Joij hörde ljuden av de andra. Hon smidig som en katta hade landat på marken, hon vädrade i luften där hon gick sina steg som för att utforska omgivningen. Hon hade inget alls emot den som hjälpt dem hit, inte mer än att hon önskade få försöka sätta tänderna i honom.
Hon sträckte på kroppen och ruskade snart på sig så pälsarna som täcker henne…[Read more]
Bodil lyssnade noga på allt Arand sa och tämjde sina förväntningar lite, även om hon fortfarande var djupt fascinerad av hans trollkonster så här långt och förblev säker på att han kunde få in Aslög på ett eller annat sätt. Men kanske var det värt att överväga alternativ ändå, lite förtroende var hon ändå tvungen att ha kring mannens skeptisk…[Read more]
Smickrad kanske, även om det rådde delade meningar om Gullveigs förmodade ondska eller missförståddhet. Hon hade själv aldrig lagt särskilt mycket tanke vid just det, det var allt för långt från hennes egen verklighet. Oavsett så hoppades hon att Arand skulle finna mer nåd i gudarnas ögon än den beryktade Gullveig.
”Du är mer magiker än oss a…[Read more]
”Det var inte mat jag föreslog. Vi kan ordna annat”, svarade hon efter en stunds tystnad. Hon kämpade med de splittrade känslorna och självklart skulle Ayperos se det, även om de inte delat ett band så som de gjorde. Hon slets mellan viljan att söka tröst i demonens plötsliga ömhet, och ilskan och kylan som hon kände växa inför Nenya. Hon önska…[Read more]
Jezeral steg genom dörren sist av de tre. Som alltid. Inte på grund av tvekan, inte av rädsla, utan för att någon måste vara den som vaktar ryggen när dörrar mellan världar stängs med mer vilja än logik. Ibland kunde oönskade väsen följa då man färdades i skugglandet.
Bakom honom gled dörren igen med ett ljud som påminde om en viskning i trä, d…[Read more]
Ayperos kropp skrek efter vila, men sinnet var som en storm – en tyst, roterande tyngd som vägrade stillna. Den svarta avgrundsblicken, skarp men glansig av utmattning, vändes mot Isra när hon talade.
“Oroa mig?” svarade han till sist, lågmält men tydligt.
“Jag oroar mig för din hälsa, och det vi väntar på.”
Hans blick dröjde kvar vid henne,…[Read more]
Arand lyssnade medan de två samtalade och kom fram till en stridsplan, lätt som en plätt, som om de diskuterade vad de skulle äta till middag. Kanske till och med snabbare än gifta pars groll om vad som skulle ätas vid bordet. Men han var för trött för att komma med bättre förslag själv. Han lät Bodils ord sjunka in, medan han tyst sköt undan e…[Read more]
Joij såg nästan lite besviken ut över att inte få äta den, men det var inte som om att människor utan magi var vidare goda heller. Det hade väl hänt, att hon gjort mer än hon fick med en människa en gång och lärt sig från det. De på akademin hade ju borstat det rent utsagt under mattan då det visat sig varit någon som var dömd för mycket.
-“Om…[Read more]
Förstås protesterade inte Llwyd att någon annan ville gå först – trots allt hade hon sett mycket av världen och tillräckligt många uppdrag för att veta riskerna med att gå först. Och trots att hennes liv kunde vara miserabelt ibland, hade hon en förkärlek till det. Eller kanske det var tortyren att hålla sig själv vid liv? Lite roat såg hon mot si…[Read more]
En hel del kan gå fel. Ord som absolut inte passade halvvätten, speciellt inte det perfektionisten inom henne. Frågan fick henne att fnysa, som om hon inte var säker på att detta i slutändan var värt mödan.
“För du är en fara för världen med din otämjda magi.” muttrade hon bara för att följa blicken mot de som de mötte – hade hon någonsin fått…[Read more]
Det dröjde inte länge innan Nenya föll i en orolig sömn där hon låg, något mumlandes som var svårt att urskilja och både svettandes och knottrande som om huden både var varm och kall på samma gång. Ibland öppnade hon sina ögon, som för att skräckslaget försöka finna dem båda, men när hon såg dem andades hon ut och föll i en orolig sömn igen.
Or…[Read more]
”Människan? Han finns kvar. Vidrig, men dock bara en människa, inget monster du kan äta tyvärr.” Eir flinade och ryckte på axlarna innan hen började backa från hustakets kant mot mitten av hustaket de stod på. Hen började sträcka och stretcha lite och vände sig i riktningen mot kyrkan medan hen såg mot Joij med ett enkelt leende.
”En da…[Read more]
Joij var ingen som verkade ha svårt för närhet. Nej, det var naturligt för det var som om att hon alltid hade någon nära sig som gjorde att hon var oerhört bekväm med det. Hon blickade ner i Eirs ögon, leendet fanns där.
-“Finns den kvar..?” Hon tippade huvudet som för att se om den mannen fanns kvar i livet, för att Kaelred var en plats som h…[Read more]
Eir lyssnade spänt på allt som Joij berättade, med lite extra spänning så snart främlingen kom så nära att hen kunde känna Joijs utandningar mot läpparna sina. Eir höll ögonkontakten nästan trotsande för hur olämpligt det egentligen var och log genom allt.
“Eirian har även vi mött en sådan, en människa, som hämtade stort nöje från andras so…[Read more]
Joij märkte av att Eir ryckte till men handen vilade kvar på huden där på magen. Orädd att röra vid Eir, varför kunde man fråga sig men det är som så att det fanns en nyfikenhet hos Joij som behövde stillas. Så fingertoppar rita små mönster där på den ljusa magen, det kändes inte som en docka men det kunde ju vara att man blev lurad också. Att…[Read more]
Eirs kropp spände sig när hen plötsligt kände Joijs hand mot sin mage och det tog några sekunder att börja slappna av igen. Det var överraskande att en främling var så framåt utan att signalera efter medgivande, men lyckligtvis var Eir inte den som beklagade sig över lite beröring. Det uppskattades faktiskt oftast och Eir var riktigt stolt över…[Read more]
Joij verkade nöjd med att Eir lade sig ner. Gjorde det lättare att se på hen när hon lagt sig. För Joij ville gärna utforska Eir, av anledning att hon inte sett någon liknande innan och det skapade en viss nyfikenhet.
För enligt henne hade man sett en människa, så hade man sett alla för de var samma skrot och korn bara stöpta i olika former och…[Read more]
”Jag är inte en narr så ofta som jag hade velat, men att få människor att skratta är av stort värde för mig. Skådespelare är nog det mänskligaste sättet att beskriva mig.” Hen log stort åt Joij samtidigt som hen följde deras gest ut mot staden medan de pratade om magin och hur de föredrog att spåra. När Joij väl lade sig ner kunde Eir inte annat…[Read more]
Joij visste mycket och hon var ju byggd för att jaga ner saker där ute. Att anpassa sig efter situation var hon exemplarisk på men nu var det ett större steg. Att hamna här ute, med någon som hon inte visste vem det var. Att hon arbetade med Tredje Ögat till och från och deras olika informationsgivare var väl liknande det här. Hon fick se på det…[Read more]
Hen klev upp på hustakets kant och satte sig ned bredvid Joij, men med ett visst avstånd mellan dem, långt nog för att hinna reagera om en hastig rörelse gjordes i Eirs riktning. Hen studerade folket som rörde sig på gatorna i stora antal trots den sena timmen och tänkte lite på vad främlingen hade sagt. “Det är mindre rörelse på natten, men…[Read more]