Xharin funderade på om han just skrämt henne, för hoppnings vis inte hon verkade inte vara lättskrämd precis inte om hon nu ville följa med till en skog folk sade att ingen kom ut ifrån. Men istället verkade hon bara nyfiken på hans torn av alla saker. Trollkarlen log blekt; hur förklarade han det? Skulle han ens göra det? Undrade om hon hört l…[Read more]
Eärmelindos sinne var starkt, och även om han inte höll kvar Luka med våld så var det svårt att dra ifrån sig hans sinne. Det uråldriga som var hans tankar tycktes röra sig i komplicerade och långa tankemönster svåra för vanliga dödliga att sätta fingret på. Alvens sinne försökte lugna ned Luka med varma sinnesbilder om honom själv. Han var Lu…[Read more]
Det torra skrattet förvirrade henne. Inte mer än vad han talade om sedan. Ett torn? Vad var det för torn? Hon hade i för sig hört om torn i sig, långa byggnader som människor använde till strid eller att fängsla saker i… prinsessor till exempel. Men mannen framför honom kunde inte vara en prinsessa? Hon synade honom uppifrån och ner med en fun…[Read more]
‘Visa dig för mig…’ sa völvan, hennes gröna ögon intensivare än förr. Det låg makt i hennes ord, som gick djupare än vanliga ord och kanske till och med djupare än magi.
‘Visa mig, Oden, vad du genom ditt kärl i denna flicka gjort. Visa mig vad din vilja är.’ völvans medvetande rörde vid Maeves, och de verkade båda försvinna ut ur deras kroppar,…[Read more]
Det var rätt beslut. Det var rätt. Det var rätt beslut. Ranghildr kunde inte tvivla nu, det var redan gjort. Inget i det skulle ändras. Gerda hade trots allt redan sagt att Maeve var ämnad till mer än Draumrheim. Om det stillade hennes oro, eller skapade mer, var hon inte säker på. Tänk om det bådade värre situationer?
När Gerda bad hennes dott…[Read more]
Det var obehagligt på alla nivåer, ungefär som om hans tankar var en gryta och Eärmelindo en slev som rörde runt där inne. Minnen fladdrade förbi, men de var inte hans egna. I alla fall inte först. Sen kom några han kände igen, men de flög förbi så snabbt att han inte hann reflektera över dem. Luka rös, så alla fjäll ställde sig på ända. Han vill…[Read more]
Aines sätt att tilltala Caspian fick honom att stanna upp ett ögonblick. De senaste åren vid Paladinorden hade han så gott som behandlats som en jämlike utan sina gamla titlar. Det fyllde honom med någon slags nostalgi och självvikt som han samtidigt visste att han var tvungen att avfärda i denna roll. Men då igen borde han kanske inte ha presente…[Read more]
Alven betraktade Luka med de intensiva isblå ögonen, och tog ett steg närmare. Hans kläder rörde sig med hans mjuka rörelser nästan som rinnande vatten.
‘Se in i mina ögon, Luka.’ sa han stillsamt och då Luka gjorde som han bad sträckte alven ut med sitt sinne mot Lukas. Deras medvetanden rörde vid varandra och Eärmelindos främmande, uråldriga oc…[Read more]
Atlen suckar och ser ut att åldras några av den stress som kom med det här uppdraget. Dock hade han inte tvekat en endaste sekund att få vara en del i att gömma undan personen han ansåg som lämpligast på tronen när hon mognat nog för att bära ansvaret. Orden “Jävla mörkeralver.” lämnar hans trut innan Fëani plötsligt öppnar dörren. Han nick…[Read more]
“Lloth, aldrig långt borta från Ish’dalaars dunkla sinne. Hoppas det inte enerverar er att jag använder det namn som ni en gång bar. Mörkeralver klingar för… diminutivt.”
Högalvens blick landar på fötterna som vilar på bordet och ser för en kort stund något förnärmad ut innan hon själv tar ett djupt andetag och slappnar av märkbart. Hon knäp…[Read more]
När han pressar det glödande knivbladet mot hennes axel skriker hon rakt ut. Hennes kropp spänns som en bågsträng, ville krulla ihop sig – precis som bränt papper. Hennes skrik ekar mot skogen och skrämmer fåglar och annat småvilt som befunnit sig i närheten. Ett gäng svarta koltrastar flög ut från den närmsta buske och tog till flykten. När…[Read more]
Hon hade öppnat munnen för att svara Daermond men avbröts av Tipums ankomst och stängde den därför igen och betraktade istället under tystnad utbytet mellan de två. Det var förvisso inte ett ömsesidigt utbyte, det var på demonens villkor, men hon kunde ändå inte låta bli att sucka över hans sätt att ”hälsa”. Det var långt ifrån passande och re…[Read more]
Jorunn kände hur hon fylldes med kämpaglöd då Turin talade. Det riktigt sprakade av spänning i rummet mellan alla som satt samlade. Visserligen satt inte Jorunn vid bordet som de flesta andra, för det fanns få stolar som höll för en kentaur. Istället stod hon längre bak med en stor sejdel i ena näven, och när ett mindre tumult bröt ut efter Turi…[Read more]
“Er systers huvud?” hans röst var skrovlig. Det förvånade honom att hon inte redan skickat ut ett par av sina lojala adelsmän för att hämta in sin syster. Han tog emot vinglaset utan att protestera. “Visst kan ni sätta ett pris på det, men det kan få Henne att verka ..” Daermond letade efter ord, även om hon var vacker så hade han snabbt förståt…[Read more]
Som han hade anat även på avstånd, Skjórinn var skadad, och ganska illa därtill. Men hon hade redan hunnit börja sy ihop sin egen axel, som vanligt var hon handlingskraftig även i pressade situationer. Men också i hennes nuvarande tillstånd kan Turin inte undgå att reagera på hennes fasta kropp när hon kommer närmare honom i den varma källan. “…[Read more]
Häpen fann han sig själv upp-och-nedvänd i magikerns famn, men protesterade inte. Han lyckades till och med frammana något liknande ett spinnande ljud. Inte ens när hon reste sig upp försökte han ta sig loss. Detta var verkligen inte vad han förväntat sig, men med dessa magiker slutade han aldrig förvånas. Aines upprymdhet fyllde även honom, vilk…[Read more]
Aine lutade sig förvånat tillbaka när katten hoppade upp på bordet. Hon kunde läsa på den skimrande aura som omgav katten att det inte var någon vanlig katt. Leende sträcker hon ut sina händer och lyfter upp katten. Tar den i sin famn, håller den nästan som en liten flicka håller en docka. Det vill säga, hon la katten på rygg i sina armar och vag…[Read more]
Xharin log roat åt henne, han gladde sig åt att ha funnit någon som inte tyckte han var spritt språngande galen eller ägnade sig åt jakten på något omöjligt. Nu återstod det väl bara att försöka att inhandla förnödenheter och liknade något mer skulle han inte behöva.
Han skrattade lite torrt: “Det min nya vän var vad de sade om mitt torn också.…[Read more]
Luka skruvade lite besvärat på sig när hon skiftade till människa igen, men insåg häpet att hon stod där fullt påklädd som om inget ens hänt. Hur var det möjligt? Hans egna kläder låg i trasor utanför.
“Hur..?” Han hann inte formulera färdigt frågan innan hon redan klivit in i ladan, han reste sig hastigt och i farten drämde han i dörrkarmen med…[Read more]
Trösten hon fick av sin mors lätta beröring var flyktig och snart försvann också hennes far från hennes sida. Gerda tog hans plats istället och när hon bad henne att se upp och möta hennes blick så kunde hon inte säga emot. Hon gjorde som hon blev tillsagd och vände sin blick mot Gerda och mötte de gröna ögonen med sin egen blick.