Solen stod högt i Iselem och utanför var det nästan oldiligt varmt. Fast den enda som syntes av den i Akilas stora kammare var en ensam solskens stråle som delade av rummet i två. De mörka gardinerna gav ett mörker i rummet, ett som inte verkade störa drottningen som satt i en av de bekväma fåtöljerna som fanns i en av hörnen. Upphöjd och med god…[Read more]
Felaern höjde ett ögonbryn. Han visste att högalver var dramatiska, men detta var på en helt ny nivå.
‘Döda dig?’ frågade han oförstående. Sedan riktade han blicken över axeln, nå det kanske inte var så konstigt i alla fall att hon tänkte så med tanke på alla döda människor och alver som låg utspridda över fältet. Han grimaserade lätt, a…[Read more]
Brand av Hafgrims ätt
Frostheim, Kaldrland, var det att vara hemma nu? Nej han var inte hemma utan bara tillbaka i landet som varit platsen för hans födelse. Ett riktigt hem hade han bara haft en gång i livet. Men det var länge sedan han varit där nu och kanske skulle han få återse den platsen inom kort. Senaste tiden hade han färdats långt fö…[Read more]
Leida av Hafgrims ätt
Tidig morgon, Frostheim hade ännu inte vaknat helt och det var endast några enstaka människor i rörelse längs de något vårleriga gatorna. Doften av får och gris, mat som kokades över eldar och rök blandades och förstärkte känslan av att återigen vara i en stad. Det var ett år sedan nu, ett år av att ständigt vara i…[Read more]
Han var fundersam över allt de sade. Han försäkrade Eärmelindo om att han skulle både vara diskret och upprätthålla en hemlighetsplikt då det gällde allt som diskuterats. Ytterligare än det kände han dock inte att han hade mycket att lägga till i ämnet än det som sagts.
Eidur hoppade till så att han föll omkull då ekorren sprang mellan hans ben.…[Read more]
Kapitel 2: Ett möte mellan kungar
År 1422, Tredje Tidsåldern. Vättekonungens Sal, Worggard.
Dessa händelser sker efter tråden “I skogens utkant”, då Wreax mötte Kheezai och Ithia och besökte Ethirion i Celeras. Skeppet som Wreax återvände med till Antrophelia stannade dock i Bläckspindelns Bukt, norr om Worggard. I Celeras hade Wreax fått bud fr…[Read more]
Deimos var först orolig över att branden skulle få ett liv som inte varade tillräckligt länge. Men explosionen väckte enorm glädje i honom. Ännu mera gjorde det då flammande spillror spred sig från explosionen till flera andra hus i närheten. Den lugna vinden gav elden syre för att sprida sig väl och med lite möda. Hans ögon som betraktade låg…[Read more]
Luka hade somnat efter en hård dag där han samlat på sig alla olika läkemedelsväxter som han bara hade kunnat vilket gått.. aningen för långt. Det var just därför han sov i denna ladan för att han handlat upp alla sina pengar på de olika växterna vilket lämnat honom nästan barskrapad. Han hade nog till en frukost men det var väll allt som kvarst…[Read more]
Ferin
Fan, fan, fan!
Ferin kastade sig in i mörkret i en tom spilta i det lilla stallet. Det var ju inte så här det skulle gå! Hon lyfte på handen hon hade tryckt mot såret i sidan och inspekterade skadan. Ett högt stön undslapp henne när blodet åter började pumpa ut i takt med hennes hjärtslag. Illamåendet kom över henne och hon lutade sig ba…[Read more]
Nenye nickar trött. Både åt att lära sig försvara sig och att sova även om hon verkligen inte tyckte om det, bara tanken på att döda gjorde henne illamående, eller var det tröttheten? Hon vet inte. Ett litet svagt leende tillbaka vid orden” Jag ska inte säga något.. ” Kryper tacksamt ner på fällen som Maeve brer ut, kryper ihop utan att ta av si…[Read more]
Dastan stod stilla med en fokuserad blick riktad ner mot golvet och lyssnade till vad som hände runt hörnet. När han hörde någon mer som närmade sig dem, förutom drottningen, höjde han ena handen mot Ismat och Sera som en signal till dem att vara stilla och tysta. När han hörde rösten från den andra kvinnan i rummet knöt han lite smått sin en…[Read more]
Arathiel kisade, världen började bli suddig. Aenya frästa och väste åt henne, en besvikelse men inte helt oväntat. En sann alv visste att deras frihet kunde bara finnas på andra sidan kriget, ett krig som redan pågått i hemlighet i tio år, mellan vedervärdiga onda mänskliga politiker och den alvdrottning som bugade för deras vilja – mot de alver…[Read more]
“Det skulle väl inte skada med lite träning, färska upp minnet, jag är lite rostig och flera ynglingar skulle nog bli rätt glada över ert förslag”, anmärkte Garvald borta vid bänken, även om han inte lät vidare munter eller överförtjust i Hillevis förslag, men han förstod vikten i att byn behövde kunna försvara sig den dagen de kanske blev anfa…[Read more]
Kentauren hade även han hackat på matkoma-tåget samt dåsigheten därav och från den värmande elden. Ljudet från en hoande uggla och stilla sus i trädtopparna skapade en lullande nattvisa som fick Dhrachs ögonlock att bara bli tyngre och tyngre. Det fanns ingen anledning längre att försöka hålla sig vaken: maten var färdig och uppäten, elden…[Read more]
Nesta
Nesta reste sig snabbt och mötte den där blicken och den där rösten igen – jodå, han var fortfarande efter henne. Hon följde hans finger inåt skogen och det började gå upp för henne vad detta handlade om: hon skulle vallas som ett djur mot sin slakt! Rädslan förvandlades till något annat.
– Döda mig bara om du ska! Tjöt hon plötsligt inna…[Read more]
Djan drack av vinet, även om han varken kände dess smak eller berusning längre. Inget förutom en enda sak fick hans sinnen att reagera. Hans leende sprack upp i ett skratt åt hennes ord, för polletten föll äntligen ned vem denna kvinna var. Hur hade han inte sett det tidigare, för inte var det många som hade hennes silvriga hår i Iselem.
Yazfein fokuserar på Audgisil’s ord istället för smärtan från nålen och de händer som tryckte mot hans sida. Det var inte så här han hade tänkt sig samtalet med de regerande i Kaldrland skulle fortskrida. Men samtidigt var han tacksam över att såret blev tillsett och ihop sytt. Han tömmer sitt glas med mjöd helt för att försöka döva smärtan. Se…[Read more]
Ithia mötte hans blick, inte helt nöjd att bli ifrågasatt. Det var trots allt inte denna rådgivares angelägenhet vad hon hade eller inte hade för ärende med Akila. Hon ögnade honom och hans vinglas, och det var inte svårt att dra slutsatsen att han druckit mer än ett glas denna dag. Men det var något annat där med, något obehagligt med hur han…[Read more]
Nå, det var väl kanske sant ändå, att det var hennes egen röra. Isra borde, som drottning, inte lägga sig i, men Vesvía var värdefull för henne och att Wreax valt att ta hennes man som gisslan för information gnagde henne, även om det också symboliserade hur långt Wreax verkligen var villig att gå för att få den information hon bett honom skaf…[Read more]
Nej, givetvis kunde inte flickan slåss. Om det var något hon hade lärt sig under sina resor så var det att kvinnor, och särskilt adliga sådana, absolut inte slogs. Det hela hade förvirrat henne till en början, ty hur skulle de om möjligt kunna försvara sig då? Det var så hon hade lärt sig begreppet livvakt.
Med en liten suck såg hon upp på Ar…[Read more]