Arthions mörka ögon smalnade något över det hela.
‘Du är ingen människa.’ konstaterade han, men han var lite osäker över vad det var för en varelse som stod framför honom. Någon sådan med hans utseende hade han inte sett tidigare, och hans påstående – som samtidigt var ett konstaterande – var också en fråga varför en som honom representerade m…[Read more]
Oron låg och gnagde som en rostig spik över att de närhelst kunde bli påkomna, och kände mer än allt annat en stark lust att hjälpa till, trots att det enda hon just nu skulle göra var att ligga tyst och stilla. Och det var kanske just det som fick henne att känna sig extra hjälplös; det bästa vore om hon inte gjorde något alls.
Fëani…[Read more]
Det är inte en av dina bekanta? Frågan väckte en blandning av frustration och förolämpning hos Luka och han visste inte hur han skulle reagera.
“Inte ser jag väl ut så där?” fräste han, fast han kunde egentligen inte i mörkret avgöra hur figuren i dörröppningen såg ut alls. Han famlade i mörkret efter sin kniv, men stannade tvärt upp då varge…[Read more]
Det var dags. Igen. Fast denna gång skulle de gå längre, inte enbart få ut henne ur Antrophelia, utan hjälpa henne försvinna helt. Lite nervöst var det. Fast var det inte spänningen som både hon och Atlen hade sökt efter som små? Och var det egentligen någon skillnad på denne och de andra som de smugglat över Talanriens alla hav?
Vésiva…[Read more]
“Ja..” Hans ljusgrå blick mötte alvens mörka när han tvekade lite innan han svarade, och hoppades att alvens fråga inte bad om en utläggning av vad Märehn var för rike, för det visste väl de flesta, eller? Vad vore det för första intryck, att råka idiotförklara någon?
“Mitt namn är Luka, jag har blivit skickad för att förhandla fred.” Alven…[Read more]
Han fortsatte med sin lilla måltid han hade varit riktigt hungrig för omväxling, annars åt han inte så mycket, om han nu inte utfört något krävande i magisk väg då. Inte precis konstigt att han var mager som en sticka.
Xharinyon sniffade lite i luften då hon tagit fram sin plunta, vad var nu detta? Han såg kanske bara vagt misstänksam…[Read more]
”Oroa dig inte, sparven, vi alla har våra sätt att lugna oss.” svarade Vésiva med ett svagt leende samtidigt som hon följde honom med blicken där han vandrade framåt. Det var som om hon inte såg röran framför sig. Snarare hade hon en tendens att skapa kaos var hon än rörde sig, åtminstone när det kom till papper och annat sådant arbete. Hon skåda…[Read more]
Egentligen trodde väl inte Vésiva att mannen skulle neka henne. Men skadade det att vara artig? Hennes breda leende fanns kvar och hon nickade tacksamt medan hon slog sig ner. En enkel gest åt värden att ge henne något att äta. Det såg värmande ut och kanske behövde hon det? Vattnet hade gjort henne kallare än vad hon hade velat erkänna.…[Read more]
För ett tag var hon tillbaka till minnena av Izotar. Hans små fötter mot de mörka stenarna, den lilla handen krig hennes finger och leendet som sken som stjärnorna. Mörkeralvens ögon smalnade och hon spände sin käke. Hennes mun kändes plötsligt torr. Greppet om bägarens fot blev hårdare och hennes knogar vitnade något i ilskan som tändes. Hon d…[Read more]
Ett litet förstrött leende fanns på Ziyatés läppar när Isra gav henne ett besvarande leende. Befria henne från Lloth genom död? Det var något bittert… surt och absurt över hela situationen. Varför skulle Lloth ha lämnat henne så enkelt ifred? Något sa henne att det inte var Isras lilla demon vän. För även om det var en demon. Var det inte hen…[Read more]
Det var knappt att hon hunnit stänga ögonen och somnat förrän hans höga väsande störde Vinga. Hon höll sina ögon stängda, kanske det var en inbillning? Det skulle inte vara förstå gången. Irriterat muttrade hon några svordomar. Säker på att hon i vart fall inte kunde få någon sömn. För redan nu började tankarna att löpa amok. Tänk om främlinge…[Read more]
Tharalion Varimailawi
Folkslag/Ras: alv
Familj: mor, far något syskon men de är kvar där han kommer ifrån
Hem: för närvarande på resande fot
Civilstatus: singel
Yrke: Nekromantiker (en god nekromantiker som föredrar att hjälpa folk bli av med odöda. Inte för det alltid är uppskattat det häller)
Utseende
Bleksiktig alv med mörka ögon och lång…[Read more]
Izotar satt en stund tyst, försjunken i tankar. För hur kunde han förklara sitt agerande så att Isra kunde förstå det?
‘Ja, men trots det kunde jag inte genomföra det.’ sa han stilla. ‘Jag var övertygad om att… Lloth förvrängt dig, förstört ditt sinne. Att hon genom dig mördat Thalia och Zator än en gång för sina maktspel där hon använder liv…[Read more]
Han satt och njöt av stuvningen och vinet medan han väntade på Vesíva. Kunde det ta så lång tid att hitta ett stall för hästen? Det var ju nästan han funderade på att resa sig och se om hon kommit bort på vägen då hon ju kom tillbaka.
Han såg undrande på medan hon satte sig och reste sig igen.
“Det är klart ni kan.” sade han vänligt. Han ha…[Read more]
“Vin, tack” Xharinyon såg över människorna i värdshuset som stirrade mot dem ett tag innan de satt sig ned vid ett av borden.
Han lyssnade intresserat, det var ju alltid intressant att höra om fjärran länder.
“På så vis.. ja det är en hel del krig här med det går knappast att undvika det.” han såg lite sorgsen ut “men jag blandar mig sällan i män…[Read more]
Han ryggar tillbaka lite i ett försök att dölja pipan som vilar i hans ficka men den mindre me’eren är snabbare… det hade hon alltid varit. Han börjar skaka på huvudet igen men grimaserar istället stort när hon sträcker fram pluntan med den sötsliskiga alkoholen. En väderbiten hand söker att täcka hans anlete för att bli kvitt lukten samtidig…[Read more]
Hon viftade med handen som för att slå bort komplimangerna, för även om de varit riktiga eller inte så hade hon ingen ork med smicker. Hon mötte dock Ziyatés blick med ett litet leende, glad åt att hennes farmor såg styrka i hennes styre där andra bara såg skoningslöshet. Hon höll förstås inte med om det, men hon hade behövt sätta ett exempel, hen…[Read more]
Isolde fnittrade till och steg in i värdshuset. “Jag tror be har rätt att de stirrar på oss båda” Hon vände sig mot honom och log. “Vad vill ne ha att dricka, sir?”. Hon tog sin penningpung fram.
“Jag kommer från ett land på andra sidan havet där alver levde i skogar eller vid ett ståtligt vattenfall, inte alla alver rörde sig runt i mitt heml…[Read more]
Medan Izotar och Isra talade hade Ziyaté tagit en klunk av vinet som hade blivit påfyllt. Hon tyckte om hur det fyllde hennes strupe och det smakade gott. Hon fuktade sina läppar med sin tungspets innan hon svarade.
”Blodsband finns där, även om en av parterna väljer att förneka det.” påpekade hon och såg ner i vinet. Det fanns något lugnan…[Read more]