Aine
Hon nickade, höll med om att mysterier var spännande. En kort blick på hans hand som for ner till hans mun, blicken blev dock kvar på hans läppar när hans hand föll tillbaka till sin plats. “Gott! Så säger vi så. På återseende, Wreax”  Det skulle passa henne fint, så hann hon landa ordentligt i staden och rapportera att hon anlänt. Hon k…[Read more]

Cahtryn blev för en sekund ställd. Sedan tappade hon hakan. “Ser jag ut som en lyckoflicka!?” brast hon ut, förnärmad. Hon såg dock över sig själv.. såg hon verkligen ut som en? Nej, hon var väl mycket mer blygsamt klädd än en lyckoflicka, i alla fall som de var klädda där Cathryn växt upp.

Hon slog armarna i kors. “Jag är absolut ingen.. sådan.…[Read more]

Vreden i Akilas ögon var tydlig, glimrande som ett rovdjur som väntade på att få fälla sitt byte. I vanliga fall skulle hon snäsa åt den som sa åt henne att inte blanda sig i. Men det var något i Nashwars tonläge som fick henne att reagera. Hon stannade i närheten till korridoren som de alla var gömda och ett snett nästan nöjt leende fanns på henn…[Read more]

Översteprästinnan Nashwar kom vandrande längst korridoren, med en grupp av drottningens krigare bakom sig i tät formation. Hon stannade upp när hon såg drottningen fräsa åt den ena och den andra, slängande ur sig otrevligheter och kommandon. Några av drottningens män kom raskt vandrande från där hon var med deras blick låg och rädsla tydlig…[Read more]

Orken kunde se hur blicken till Haelga vandrade mot golvet vars spår av blod sakta torkades bort. Det fanns en slags oro – nästan som en strid i flickans ögon. Oförstående för Rushla – det var behövligt. Speciellt tillhörde det en annan tid. Dåtiden. Det som hade hänt då.

“Gråt inte över spillt blod, var tacksam över att det inte är ditt istäl…[Read more]

Skriket från de nu döda oroade inte Ziyaté. Två mindre att ta hand om. Det var inget mer än siffror i slutändan. Innan Istilwys hade hunnit greppa tag i den sista personen lät hon ännu en kniv sjunka in genom strupen. Det tystade skriket från honom åtminstone. Fast vem skulle vara här ute för att höra dem?

Tanken roade henne något och hon kunde…[Read more]

Skrattet gjorde Vésiva lite bättre till mods och hon stoppade in köttbiten i munnen för att gräva fram lite torkad frukt likaväl. Än hade hon mat, om de skulle vara vilse en stund. Och varför inte unna sig lite mer energi efter ett sådant… en sådan upplevelse.

Det var svårt att riktigt sätta ord på det och hon fuktade sina läppar efter att ha…[Read more]

Vinga andades ut lite för att sträcka på sig, innan hon satte sig ner och tog för sig lite av maten. Hon var däremot noga att inte ta för mycket, mest för att göra Mahrduk nöjd. Och hon placerade skeden mot orken för att skrocka lite åt Lucas retsamma kommentar.

“Var det dumt att packa ner en klänning menar du?” frågade hon med ett höjt ögonbry…[Read more]

Vésiva såg chockat på transformationen. Trots allt trodde hon verkligen inte att det skulle vara så lätt. Hon skrattade lätt för att sedan dra lätt efter andan och kom på att hon kanske skulle säga åt honom att andas. Trots allt var det inte lika noga under vattnet – eller ja, det var väl kanske inget han gjort förut.

“Glöm inte att andas…!” sa…[Read more]

Med lugna rörselser trär han åter på ringen på sitt finger innan han med nu glöd i blicken ser mot Ragnhildr och Audgisil innan han går till sina sadelväskor där han plockar upp brevet som ganska kortfattat ber Yazfein att i hemlighet ta sig till Kaldrland för att bistå med sin erfarenhet, råd och andra talanger om nödvändigt. Han räcker över b…[Read more]

Daermond
Legoknekten nickade och såg nöjd ut över att de kom överens. Daermond var inte farlig, han var bara pragmatisk. Legoknektar kunde förlora stridigheter och krig, men de fick ändå betalt. En mer vidskeplig person kanske skulle sett det som ett dåligt omen, att ge någon en kniv som betalning och som symbol på ens goda vilja. “På återseende…[Read more]

Lucas gjorde inte mycket annat att skrocka lågt då hon nämnde sin bror. Hans blick gick från Vinga till de andra kaelerna som satt eller stod kring lägerelden. Då Lucas inte hälsat på Vinga med några titlar eller särskilt artighet så insåg de att det inte heller förväntades och hade nu börjat återgå till sitt. Lucas log en aning och vände tillba…[Read more]

Arand muttrade något som kunde tolkas som ett jakande eller ett nekande över flickans påstående om att han inte kände till alla monster. Det var visserligen sant, men han tänkte inte låta en liten flicka ifrågasätta hans kunskaper.

Över flickans förvirring gällande varför deras far skulle vara nöjd över att träffa me’erfolk skrattade Asgei…[Read more]

“Det var min undran med – och med tanke på skadorna där började jag undra.” sa Ranghildr, simpelt och rak på sak för att le lite snett mot sin make. Fast trots allt kunde han inte lämna en man i kung Sandors namn ute för att frysa till döds eller låta vargarna festa på. Även om det fortfarande var något som frestade henne.

Hon sträckte på…[Read more]

Han ler fortfarande ett nu varmt leende, kanske lite mer spelat än innan men ändå ett leende. Varelsen inne i ynglingens kropp skrattade för sig själv och kände sig väldigt nöjd. “Är det annars ert nöje, att betrakta de som är här och hoppas ni kan hitta någon som vore villig att hjälpa med er dröm?” Hans röst var vänlig och road medan han talade…[Read more]

Audgisil såg lite spändare ut då Yazfein sänkte sin blick. Vågade karln inte se honom i ögonen, eller varför höll han på som han gjorde? Han ögnade sin hustru snabbt, med ett frågande ögonbryn, innan han vände blicken tillbaka till mannen framför dem. Han betraktade ringen med sin skarpa blick, och nog kände han ju allt igen sigillet, trot…[Read more]

Istilwys höll koll på skuggorna från de tre som stod kvar efter att Ziyaté tagit hand om den första, men fastän de var kopplade till varandra så var de inte kopplade till skuggorna Istilwys befann sig i. Men medan de nervöst sökte efter vem det var som hade anfallit dem så berörde en av deras skuggor den som Istilwys gömde sig i, och ögonblicket…[Read more]

Asgeirs skratt får henne att slappna av en smula. Kanske ville de henne inte illa ändå. OM de velat det hade hon nog befunnit sig bunden i rep över en häst vid det här laget. Hon var färdig med att vara någon annans fånge. Och nej, farlig var hon nog inte, inte med stål i handen men kanske på annat sätt. Hon var trots allt en drottnings…[Read more]

Leendet fanns fortfarande på hennes läppar och hon såg hur vagnen rörde sig närmare. Det fanns två hästar, förstås var de lite mer robust bygda. Menade snarare till att dra tunga vagnar som denna än att rida snabbt men att slippa röra sig på fot eller i skuggorna skulle spara på deras energi.

Utan att vänta på mer, drog hon fram ett av sina kn…[Read more]

Aldusa log åt honom och höll fast om armen hans med sin. “Du räddade mig från ännu en betraktande kväll, jag välkomnar sällskapet!” Hon skrattade till när de snurrade förbi ett dansande par och sedan såg hon tillbaka mot paret Haster, och igen på Arzin. “Jag pratade med dem om min expedition, men de är inte redo att investera i den. Skulle jag h…[Read more]