Sylas rynkade på sina buskiga ögonbryn och log sammanbitet. Han uttalade det gamla språket och försökte tränga sig in i kvinnans medvetande. Men hon stod emot trots hjälplösheten hon måste känt stod hon emot.

Skuggorna från facklorna som hängde på väggen dansade över golvet och de gamla böckerna som hade burits upp av tjänarna återfick nu sina…[Read more]

Musklerna skrek av smärta när Divania vaknade, en brinnande känsla strömmade igenom kroppen, det sista hon minns var lukten som nu dröjde kvar bakom stanken av död, blod och ruttet kött. Hon grät inombords, panikångesten tvingade hennes hjärta att arbeta så hårt att det högg för varje slag. Vars är jag? Tänkte hon, väderkvarnen var som bortblås…[Read more]

Sylas vaknade till och hungern rev i varje molekyl i hans utmattade kropp. Hur länge hade han sovit, allt för länge var det han kom fram till. Tur för honom var att det fanns förskt blod att tillgå i närheten, en av dessa tjänare tömdes till sista droppen och han kände hur har vaknade till för varje droppe blod som rann ner för hans torra strup…[Read more]

Divania stannade i sina fotsteg, djupt försjunken i sina tankar märkte hon först inte dörren till väderkvarnen. Vem var den halvdöda mannen? Hon hade hört talas om själslig förskjutning men aldrig observerat fenomenet, än mindre vara indragen i komplexet.

Hon kvicknade till och såg att hon var framme, väderkvarnen var egentligen ett förråd avse…[Read more]

Lucian Geta tvekade åt frågan för han visste att han hamnat i något mellanting men han hade inget bra svar. “Ja jag tror att jag är död och hur detta ska gå till har jag ingen aning om”

Hans tankar drogs mot ritualen som han gjort innan han passerat gränsen mellan levande och död, han betraktade kvinnan han hade framför sig. Oskyldig och vacke…[Read more]

Okaji vägde alla hennes alternativ mot varandra, men oavsett vinkel kunde hon inte på något sätt trotsa kejsarens order och samtidigt vara säker på att Toku inte tog skada. Att hon själv skulle komma levande ut ur palatset var osannolikt, än mindre staden just nu. De hade män i närheten av byggnaden, men det fanns inget sätt hon skulle kunna sign…[Read more]

En svepande känsla sköljde över Divania, det var mitt på dagen men samtidigt var hennes hjärta infekterat av mörker. Hon kunde se igenom solljuset, det var som om att både dagen och natten existerade på samma gång. Hon var fullständigt rådvill, av följande händelser kunde hon inte bestämma sig för hur hon borde handla. Att anmäla det till högkva…[Read more]

Lucian Geta såg kvinnan försvinna och i nästa sekund stod han bredvid henne i en källare och i nästa igen kom han åter till den dunge där hans liv ändats på ett våldsamt sätt. En ilska flammade upp och en avgrundslös sorg tyngde hans sinne.

Det var nu första gången han kände rädsla helt ofiltrerad och rå. Den höll ett hårt grepp om hans själ…[Read more]

Divania låg orörlig i sängen när en förminnelse högg henne i hjärtat, hon kunde känna närvaron av en mörk orörlig själ i rymd. Han var bunden till Divania, något hon hade lärt sig att upptäcka efter alla år i skolbänken. Med stängda ögon började Divania sväva medans hennes kropp låg orörlig. Hon såg ett energiskt flimmer över henne, en blodsmag…[Read more]

Det var ett dampt och mörkt i källaren men de få springor av ljus som letade sig fram genom spickorna i golvet och ett litet fönster som låg i gathöjd var tillräckligt.

Med det gamla språket började han mässa och rita pentagram och stjärnor på det hastigt sopade golvet. I varje triangel som dök ipp i mönstret hällde han ut en träkopp med bl…[Read more]

Blodlustens iskalla grepp skälvde igenom Divania’s sinne, en mardröm utspelade sig med svarta skuggor utan ljus vilket reste sig över stadens vackra gator. En chockartad knall ljöd högt, himlavalvets mörka fauna revs i bitar av pulserande röda färger som ödelagde allt till högar av stoft. En jättelik reva brann intensivt i himlen vilket spydd…[Read more]

Eirik hade nog förväntat sig bli irriterad på ett så ramblande svar som Ylva gav, med tanke på hur trött han kände sig, men det var något lite lustigt över det hela så han lät henne spinna på. Det kanske var lite elakt, hon hade trots allt varit i slagsmål med mor, men samtidigt var det… lugnande? Kanske det var det att hennes ansikte var så…[Read more]

Nelia

Garnisonsmästaren står tyst tillsammans med rekryt Henry och väntar tålmodigt på Caspian Astors svar. Det blir en minst sagt obekväm tystnad och Garnisonsmästare förbannar varenda stjärna att paladinen besökt just hans garnison i just den här staden just den här natten. Då mannen talade blev han märkbart arg, käkarna spändes, kinde…[Read more]

Naira öppnade inte sina ögon och flyttade inte på huvudet igen. Den här illusionen var mer ihärdig än de hon haft tidigare. Leendet på hennes läppar var kvar då hon särade på dem för att tala med en hes röst.
“Jag saknade dig i början. Dig och mor.” rösten försvann för ett ögonblick, hon kunde inte minnas senast hon använt den, “Det är kanske där…[Read more]

Lite frustrerad över hennes reaktion slog han något i gallret. Trots allt hade han hoppats på ett mer riddare i skinande rustning, eller åtminstone ett glädjetjut. Men inget. Det var nästan som om hela hans agerande och tankar föll pladask till marken. Till sist drog han efter andan. Kvinnofolk. 

‘Naira…!?’ väste han igen mellan sina tänder…[Read more]

Hon satt ner i cellens golv med ögonen slutna och huvudet lutat mot den hårda stenväggen. Hon kunde höra att någon närmade sig hennes cell, stannade och tog tag i gallret som höll henne borta från friheten. Men hon brydde sig inte ens om att öppna ögonen. Vem eller vad det än var som närmade sig så brydde hon sig inte. Det spelade ingen roll l…[Read more]

Nio… Elva. Till slut kom han till rätt ingång. Ingången var så smal, så han var tvungen att huka sig något för att kunna röra sig in i den långa korridoren med små celler på varje sida. Få fångar rörde sig, trots allt var de som rörde sig i korridorerna antingen möglig mat, en ny fånge, eller en död en. Han försökte att hålla blicken framå…[Read more]

Naira hade för länge sedan slutat bry sig om skriken från övriga fångar. Hennes trånga, hårda cell djupt ner i drottningens fängelsehåla kändes tyst numera. Lång tid hade gått sedan hon glömt hur länge hon varit frihetsberövad. Ännu längre tid hade gått sedan hon sett Iselems sols varma ljus. Borta var hennes mjuka former och vackra kurvor. År…[Read more]