Istilwys lät tystnaden sjunka in och med den det kalla vattnets beröring. Det sköljde inte bara bort svetten från hennes hud, utan något djupare, en hinna av skam hon inte vågade erkänna. Sakta började hon samla sig. Självömkan föll av henne som trasigt tyg, men striden låg fortfarande som stygn i hennes bröst. Hon kunde inte andas djupt. Kunde…[Read more]

Garion mötte hennes blick där i skymningsljuset mellan bjälkarna, såg glimten i hennes ögon och hur hennes smekning över hans hand sade mer än tusen ord. Och han förstod henne — förstås gjorde han det. Hjärtat slog kanske lite hårdare än nödvändigt, men han höll sig lugn. Hon visste vad hon gjorde. Retades. Och han… ja, han kände sig ganska hj…[Read more]

Signe hade fått en bra känsla av Garions mor. Hon verkade handfast men snäll. Kanske något.. motvillig vid tanken på att hennes son tagit hem henne dit. Lite konfunderad över Signes syfte. Signe klandrade henne inte. Hon hade känt likadant om hon haft en son som dragit hem en flicka.

Morbrodern verkade likadan. Som Garion beskrev dom. Det var är…[Read more]

Elna stannade upp i steget när hon hörde Signes ord och vände sig om med ett lite överraskat leende. Hennes ögon, ännu pigga trots åren, lyste till av värme.

”Tack, flicka lilla,” sa hon och lät blicken svepa mellan Garion och Signe. ”Han må vara vuxen nu, men det är fint att höra att någon ser honom så. Det gör en mors hjärta lite lättare.…[Read more]

När Arand närmade sig höjde Bodil blicken. Hon hade spenderat natten grubblande på Maeves ord. Hon visste vad hon skulle göra, men gjorde hennes män det? Hennes mäns lojalitet prövades nu, långt bortom hennes räckvidd och helt utan hennes röst att hjälpa dem rätt. Hon tvivlade inte på att de respekterade henne, men många av dem hatade verklig…[Read more]

Signe betraktade nyfiket kvinnan som kommit ut ur storstugan. Det var tydligt att hon var Garions mor. Man såg släktdragen och Signe kunde inte låta bli att le lite åt det. Signe försökte se så vänlig ut som möjligt när Elna kom fram och hälsade. Signe gav ett fast handslag, likt det kvinnan gav henne.

“Tack mor.” Svarade hon vänligt, med ett lit…[Read more]

Helga mötte Alvas skål artigt och lade glaset sedan mot läpparna sina, men väntade med att dricka, fast i en tanke. “Till överlevnad.” Svarade hon tyst och tömde glaset, stirrande in i den tomma botten när hon sakta sänkte ner det på bordet igen. Överlevnad. Vilket liv hon levde, där det var målet. Varför brusade inte hon upp sig över något s…[Read more]

Garion log när han såg hur hon såg sig omkring. Det där uttrycket i hennes ögon — som om hon försökte förstå platsen, ta in den — det gjorde honom varm i bröstet. Hon såg verkligen gården, inte bara byggnaderna, utan helheten. Det betydde något.

Han hoppade ner från kuskbocken, tog emot hennes hand och hjälpte henne ner med en varsamhet som var…[Read more]

Signe njöt av att höra Garion tala om byn. Hon skulle behöva utforska den ordentligt sedan. Så öppnades landskapet upp sig och medan han berättade om gården och allting däromkring var det som om hon förstod vem han var. Inte bara hans väsen, men hans personlighet. Han var verkligen den han sade och utgjorde sig för. Inga spel. Och för det tyckte…[Read more]

Garion log när han hörde Signes röst vid sin sida. Den där oron i hennes ton kändes mot bröstkorgen som ett lätt tryck – han ville skingra det.

”Nervös? sa han mjukt. Jag förstår det. Men det finns ingen anledning. Mor kommer mest vara glad över att jag inte kommer hem ensam för en gångs skull. Och Halrik… han muttrar alltid, men det är bara ha…[Read more]

En djup suck lämnade honom när den andre försvann iväg och han studerade hur Bizz sprang runt på bordet, liten som hon var så kunde hon springa några varv innan hon blev less. Han förstod verkligen inte hur hon kunde ha energi till det med tanke på att de varit utomhus på resande fot så länge.
När Brenn kom tillbaka så studerade han maten, nickad…[Read more]

Signe väntade tålmodigt på Garion när han gick in till Ormund i smedjan. Dinglade lite med benen medan hon betraktade omgivningen. Hon hade inte sett mycket av Linenna dessa dagar, då hon mest varit på Blå Hästen och till smedjan. Hon såg ändå fram emot att få se mer av byn, och framförallt Garions gård och livet där. Få en inblick i hur han var s…[Read more]

Garion kunde inte hålla tillbaka det leende som spred sig över hans ansikte när hon sa de där orden. “Du är mer för mig… än bara någonting på vägen…” Det var som om något tungt inom honom släppte. Det hon sa… det var mer än han vågat hoppas på. Och när hennes läppar fann hans, ömt och tacksamt, blev han alldeles varm inombords. En värme som int…[Read more]

Signes väsen hade bett om en utsträckt, hjälpande hand och han hade erbjudit den. Han ville ha henne hos sig, lära känna henne. Hennes känslor för mannen svällde inombords. Fyllde henne med lycka. Han skulle se det i hennes varma, guldglittrande ögon.

“Du är mer för mig.. än bara någonting på vägen, Garion..” Svarade hon honom lågt, innan ho…[Read more]

Garion stod stilla ett ögonblick när deras fingrar möttes. Hennes hand var svalare än hans, men det var något i sättet hon tog den – som om hon ville hålla fast vid någonting, trots att vinden fortfarande försökte blåsa henne vidare.

Hans blick vilade i hennes. Han såg oron där. Men också en längtan. Kanske samma som rörde sig i honom själv. Så h…[Read more]

Jezeral betraktade platsen där vätten hukade, inte med misstro men med den sorts vaksamhet som föds ur erfarenhet snarare än oro, en vaksamhet som vet att det som ter sig enkelt nästan aldrig är det. Inte för att en drakjakt någonsin var enkel. När han lät blicken svepa över cirkeln i marken, över fjällfragmenten och den avbrutna markens stru…[Read more]

Det var med beundran som Signe hade suttit och betraktat Garion medan han arbetat. Men när hon insåg att han började bli klar och vad det betydde började den där klumpen i magen växa igen. Hon hade inte längre en fast anledning att stanna kvar i byn längre. Inget konkret som höll henne kvar.

Så fick han syn på henne och Signe blev alldeles v…[Read more]

Hon lyssnade, som om hans röst kom från en plats där hon själv aldrig hört hemma. Det låg något märkligt trösterikt i hans berättande, ett slags lågmäld stillhet som hon inte kunde avgöra om den var medveten eller bara en följd av att han vuxit upp på en plats som denna. I berättelsen om tant Sella låg mer än kålrötter och vidskepelse, det fö…[Read more]

Garions händer arbetade vant. Medan solen sjönk allt längre bakom trädtopparna, låg hjulet nu rätt mot axeln, och han drog åt de sista bultarna med ett ljudligt knak. Han drog sig bakåt på hälarna och inspekterade arbetet. Det satt stadigt. Ingen sned lutning längre. Vagnen skulle hålla för färd.

Han drog med underarmen över pannan och reste sig,…[Read more]

Airikr Vidarsson

Airkr hade som vanligt vandrat längs de osynliga stigarna, vandrat mellan världar medan han gick runt dit fötterna ledde honom. Platsen han nu kom till var ingen plats han riktigt kände igen. Höga hus, stengator och allmänt oljud och på det så ösregnade det också! Nå ja, ett gratis bad i form av ett skyfall ha…[Read more]