Aldusa såg in i hans ögon och efter en stund av ögonkontakt lutade hon sig lite framåt och kisade med ögonen som om hon såg någonting, men skrattade sedan till som om hon kom på antalet vinglas hon hade druckit. Hon lät sedan sina ögon vandra över honom en gång till efter att han berörde hennes hand, innan han sedan tog hennes arm in i hans.

“Me…[Read more]

Rushla. Namnet ekade med pondus i Haelgas skalle och hon insåg att hon redan frågat, och fått namnet när de träffades ute i byn. Välbekant skam över hennes arma minnes brister rann över henne som vatten över en sten i en bäck – hennes stolthet eroderade. Det var inte första och inte heller sista gången hon skämt sig med felsteg i sitt beteende, me…[Read more]

Hulta log åt Seras reaktion och kände si belåten att ha gjort ett så bra val. Det framgick också väldigt tydligt att hon visste om stället, även om hon inte hade sagt någonting. Hon gick in i tavernan med en bekvämlighet och vana som var väldigt talande, och Hulta försökte gå med samma bekvämlighet bakom henne, men lyckades inte riktigt. Hon v…[Read more]

Saskia
Hon kurade i sin rotvälta, lyssnade till mardrömsliknande ljud. Mullret, skriken.. och sen tystnad. Utan att hon tänkt på det hade hon knipit ihop sina ögon och kurat ihop sig. Kroppen värkte efter den obekväma ställningen som hon suttit och spänt sig i. Hennes hjärtslag hamrade på innanför hennes bröstkorg. Men visst.. det hade tystnat…[Read more]

Istilwys såg på kartan och insåg just hur långt de skulle behöva färdas, och bara tanken gjorde henne slut i kroppen. Att klättra uppförsbacken det hade tagit stopp vid hjälpte inte. Tvärs över världen för ett mäktigt artefakt var såklart värt det, men det var först efter resan genom dalen som Istilwys insåg hur lång tid det skulle ta.

“Det k…[Read more]

Hade han behövt sitta en sekund till vid detta bord eller hört en till stel fras hade han dött. På fläcken. Han hade gått upp i rök bara. Så det var utan att dölja sin lättade suck som Lucas hastigt tog sig upp ur stolen. Det hade faktiskt varit förvånansvärt hur alla ignorerat hans ganska dåliga bordsskick och bristande adlighet. Det hade gjor…[Read more]

Aenya betraktade mannen där han steg ned från sin häst, hennes blick hård och kanske lite trotsig. Hästfurstens ord påverkade inte henne, och hans lilla spel med sitt spjut lika lite.

‘Mahadwen påstår sig vara våra allierade, och ändå bjuder ni in våra fiender?’ frågade hon, fastän det var mer ett konstaterande.
‘Iserion har än en gång tagit kri…[Read more]

Kael betraktade Lucas tankfullt över hans kryptiska svar. Det verkade finnas något där som han visste om, och han sneglade från sin bror Tristian, till Lucas och till Katarina. Säkert än en gång någon viktig detalj Tristian valt att inte informera honom om. Men det var inte rätt tillfälle att pressa saken, så han nickade lätt.
‘Ni har säkert rätt…[Read more]

Ögonen till Sera glimrade till och hon såg nöjd ut. Hon klappade glatt i sina händer. Glad över förslaget. Nog hade hon varit där innan, ett av hennes favorit ställen. Hon kastade en blick mot skylten av en gris som låg på ett bord utanför värdshuset. Ah, hem ljuva hem.

“Du har ypperlig smak – Hulta!” utbrast Sera samtidigt som hon öppnade den…[Read more]

Många år sedan idag. Det kändes som ett löfte. Något som hennes kamrat hade sett. Så klart det enbart var början. Från och med idag skulle de klättra sig uppåt. Kosta vad det kosta. Skuggorna formade sig omkring dem och hon höll lite hårdare i Istilwys hand. Osäker på vad som skulle ske om hon råkade tappa den.

Åt hennes andra ord nickade hon.…[Read more]

Yazfein böjde sig ner och plockade upp två ganska stora flaskor från sadelväskorna. Tjänarna brydde han sig föga om ljust nu. Flaskorna innehöll nog en liter var och hade först en vanlig träkork som sen förseglats med vax. Det fanns inget märker på dem så man kunde inte säga vem som tillverkat det. Men han visste detta mjöd hade bryggts med mi…[Read more]

Åt hans retsamhet, eller tacksamhet, hon hade lite svårt att avgöra vad det var log hon bara kort och gjorde en gest framför sig. Det var trots allt, ingenting. Hon hade gjort värre saker för personer som betydde mindre. Under tiden som trälarna hade kommit in med det som hon bad om, drog hon av sig sin tjocka mantel för att lägga den över en…[Read more]

När Yazfein blev släppt visade han prov på kanske mer vighet än vad den gamla kroppen borde klara och landade lätt på fötterna i en graciös rörelse. Men sen tog han sig för sidan igen och log kort mot Ragnhildr, men med något mer bakom det leendet. Han ställde ner sina sadelväskor på marken och försökte dra ett djupt andetag innan han såg mot Rag…[Read more]

Kanske det var en dum idé. Åtminstone var hon inte lika övertygad om att hon hade gjort rätt. Inte lika övertygad över att få en positiv reaktion från sin drottning. Men gjort var gjort. Ett litet längre tag var hennes fingrar på den kalla ytan till pluntan innan hon fick upp ett litet kuvert med tioende fingrets sigill på. Det var en inbjudan ti…[Read more]

Arzin betraktade lite fundersamt kvinnan som hade tilltalat honom med för ett ögonblick ett uttryck som sade “Vem är du att tilltala mig?” Men det byttes mot ett roat leende ganska fort och han följde hennes blick bort mot Olaus. Så då hade han gissat rätt att den mannen var värd för denna tillställning. Hantverkar ynglingens hand slöt sig om Hec…[Read more]

Han log till att hon kallade honom smickrare. Han hade kanske varit mer otålig än hans sinne hade önskat. Men vad önskade Wreax egentligen? Han hade trots allt inte hunnit vara länge i Antrophelia innan han mötte Aine. Och det var förmodligen inte länge förrän han snart skulle ge sig iväg.

Hans liv brukade sluka honom upp i sin helhet. Det var sä…[Read more]

“Många år från idag.” Svarade Istilwys självsäkert Ziyaté och tog ett hårt tag om hennes hand. Hon sträckte sedan ut handen in i en skugga och i nästa stund slukades de av mörkret och var borta inom en blinkning. Ett långt avstånd rusade dem förbi, och som del av skuggorna såg de alla belysta riktningarna som omgav skuggan samtidigt, någonting en…[Read more]

Blicken till Vésiva var mörk. Hon hade aldrig tyckt om att spilla blod. Bara tanken på blod gjorde henne illamående. Med darrande fingrar drog hon fram ett litet pergament papper. Samma som hon hade gett till sin drottning innan. Koordinaterna till vart förrädaren senast sågs till. Hon svalde tyst.

“Koordinaterna till vart hon senast sågs.…[Read more]

Färdas genom skuggorna. Tanken gav henne en rysning, hon hade fått uppleva det en annan gång under deras gemensamma träning. Magen vreds nästan ut och in, men varför spilla tid? Lloths lycka – eller hennes egna. Det var förstås inget val. Det var en självklarhet att Lloth lycka var valet, för det skulle bli hennes lycka.

Lite mer bestämt ni…[Read more]

Det dröjde inte allt för länge förrän de nådde upp till Sätet. Hon log lite lätt för sig själv, innan hon släppte ner främlingen vid sin sida – nästan som en säck potatis och inte alls graciöst. Sedan satte hon ner korgen och slängde de andra jaktbyterna där i med.

“Ta korgen till förrådet och se till att få fram lite mjöd. Om inte något starka…[Read more]