Nelia
Hon såg upp på honom, mötte hans ansikte och varma leende. Han hade en rodnad på sina kinder som också spred sig ner något över hans hals. Hans ögon verkade brinna själva också likt elden som sprakade i den öppna eldstaden.
Hon fann sig själv med att le med honom, som om hans leende var en smittsam sjukdom kunde hon inte hejda sig själv f…[Read more]
Ylva Sigvaldadottir
De skulle snart dyka upp. Allt var klart och hade varit i flera dagar nu. Men de hade väntat in bra väder, goda omen och en ordentligt välsignelse innan det äntligen blev dags.
Hon såg mellan sina bröder som alla hade klätt upp sig något vad hon kunde se. Hon själv hade enkla men robusta reskläder tillsammans med en lättare r…[Read more]
Lite förvirrat rynkade hon på ögonbrynen när hennes kusin verkade ha sina tankar någon helt annat ställe. I ena stunden erbjuda sin hand, i andra stunden inte. Hur ögonlocken nästan nuddade varandra. Förstås brydde sig Nenya inte om hur svag hon var i stunden, eller för den delen artigheten med handen. Hon var en stark kvinna och vampyr. Me…[Read more]
Jo han mådde bättre, han hade fått vila och för första gången på länge känt sig som en människa men mörkret som låg kring hans tankar den eld från Loradon som brann i hans ögon fanns där. Han sa dock inget, han ville inte störa deras frid med berättelser med berättelser om de han ahde upplevt. Allra helst ville han glömma själv men varje gång han…[Read more]
“Överstökat? Du behöver inte få det att låta så trist att umgås med mig.” Hon flinade till och klappade Bain på axeln innan hon själv reste sig upp. Hon böjde sig över sin talrik och skopade i sig allting som fick plats i hennes mun som hastigast innan hon förde blicken till potatisen han lämnat ifrån sig och tog tillbaka den för att äta som fä…[Read more]
“Jag är alltid hungrig, men just nu lite extra. Men jag har gott om mat hemma, det mesta borde fortfarande vara ätbart!” Hon log åt henne och ledde snart in Nenya på en trång sidogata. Efter lite ytterligare vandrande svängde de snart in till en gränd med en mur några meter hög framför dem. Ambrosina klättrade upp på trälådan som stod ställd m…[Read more]
Han lät henne aldrig riktigt få en öppning samtidigt som han hade svårt att hålla avståndet emellan dem vilket gjorde att ingen fick övertaget även om ingen var i underläge. Frustrerande men samtidigt drog det hela tiden fram ett leende på hennes läppar även om hon inte ens märkte det själv. Hela tiden gick dansen fram och tillbaka, rörde sig ute…[Read more]
Att få 20 st piskrapp som straff var inget hon riktigt reagerade på, var ganska milt i hennes ögon då hon själv hade utfärdat betydligt hårdare straff för en som försökt fly fältet. Hennes mannar hade fått hänga i sina armar i två dagar utan mat och vatten framför alla att se, så de visste att flykt var aldrig ett alternativ för dem. Hon hade va…[Read more]
Rapporten om vad som hände i huvudstaden berörde inte Bain nämnvärt. Han noterade allt som sades förstås men var till synes ytterst ointresserad. Förmodligen skulle han behöva bry sig mer om politiken nu då han gått med men i ärlighetens namn tråkade det ut honom. Att prata om magitesterna var betydligt mer spännande. Han tog tveksamt emot potatis…[Read more]
Först hade Bastian varit relativt säker på att hon ljög för dem. Han kände på sig att hon inte var den hon utgav sig från att vara. Han lutade sig mot bordet, tittade likgiltigt på henne och tog med jämna mellanrum några klunkar av sin öl – alltid följt av att han drog fingrarna över mustaschen utifall att den skulle vara täckt i skum. Allt med…[Read more]
Efter deras blöta skål spred sig ett brett leende i Verenas ansikte. Hon tog några klunkar med blicken fortfarande fäst på Vinga. Sedan ställde hon ner stopet, torkade sig över munnen med handryggen och skrockade kort.
“Om du är så dyr blir jag bara ännu mer nödgad att anställa dig, förutsatt att du är dyr av en anledning” svarade hon med lugn…[Read more]
Att hålla sina känslor i schack i många lägen hade aldrig varit ett problem men dessa två herrar slog verkligen undan hennes ben från marken med sina ord och frågor. Det var inte bara dem hon behövde fäkta bort utan även sina egna tankar som nu virvlade runt likt en gigantisk hänsynslös orkan, slet i allt hon kände till och kunde och fick henne i…[Read more]
“En aptit för magi och kunskap?” frågade Nenya med ett höjt ögonbryn, väl summerat förstås men också lite nästan kaotiskt. Mycket på lite tid och det lät som mycket tid att hitta sig själv. Eller vad man nu skulle dra för slutsats på det hela. Nästan förvånat såg hon på handen som var öm. Något som hon inte riktigt hade väntat sig och det f…[Read more]
“Hur summerar man flera år? Inte länge efter att du lämnade lämnade också jag. Stämningen var lite obekväm. Jag reste runt lite, träffade världen och alla dess väsen. Fick en aptit för magi och kunskap. Smakade på lite av det världen hade att erbjuda. Kom tillbaka hit. Provade på lite konst. Var sömmerska. Blev tagen av präster. Och nu hittad a…[Read more]
Så klart. Hon hade hört det hundra gånger om, om inte tusen. För att skaka nätt på huvudet så att den svarta flätan flög omkring henne och slog Ambrosina något på armen. Onaturligt lång kändes hon och det var något med henne. Förstås hade hon aldrig riktigt förstått vem det var hennes faster hade haft barn med. Kanske en jätte?
“Åh ja, ber…[Read more]
“Kanske var det för att de förstod potentialen som de blev rädda? Jag förstår potentialen och jag är knappt vuxen.” Hon log åt henne. Nu när de gick bredvid varandra på gatan blev det tydligt hur mycket längre Ambrosina var. På två meter, onaturligt uppnådd längd som det verkade på proportionerna såg hon lite ner mot Nenya när de pratade.
“Det b…[Read more]
Ett skratt lämnade Vingas läppar och hon slog ihop deras stop så att ölen skummade över på deras händer och hon skakade lätt på huvudet åt hennes ord. Förstås lät det lockande, allt för lockande. Men samtidigt hade hon väl en plikt mot alverna? Ett som hon hade i åminnes tider. Och nu var det trots allt en av de svårare tiderna för dem.
“Åh, h…[Read more]
Lite road åt hennes envishet skrockade hon till för att röra sig snabbare och smidigare upp för att se sig omkring på gatorna. Åt hennes första kommentar ryckte hon lätt på axlarna – det var inte direkt vad hon hade planerat. Trots allt trodde hon det var hennes faster där och inte hennes barn. Men ändå var hon rätt nöjd med utfallet.
“D…[Read more]
“Jag kan gå själv,” Hon fnös till och började gå med lite raskare takt trots att det gjorde ont. Kanske fanns det en gnutta stolthet i Ambrosina som ville visa för sin kusin att hon inte längre var ett barn. En absurd sak att bevisa, det var uppenbart, men någonting kliade i bakhuvudet och hon ville ändå bevisa sig i den här saken för Nenya. Men…[Read more]