Ulrik hade sin dag planerad, kanske inte samma plan som Jana nu hade men han hade en plan oavsett. Planen för honom var att jaga maten till bordet och då han var den skickligaste av dem på att jaga så hade han nästan blivit utknuffad ur huset och tillsagd att inte komma tillbaka förens han införskaffat dem mat. Ibland kändes det synd att han var…[Read more]

Han lät samtalet gå en stund utan att avbryta dem medan han såg sig om, liten och skräckinjagande som en bebis säl som han var, eftersom hans vän Dhrach verkade vara helt på spänn. Det var ju något som betydde att de befann sig i en farlig situation, något Luka BORDE veta men ja Luka var lite långsam på att fånga upp de brödsmulorna ibland. Dhrac…[Read more]

Freggi Einriðivinr
Freggi märkte knappt när Turin kom in i hallen, men vid Ragnhildrs viskning följde hen hennes blick. Freggi hade stor respekt för Turin och bara skymten av hans gestalt fick Freggi upp på fötter igen. Hen fick med sig klingan upp och ställde sig nära sin vän, vänd mot Turin, rakryggad med böjt huvud och händerna hårt knutna…[Read more]

– Jag… jag vet kna-happt själv… Snyftande hon. Hon vände de tårfyllda stora bruna ögonen upp mot skyn som hon nätt och jämnt kunde skymta genom det täta lövverket. – Skaparen må-måste testa mig! Ännu en skälvande snyftning. – Jag hade precis fått jobbet i köket och, och, jag vet inte, någon måste väl skala furstinnans po-potatis, de s…[Read more]

Han suckade dock till det Luka frågade av honom. “Många byar finns det inte längre kvar av våra byar utanför försvaret av Zirthimars väggar. Vi har väntat på vår konung att ta striden till Vättarna som inkräktar på vårt land och gör det omöjligt för oss att leva i frid, men tystnaden från hans hall är det enda svaret vi fått.”

Han såg mo…[Read more]

Wreax förde sina händer i vattnet och sen igenom sitt hår och sitt ansikte. Han funderade på det som Moira sade om att ha skonat någon – på något sätt kunde han relatera till det, men hade själv inte gjort det valet någonsin, och därmed hade inte något att ångra på den fronten. Han var inte berörd av hennes sorgsna blick, däremot fortsatte han m…[Read more]

Förödelsen av deras strid var uppenbar. Bränd och fortfarande brinnande mark efter elden som Jezeral framkallat på den ena riddaren, hans egen döda häst, och döda kroppar av riddare var de främsta synerna omkring dem där de stod.

Athel lutade mot svärdet och siktade sin blick mot marken. Han insåg att maléfikern var en betydligt farligare f…[Read more]

Nilla log lite med en lättad suck över orden som lämnade hennes framtida make och det syntes att hon slappnade av mer nu än innan. Hon hade växt upp med att hålla sig lugn men man kunde dock se en lättnad förgylla hennes ansikte från Arlins valda ord. Att säga att hon inte var nervös skulle vara att ljuga trots glädjen hon kände när hon nu befann…[Read more]

Axel kollade lite från de äldre till Wyn med ett leende innan han svarade dem med stadig stämma. “Jag lever för äventyr, jag har beslutat att se hela världen innan jag dör och om jag inte hade rest hit så skulle jag svika mig själv. Detta är en förvirrande men vacker plats som jag är glad över att få uppleva.” Sa han ärligt även om det på ett lite…[Read more]

Selyana betraktade sin mor under uttalandet och även om de resterande alverna inte skulle märka av ändringen inom drottningen så gjorde Selyana det, det var ju ändå hennes mor. Selyana sa ingenting dock då det inte var hennes sak att avbryta samtal och tanketid, allt hade sin tid och plats. Det gjorde som alltid lite ont i Selyana över att se sin…[Read more]

Trädmannen gav ifrån sig ett ljud som lät som ett uråldrigt träd som vred sig så barken knakade, de gula ögonen fästa på Axel.
‘Ingen kommer till våra skogar…’ sa han, hans röst långsam och djup, nästan svår att förstå.
‘Inte på hundratals år…’ fortsatte han, och de gula ögonen var fästa med en blandning av nyfikenhet och förvirring på Axel.…[Read more]

Nearenas ansikte förblev stillsamt, om än allvarligt, under tiden som både Selyana och Éardine berättade för henne om dessa nyheter. Kanske kunde man se en lätt rynkning av de perfekt formade och noggrant skötta ögonbrynen, som gav henne en något allvarligare uppsyn än hon annars hade. Det var inte bra nyheter. Att furstinnan Saskia Belsante b…[Read more]

Arlin skakade på huvudet, kanske var han lite bekymrad men han lät det inte visa sig. Inte för henne i alla fall.
‘Då vi väl är i Kaldrland kommer vi vara säkra.’ lovade han henne och kramade hennes händer med sina, försäkrande och stödande. Det var nästan lite nervöst att sitta där ensam med henne, trots allt hade de alltid varit i sällskap med…[Read more]

Eftersom Nilla alltid hade varit en sådan drömmare så tänkte hon kanske inte likt de flesta rikemans kvinnorna brukade göra. Visst var detta en STOR omställning till hela hennes liv men då hon även var en romantiker så gjorde det henne inte något; så länge som hon hade Arlin. Vid Arlins kommentar om att behöva uträtta sina behov i en hink så kunde…[Read more]

Axel såg lite förvirrad ut när Wyn steg åt sidan och han stod där framför rådet som en display. Tystnaden var intensiv och gjorde honom nästan obekväm vilket han antog kanske var poängen med det hela? Detta gjorde att han inte lät det obekväma visas. Det var så tyst att allt han kunde höra med sina kattöron var rasslandet av löv från passerande…[Read more]

Selyana fick kämpa med att hålla sig lugn trots nyheterna hon hade fått vilket i vanliga fall skulle vara en enkel plikt men tydligen inte idag. Dock syntes det inte på hennes yttra där hon rakryggad och fin stod framför sin mor med ett inövat lugn. Skulle garanterat bara vara hennes mor som såg bakom gardinen av väl utvecklad, fin fasad. Hon nick…[Read more]

Samlingen av figurer såg med blandade reaktioner och känslor på Axel och hans hälsning, som verkade nästan för lättsam för sammanhanget. Ithilwyn steg lite åt sidan, för att låta kattmannen stiga fram då fokuset låg på honom. Rådet var tysta en stund, verkade fundera på hur de skulle hantera denna nya varelse som kommit in i kärnan av deras…[Read more]

Drottning Nearena var som vanligt belägen i det stora trädet Eldanan som låg i hjärtat av huvudstaden Dal’elath. Trädet som var det alviska folkets inspiration och hopp, som sträckte sig långt över havet av träd som gick i alla riktningar i deras skogsrike. Denna dag satt hon inte i hovet med sina rådgivare och representanter för olika hus…[Read more]