Ett hastigt leende syntes på hennes läppar åt drottningens svar och hon nickade kort innan hon började kamma hennes mjuka hår. Hon var kvick i fingrarna men det fanns en ömhet där så att hon inte drog i håret, utan kammen tycktes nästan glida igenom håret. Som på vana drog hon fram en silvrig sax och höll den upp mot spegeln så att drottningen s…[Read more]

Ailis frös nästan till is när hennes hand plötsligt blev greppad. Hon stirrade storögt och nickade änglsigt när hon fick godkännande. Hennes hand var ömsint men ändå målmedveten när hon tvättade såren. Detta hade hon uppenbarligen gjort förut. Trots att hon undvek ögonkontakt nu så verkade hon ändå väldigt duktig på det här.

Blánaid öppnade…[Read more]

I en ren reflex slog den äldre kvinnan upp sin hand för att ta tag i Aillis och hon såg hur några droppar föll ner på hennes andra hand. Hastigt drog hon den handen upp mot näsan och luktade på dropparna och sedan nickade hon mot flickan. Ett litet, nästan varmt leende syntes på hennes läppar och hon nickade åt henne att fortsätta samtidigt so…[Read more]

Kvinnan fnös. ‘Alla döda’ brukar inte betyda vad mörkeralven verkar tycka att det betyder.  En stunds elände följa alltid av  mer elände, de döda har antingen folk som vill hämnas eller fler som vill ha lön för jobbet som inte gjorts första gången. Hon tittade skeptiskt ut åt båda hållen innan hon stängde dörren.

Ailis gick försiktigt fram ti…[Read more]

Förvirrad över… var det värme och omtanke som människorna visade henne? Tanken förvirrade henne och gjorde henne nästan obekväm. Det var en känsla som hon sällan upplevde. Allt för sällan. Det påminde henne om hennes son och… hon tystnade sina tankar när Blánaid ställde hennes fråga. Istället lät hon de rubin röda ögonen möta kvinnans.

“Al…[Read more]

Kammarjungfrun var en av de få som inte verkade rädd för henne, i varje fall visade hon det inte, men hon tog sig heller inga friheter som skulle antyda en brist på respekt. Det var ett gott tecken, ty trots att hon valt att härska med fruktan till en början så var det inte så hon ville att saker skulle förbli. Det var alltid bättre att vinna sit…[Read more]

I normala fall skulle hon antagligen ha varit nöjd över att ha lyckats med att skada Ayperos på viset hon gjort, men liksom ett rovdjur inte stannar upp för att nöjas åt sitt verk så gjorde inte heller hon det. Tanken hade bara varit att döda, men när hennes yxor stoppades mitt i sina svepande hugg så fylldes hon först bara av förvåning,…[Read more]

Kvinnan såg sig omkring hastigt och närmde sig sedan besökaren. Hon såg bittert på det färska såret och Hon vände sig mot dörröppningen.

“Colvin, kom hit och ta hand om hästen. Ailis, värm en kanna vatten och hämta rena linnen, vi har en gäst.” Hon höll ut en hand för att hjälpa Ziyaté ned från hästen. Hon verkade ivrig att få in henne inomhus…[Read more]

Ayperos gav ifrån sig ett högt rop av smärta då bärsärken la all sin övernaturliga styrka på hans ben, och han sjönk ned på ett knä. Men smärtan som fyllde honom gav honom också styrka, och med ett rovdjurs grimas höjde han sin hand. Det var som om platsen fylldes av energi då hennes yxor stannade i luften bara några centimeter från hans hals.…[Read more]

Även om leendet i de flesta fall skulle lugna tjänaren verkade det göra en motsatt effekt och med en enkel nick försvann tjänaren iväg i korridoren.

Några få minuter passerade och ett par enkla knackningar mot dörren hördes och snart därefter öppnades dörren och en ung kvinna steg in. Rakryggad, nickade hon ödmjukt och respektfullt mot drottning…[Read more]

Nyfiken, som alltid, kastade ho en blick mot kartorna som Xharin nämnde. Fast hon fick inte riktigt någon tid att se vad det var för något. För de försvann, den ena ner för packningen, ett par andra i klädnaden. Hon rynkade lite irriterat på pannan för att inte inse att han redan hade börjat röra sig mot utgången. Det var inte förrän hon h…[Read more]

Oväntat hade ljuset lagt all sin uppmärksamhet åt Nenya. För hon hade riktat in sig på att distrahera, men att hon trots det skulle ha sin fulla uppmärksamhet åt Ayperos. De första slagen var hårda mot denna kvinnliga gestalt, men hon kunde inte riktigt klara av att  hålla kvar sin styrka. Ljuset brände mot hennes hud och det kändes som om hela…[Read more]

Under tiden som Ranghildr skar bort pälsen och skinnet på en av gnagarna sneglade hon mot den okända kvinnan och Ragnar. Hade hon gjort fel? Hade hennes moderliga instinkter gått för långt och gjort henne blind? Att hon var irriterad på sig själv märktes, för hennes rörelser blev mer aggresiva och klumpiga. Ta in en främling, i hennes, i deras sit…[Read more]

Alfred skrattade till, ett varmt och välkomnande skratt. ”Absolut kamrat, Jag heter Alfred och det vill sig inte annorlunda än att från och med idag är jag hemlös och på vandrande fot. Vet inte vart det bär hän, men tanken är att det skall leda mot ljusare tider. Det skulle vara välkommet med lite sällskap på resan”. Utan att tänka blinkade…[Read more]

Nhedenim var tyst där han stod, och hade ett något hårdare och mer bekymrat ansiktsuttryck än han haft tidigare. Det var ju påtagligt att platsen inte direkt utstrålade varma känslor, vilket kanske kunde förklara den äldre mannens anlete. Men det verkade finnas något annat där, en glimt av gamla minnen i de klarblå ögonen kanske? Han verkade inte…[Read more]

Djan drog ens lättnadens suck när han steg in från regnet till den rökiga värmen inne i värdshuset. Bad. Sängar… tanken fick honom att bli tårögd av längtan och lättnad att det var så nära. En riktig säng. Det var knappt så att han registrerade Seras ord när han tog emot flaskan och tog sig en stor klunk.

Först verkade han oberörd av den s…[Read more]

Reidar ryckte till, alven är skarp, här gäller det att hålla i tungan, hur kunde han veta att jag var en tjuv. Lite tankeverksamhet senare kunde Reidar övertyga sig själv om att han faktiskt inte var någon riktig tjuv egentligen, han gjorde det ju endast för att överleva och det var inget illa menat trots allt. Med Lite sårat tonfall svarade h…[Read more]

Vindálfr skrockade åt Wims kommentar, ”Du har helt rätt käre vän, han var inte mer mörkeralv än de här bären”, och som för att understryka det hela slängde han upp ett blått bär han haft i handen, och fångade det i sin mun.  Han forsatte, ”Däremot var den där lymmeln utan tvekan problem, sanna mina ord, om vi inte hade blivit av med honom dä…[Read more]