Isra verkade inte besväras av tjänarens närvaro, och efter det att han plockat fram ett nytt glas åt både Isra och Ziyaté, fyllt på dessa, samt toppat av Izotars glas, så försvann han tillbaka in i skuggorna där han först kommit ifrån, allt utan ett ord. Tystnaden i rummet var plötsligt tryckande, till dess att Izotar tog till orda igen.

&nbsp…[Read more]

Främlingen hade nått Skogsporten, vägen in i Nela’thaënas. De enorma träden som formade porten hade med hjälp av alvernas hjälp under åren växt ihop med grenar och stammar som virade in sig i varandra till ett vackert valv. Samma ögonblick som främlingen yttrat något tycktes alla skepnader hon sett inne vara som försvunna. Skogen försedd i sk…[Read more]

Precis som Izotar stod Ziyaté tyst medan tjänaren plockade bort glassplittret, hon såg Izotar bedjande blick. En liten glimt – kanske hoppfullt – tändes i hennes ögon. Hennes mungipor drogs uppåt i ett svagt leende, det kändes genuint och kanske fanns det en förhoppning att det kunde reparera sina band. Fast… Innerst inne var hon medveten om a…[Read more]

Izotar stod tyst medan hennes tjänare städade upp, och gav Ziyaté en blick som sa mer än ord kunde säga. Ord som bad henne att inte förstöra denna chans som de hade att reparera band. Skulle hon komma in där med sina provokationer och sin mörka spydighet skulle allt gå förlorat. För om det fanns något han ville var det att reparera det som han…[Read more]

Salim doftade en gång till, men ryckte på axlarna sedan. Vad kunde gå fel? Han höjde glaset i en skål och svepte sedan innehållet som Nicolaus gjort – trots allt var han ingen vekling. Den starka oförväntade smaken fick honom att rynka på näsan och skratta till lite förvånat i en liten hostning.
‘Om detta är vad ni dricker till maten måste ni all…[Read more]

Jo, han hade tänkt gå, och Ziyaté hade troligtvis tänkt fortsätta med sitt skådespel, men plötsligt var det som om de kom av sig. Var det hennes verk? Hon stod fortfarande framför fåtöljen och såg ned på det trasiga vinglaset. Vad hade flugit i henne egentligen? Det var som att vakna ur en alldeles för verklig dröm och hon tvingades famla efter b…[Read more]

Pling. Klockan på dörren varnade Vésiva att någon var på väg in. Säkert till henne. Hastigt skruvade hon korken till pluntan och stoppade ner den innanför fickan på den dubbelknäppta västen hon hade. Rösten fick henne att le och hoppa upp ur sin stol. I vanliga fall hade hon inte gjort sig mödan att röra sig upp, men åt Atlen fanns det alltid ene…[Read more]

Det var tyst i rummet efter Isras plötsliga utbrott, och han stannade upp i sina rörelser. Långsamt rätade han på sig igen, och lät sina vapen ligga där de låg medan han vände blicken mot dem båda. Hade han tänkt gå? Han visste inte riktigt vad han tänkt göra, förutom att fly från ångesten som hans mor hade en tendens att väcka inom honom då hon…[Read more]

Han gav bara Salim en ett leende på frågan ” De min ärade gäst är Airag, den görs av hästmjölk av nomaderna” svarade han Salim. Ärade gäst, Nicolaus funderade på de orden för de kändes så ovant. Han var mer van vid att kalla människor för kusiner, sysslingar eller liknade för ja i Märhen var alla släkt med varandra på något sätt. Vänskap utanfö…[Read more]

Orden som föll ur Izotars mun fick Ziyaté att spänna sina fingrar hårdare kring foten till glaset. Lloth ett hårdare grepp om henne? Inte känna något? Djupt inne fanns det en del som önskade att det var så lätt. Att kunna återgå till att inte behöva känna något. Allt för vanligt att såras. Utan att märka det lyckades hon knäcka glasens fot i två…[Read more]

Nicolaus von Breslau 

”man kan inte lita på någon man inte delar blod med min kära kusin” han tystnar sen och ser ut mot lägret där männen gjorde i ordning sig för att nu när de började bli ljust nog att faktiskt se djuren i skogen. De skulle förmodligen till häst omringa stora områden och sen låta ringen sluta sig tills djuren i cirkeln itne…[Read more]

Hon smakar på namnet, ljudar det tyst för sig själv medans hon låter sin blick vandra mot takkronan i mitten av värdhuset. Hon pressar sina läppar till ett streck och hummar för sig själv när hon går igenom de tusentals minnen som låg i tryggt förvar innanför alvens pannben. Hennes tunga fuktar försiktigt de torra läpparna innan hon äntligen låter…[Read more]

Det var med ett tomt leende han mötte den allt för familjära staden igen. Nog har han kommit att förälska sig i ljudet av en skog och en bris av höst som får ens fjäll att rysa. Nog var det så… men vad de hade ovan skulle dock aldrig triumfera de ansiktet som väntade i metropolens djup. Det som matade hans oro var viskningarna om vad framtiden m…[Read more]

Salim lyssnade på Nicolaus ord, och böjde huvudet i en gest av tacksamhet och tog likaså till orda.
‘Liksom vår värd, Lord Breslau, så ber jag mitt följe att använda det allmänna språket. Kanske det uppstår språkmurar denna kväll, men man behöver inte enbart språk för att trivas i varandras sällskap!’ sa han med ett varmt leende. Detta kunde bli…[Read more]

Sandor gjorde en gest åt Maeve som sade att det inte var någon skada skedd, medan han satt lutad framåt med armbågarna på sina knän, händerna knäppta och hakan något bekymrat vilande på sina knäppta händer. Rastlöst och tankfullt stampade han lite med fötterna och lyfte ena benet frekvent upp och ned i en stressad omedveten rörelse.

‘Vå…[Read more]

Rastlös och aningen stel står han en bit framför Nico och betraktar den bleka solen jaga bort mörkret, en vördnadsfull nick ges henne innan han sakta vänder sig om för att röra sig tillbaka och slå sig ned på den grova yllefilt han tagit med för att sitta på. Sjunker ned i skräddarställning och sträcker sig lugnt och smidigt efter bröd och kött…[Read more]

Leony Thaldwin
“Kommer inte på fråga.” Leonys min hade inte förändrats, som om hennes ansikte var en mask gjuten i fint porslin. Det hade länge gått rykten vid hovet, och Karm i stort, att kungens äldre syster hade mer med statsangelägenheter att göra än vad som redogjordes officiellt. Någonting som de flesta skulle haft invändningar m…[Read more]