. Fast hon visade förstås inte sin osäkerhet utan höll vinglaset lite ledigt i hennes högra hand.

“Tack, min drottning. Dina ord värmer förstås. Men jag ska hålla mig kort med mina nyheter.” svarade hon för att h…[Read more]

Yazfein lägger huvudet lite på sne och ser frågande på Ragnhildr medan hon svarade honom med en mot fråga. Han möter lugnt hennes blick och verkar lite road av det hela på något sätt. “Jag fick såret i ett bakhåll det är sanningen men vad får er säga att det inte var en gren som gjorde såret? För oavsett så tror jag att ni har räddat livet på…[Read more]

Frågan fick Ranghildr att fnysa, som om hon fann det löjligt att han frågade henne. Hon kunde inte rå för att ge ifrån sig ett litet skrockande som om hans ord var lite väl för självsäkra. Lite irriterat korsade hon sina armar.

“Istället kan väl du ta och berätta sanningen om ditt sår? För knappast var det en gren som gjorde det där.” påpekade…[Read more]

Audgisil hade stått bredvid sin hustru Ranghildr på trappornas topp som ledde upp till Sätet och inväntat deras analkande barn. Att han var en konung var det inte mycket som avslöjade, för han bar varken guld eller juveler och klädde sig heller inte rikt eller dyrt. Men snarare kanske var det hans stadiga hållning, hans lediga vis som på något vi…[Read more]

Eyaz. Namnet tycktes bekant, men det var som en pusselbit som inte riktigt passade hur hon än vred och vände på den. Blicken var på mannen och sedan kort på den svarta hårkalufsen som stack fram under filten. Det var något rogivande med ett barn som sov. Trots alla problem som fanns – tycktes det finnas ett naivt och barnsligt hopp kring dem. Ba…[Read more]

Dagarna skred fram och det hade förstås lärt känna varandra bättre på färden. Faktum var att Ziyaté var glad över att det var just Istilwys, deras kunskaper kompletterade varandras. Alltid något som var att föredra, speciellt om de skulle överleva det här uppdraget.

Hon kisade mot solen som stod högt på himmelen och gassade. Lite för varmt för…[Read more]

Det verkade som om denne lilla flicka hade börjat förlita sig på henne, det var nästan förvånande. Hon såg lite fundersam ut och strök sina fingrar lite eftertänksamt på hakan medan hon klurade på vad hon skulle fråga. För trots allt, även om förstås Fëani hade varit hennes mål hela tiden kunde hon inte få tro det.

“Och… om du skulle vara Fëa…[Read more]

Förstås hade Ranghildr och Audgisil fått höra från ett sändebud att deras barn var på väg in mot staden.  Hon andades ut lättat, för hon hade hört att de tre var vid liv och snart i hennes moderliga famn igen. Åtminstone var tre av hennes barn vid liv och god hälsa. Vad hon förstod det som, blicken vandrade som hastigast mot fågeln som seglade där…[Read more]

Yazfein hade varit i Frostheim ungefär en vecka nu efter att han anlänt till Kaldrland och blivit funnen av Ragnhildr. Trots att han blivit ordinerad vila hade det varit en dag han spenderat på rummet innan han gett sig ut i staden. Det hade sänts ett par meddelanden till de få agenter han hade i staden innan han besökt dem. Deras uppgifter hade…[Read more]

Ett skri ekar över himlen, ekar över staden. Ett skri av glädje och för att påkalla att de nu äntligen nått hela vägen hem. Ingen mer skadad, ingen mer död… hemma! Skriet blandas med hornet från muren och han tar ett extra varv över staden innan han sänker sig på tysta vingar ner mot sin bror och landar på hans arm. En plats där han trivdes och…[Read more]

Yazfein plockade upp sina saker och såg sedan mot Audgisil innan han nickade kort i respekt mot honom. “På återseende när en ny dag gryr Kung Ulfhedna.” Sen skyndar han efter Ragnhildr och när de kommit utomhör håll ser han sig om vid hennes fråga. Han ville vara säker på att det inte var någon annan nära som kunde höra dem. “Jag tänker ta ti…[Read more]

“Om jag ens kommer härifrån…” orden verkade slinka undan ur Seras munn, som om det var en tanke som hon vanligtvis hade. Det var inte svårt att se en irritation där hos henne och sättet hon greppade omkring vinglaset fot. En liten lätt vind tycktes rufsa om deras hår och få fönstret att slå till några gånger.

Ett tag var Sera fokuserad p…[Read more]

Kettil är död. Orden ringde i hennes öron och det var som om alla andra ord försvann. Tanken på hennes sons kalla kropp fick henne att skälva. Skaka av ilska och sorg. Att inte kunnat göra något. Och där stod hon. Hon som var en av de ansvariga för att Kettils glada skratt inte längre hördes. Ögonen avslöjade hennes ilska och hon spände käken.

Sm…[Read more]

Lite fundersamt och missnöjt såg Ranghildr på främlingen som försökte fånga hennes uppmärksamhet.Vad nu? Tanken på att behöva visa denna man till rummet han skulle bli fördelad var för henne löjligt. Dessutom njöt hon mer av att sitta här och dricka mjöd med sin make. Det var få gånger som de hade kunnat andas och vara tillsammans den se…[Read more]

Det var förvånande men trots det förväntat. Varför skulle han tillåtit sig tas till fånga från början? Bara tanken fick Nenya att fnysa. Trots att det fanns en nyfikenhet för hennes bakgrund var det främst ilskan över att blivit talad till som ett barn. Något som alltid hade upprört henne. Ett irriterat läte kom ifrån henne och hon fnös lätt.

“De…[Read more]

Rune Asp var en av de Kaldrländska krigarna i gruppen, en stor man som kunde sätta skräck i de flesta, särskilt med det färska förbandet runt sitt huvud efter att bakhållet fick in en fruktansvärd träff. De senaste dagarna hade han inte varit vidare pratsam efter träffen i striden där han inledningsvis hade antagits död, han hade helt enkelt inte…[Read more]