Stig bakåt? Backa? Hon hörde orden lämna Arands läppar men det var som om hon inte riktigt förstod vad de betydde. Allt hon förstod just då var att någon annan, något annat, ljuset, lagt sig i och gått emellan henne och hennes villebråd, att monsterjägaren skadat vampyren ytterligare, och att vad det än var som flödade från det som en gång varit…[Read more]

Det var inte länge mörkret föll omkring henne, hon kunde se hur ett starkt sken var på väg mot henne. Skriken fyllde hennes öron och huvudet bultade av smärta. Hon gav till ett skrik och var på väg att möta ljuset som den krigare hon var. Innan Nenya hann känna smärtan dök Ayperos emellan. En hastig känsla av lättnad fyllde henne och hon andade…[Read more]

Arand hade långsamt rest sig efter att han själv slagit i väggen, och såg vad som utspelades framför dem med någon slags växande fasa. Han var inte säker på att ljuset framför dem var bättre än Ayperos, för han om någon visste att oavsett om makten kom från ljust eller mörker fanns det alltid ett pris som inte var värt att betala. Hans gula ögon s…[Read more]

Blánaid log bittert “Tur var väl det. Jag hoppas de fortfarande är långt ifrån att hitta dig.” Hon levde för att hjälpa men hon var ingen idiot. Det var den här sortens person de flesta skulle stänga dörren för, och det skulle vara klokt. Hon ville dock inte stänga dörren för någon behövande. Hon ville att hennes barn skulle se att alla som kan hj…[Read more]

Ett litet skratt kom från Ziyaté, det var inte otacksamt, utan snarare roat över människornas ignorans. Spår? Som om de försvann för att man tog bort de uppenbara. Jorden, luften. Allt hade sina spår.

“Mitt folk.” konstaterade hon till slut och såg på träskålen som bars in. Det luktade underbart – mer än vad hon hade hoppats på. De flesta dagarn…[Read more]

Förklaringen, eller snarare ursäkten var inte riktigt något som Camthalion lade någon vikt på. Klart han kunde väl diskutera ägande och tjuveri men det var inte det som fick hans uppmärksamhet. Snarare biten bröd som, trots mosat, såg mycket mer aptitlig ut än vad hans egna torra bröd gjorde. De lena grönvita luddet på det gjorde det knappast bätt…[Read more]

Tur att de båda fick var sin? Kunde tösen räkna? Eller kanske den inte ansåg Pollen vara en person, vad oförskämt! Pollen åt nog mer än vad hon gjorde. Hastigt kastade hon en blick mot främlingen framför sig. Thurunn. Namnet sa henne ingenting. Stor var hon. Stark också. Frågan var hur mycket hon skulle äta. Dumhet var väl sällan något som man k…[Read more]

Urs Herjolfsson
Han betraktade den blodiga scenen som rummet utgjorde, att de skulle hitta någon överlevande här inne var totalt uteslutet. Han klev över tröskeln och gick långsamt från kropp till kropp tills han hittade den han sökte. Trots sitt tidigare konstaterande hukade han sig ändå ner för att se om det fanns något livstecken, när han int…[Read more]

Ailis band hårt nog för att se till att det inte skulle blöda men det kändes faktiskt inte obekvämt. När hon var färdig riktades blicken mot golvet och hon kilade ut till köket.

Blánaid korsar armarna. Så klart. Spår.

“Vad för spår? Hästen står i stallet och du är bakom stängd dörr. Vill du dela vem som söker dig?”

Ailis kom tillbaka med en tr…[Read more]

Sedan. Ett ord som människor allt för ofta lade sin vikt på. Ett diffust ord. Speciellt för en ras som inte hade så mycket tid på denna jord. Nästan ett hånfullt leende syntes på hennes läppar när hon tänkte på saken. Snällt, så klart, men vad skulle det ge dem i längden? Dåraktighet. Döda eller dödas.

Bandage var aldrig något som hade fallit mör…[Read more]

Männen fortsatte sitt sökande, varenda gränd och gata i kvarteret genomsöktes. En del drev till och med längre bort n’r de följde olika gator och virvlande gränder efter spår. De kände på vartenda dörr handtag i jakten på olåsta dörrar som tjuven kunde ha lämnat efter sig eller försvunnit in bakom. När natten började lida mot sitt slut och en…[Read more]

Ljuset hade slocknat till slut och en lika mörk skepnad som Ayeperos hade frammants där ljuset. Med ögon som glöd likt kol gör i mörker, hon möte Nenyas svärd med sin hand för att blockera hugget ” Vem kallar du ljushuvud ” Samtidigt som hon höjde den andra handen ”Vet du ens vilka vi är eller för den delen vem din herre är” . Hon såg på Nenya…[Read more]

Trollkarlen såg sig lite nervöst omkring, ingen verkade sett dem vilken tur! Han var redo att ge sig av nu genast, men väntade lite så Vesiva skulle hinna ut ur butiken. Det hade gått riktigt bra det där, över all förväntan.
När hon stängt dörren efter sig så han  några steg längs gatan för att sedan ta fram kartan som försvunnit upp i hans ärm. X…[Read more]

Blánaid spände käken. Naturligtvis skulle det bli såhär. Hjälpa någon jagad till stor risk för de själva utan ersättning.

“Sådant kan vi prata om sedan. Det finns säkert någonting du kan göra i gengäld. Först ska du tas om hand, äta och vila.”

Ailis torkade såren med ett torrt linne, även detta med öm hand. “Luta dig mot mig tack.” viskade hon…[Read more]

Plötsligt en röst. Det fick nästan Trond att rycka till. Han hade helt missat att dvärgen hade tagit sig fram till hans bardisk. Fast det underbara ljudet av klirrande mynt och en beställning fick honom att spricka upp i ett ännu större flin. Enkelt slog han till med linneduken och placerade den återigen på sin höft i bältet för att sedan dra m…[Read more]

Klimp hade just anlänt till Celeras efter en lång resa från sin sköna lilla men inte så märkbara säng i bergen, till att vara en av de få av sin släkt av vild dvärgar att röra sig i Celeras. Han var lite skygg och gömde sig under en läderhuva och hade långa pösiga kläder, vilket också gjorde att han ibland steg lite här och där, och även på hans e…[Read more]

Lite förvånad över hennes skicklighet. Det var inte vanligt att det var så ömt, utan de flesta brukade trycka lite för hårt och speciellt skaka på handen. Fast även om det uppebarligen fanns rädsla där, verkade det som om hon pressade ner det. Intressant. Det var få människokryp som hade detta.

“Jag… har inte mycket att ersätta er med.” påpekad…[Read more]

Smaken av den starkare spriten ringde fortfarande i hennes mun även om hon försökte skölja bort den med den lite mildare vinet. Självfallet var det inte av Iselems standard. Inte märkligt det, de var trots allt i Karm och då kändes det nästan ok att nästan häva vinet för att bli av smaken. Hon fick genast påfyllning. Röda kinder, vittnade om a…[Read more]