Det var med ett växande flin som Lucas nickade åt Leos order. Med förväntan i leendet och beslutsamhet i blicken vände han om för att kunna samla sina trupper. Det var nästan i farten som han satt upp på sin otåliga stridshäst. Krigsrop höjdes från den väldiga hären och det var med en sista blick mot Leo och de andra generalerna innan Lucas s…[Read more]

Yazfein lade märke till hur Ragnhildr kastade ifrån sig trasan och log ett ursäktande leende mot henne innan han öppnade flaskan helt när glasen bars in. Lugnt och med tydliga rörelser häller han upp mjödet i tre glas vilka han erbjuder till först Ragnhildr och sen Audgisil innan han själv tar det tredje glaset. Sen tar han själv en liten klun…[Read more]

Cathryn tittade storögt in i Salims ögon “Ja, det är klart en vis trollkarl som ni är eftertraktad och mycket upptagen, men jag ber er snälla försöka hjälpa oss, det måste vara hemskt att vara fast i en främmande kropp, kan ni tänka er ett sånt öde? Följ med, träffa mina vänner!”

Hon tog hans hand och drog med honom till Finn och Faegrim. Där to…[Read more]

Arathiel skrek till nästan mer i förvåning än smärta! Hon lät sitt huvud dras med för en sekund, orolig över blodet från såret på Saskias hals! Idiotiska människa! Börja sprattla med en klinga mot sin hals! Hon ville inte vara skyldig till att döda någon som var värd så mycket levande. Hennes tvekan var nog för att Saskia skulle kunna slita sig l…[Read more]

Sorlet från strid var högt. Skrik, gråt… Allt som vittnade om en strid. Andetagen från mörkeralven var stabila och lugna. En van jägares andetag. Hennes fötter var lätta när hon sprang mellan träden, steg för steg. Ingen skulle kunna tro att kvinnan var över tusen år. Men vem räknade åren förutom människorna? Människorna vars korta liv brann u…[Read more]

Precis som Istilwys hade hon kopplat bort vagnen från hästen och hon svingade sig upp. Greppade tag i tyglarna och såg leendes mot hennes vän. Trots allt skulle de ha tid att lära känna varandra under resan. Om inte någon av oss dödar den andra. 

“Energi får inte bli en bristvara. Det är trötthet som dödar många. Man blir slarvig och klumpig.”…[Read more]

Drottningen frös till i sin rörelser och hennes rovdjurs gula ögon smalnade med en ilska. Hur vågade hon tala om det? Här? Det fanns ett farligt leende på hennes läppar och hon knöt handen för att ta ett steg närmare överste prästinnan.

“Tänk på hur du uttalar dig, Nashwar” sa hon med en röst som sa att Nashwar balanserade farligt nära att…[Read more]

Hulta tittade nyfiket på Sera när hon pratade, och fann det roande att hon blev så pass till sig av situationen. Hon hade nog aldrig sett Sera på det här sättet, och det sporrade Hulta bara ytterligare.

“Jag lovar, du har ingenting att oroa dig för. Jag har vuxit upp bland de galnaste syskonen och människor.” Hon log åt henne och lutade sig fram…[Read more]

Aine
Ja, då var det dags..! Hon gick till dörren och öppnade den, där utanför stod Wreax. Punktlig och precis som han lovat. Han var en man av sitt ord och det uppskattade hon. Sen fick hon lov erkänna att hon sett fram emot det här, så hon kunde inte hejda leendet som växte fram på hennes läppar. Hon stod emot impulsen att ge honom en kram, som…[Read more]

Ranghildr såg tyst ner på trasan – när Yazefin uppenbarligen hade tankar på att dricka istället för att ordna med såren slängde hon den ner i hinken vars vatten spilldes omkring den. Hon hade förstås inget emot lite mjöd. Hon satte sig ner på en av stolarna och följde hans rörelser. Inte en enda gång vek hon med blicken, noga för att se om han s…[Read more]

Så gammal som han var så kände han sig fortfarande förolämpad att bli behandlad som en senil gamling. Och de unga vampyrerna framför honom antog att de förstod bättre deras natur. Denna typiska ungdomliga arrogans hade varit en orsak till att han valt att isolera sig fullkomligt från att hålla sällskap med andra vampyrer. Och det blev mera tydli…[Read more]

“Jag ville vara till Er hjälp mer. Och det förde mig till andra delar av Celeras än vad jag brukade vara eller ha min uppmärksamhet till.” sa hon och log lite svagt åt det hela. Tionde fingret var nyckeln till mycket med handeln. De mörka hörn som hon annars inte nådde. De kontakter som hon annars inte hörde ifrån.

“Ett sätt att lättare få…[Read more]

Istilwys tog form i en skugga intill Ziyaté och log åt henne medan hon klev fram mot hästarna och vagnen. Vad som såg ut som aska blåste av henne när hon klev ut i det öppna, ett leende på hennes läppar. “Jag har nog blivit lite bortskämd, att överge skuggorna känns inte bra, men jag ser förnuftet i att ta till hästrygg.” Hon klev upp till en a…[Read more]

Att Lucas skrattade och tyckte det var roande, fick henne lite mer avslappnad och hon kunde inte rå för att le lite åt det hela. Hon tog en kvist från marken och petade lite in i elden så att några gnistor flög upp.

“Samma konung som dödar ens systers häst så att hon inte skulle kunna rida iväg.” sa hon och sedan såg hon upp mot generalen m…[Read more]

Männen som anfaller är i jämförelse med Ulvhednas grupp inte fler eller färre i antal och de är får man nog beskriva dem ganska så jämnstarka. De tär disciplinen som är avgörande i slaget och ganska så snart har Ulvhedna fällt fler av fiendekrigarna än vad de förlorat själva. En av de Karmanska männen faller med en yxa i pannan, stendöd innan han…[Read more]

Daermond
Han nickade, ursäktade sig för en kort stund och sprang till sin kammare, för att hämta brevet. Med tanke på att det fanns vakter i korridoren och utanför hennes dörr, var han inte rädd för att lämna henne ensam en kort stund. Den vältränade knekten var knappt andfådd när han kom tillbaka, trots det var uppenbart att han sprungit. Han…[Read more]

Leo lyssnade gillande på Lucas förslag. Han klappade Lucas på axeln. “Jag kunde inte be om ett bättre befäl än er. Använd de trupper ni anser bäst för att verkställa våra taktiker.”, sade han till honom och de andra generalerna. Sen drog Leo fram sitt svärd.

“Förbered era trupper för anfall.”, sade han till generalerna, innan han gick till sin…[Read more]

Hans närvaro var uppfriskande som vanligt, han var inte den som fjäskade och förvrängde sina ord för att de skulle passa henne. Dessutom gillade hon sättet på vilket han kallade henne ”min drottning”, och blickarna han gav henne smekte hennes ego medhårs. Så hon fortsatte att le, fram till dess att han avslöjade vad det var han hade på hjärtat.…[Read more]

Det var en märklig lättnad då Audgisil’s hand landade på hans axel för en andra gång, med tyngd och styrka som gjorde klart varför mannen satt på tronen. Men samtidigt kände han att det inte var enbart på grund av sin styrka som de lyckats ta och behålla tronen. Han rättade till sina klädesplagg en gång till innan han vände sig mot bordet där han…[Read more]

Liksom sina bröder kunde hon inte påstå att bakhållet var helt oväntat, men hon hann ändå bli förvånad över hur snabbt de funnit dem. Dock trodde hon inte att de hade väntat sig att finna alla tre syskon tillsammans, då borde Hrafn skickat fler män. Hon bedömde som hastigast att de var ett dussin av dem, troligen några fler, men det var inget som…[Read more]