- This topic has 291 replies, 2 voices, and was last updated 1 år, 9 månader sedan by
.
-
Miri log brett och lutade sitt huvud mot Riftans axel. Om de var uppenbara i alla fall kunde det lika gärna synas all världens väg.
“Han mår fint.” svarade Esme. “Om jag ska vara ärlig så är han lite orolig just nu efter min utskällning i går kväll. Jag har bett honom sluta spela tärning, jag är trött på att jobba ihop för att täcka hans förluster. Jag kommer förlåta honom så klart men det behöver han inte veta än, då skulle lärdomen inte gå in. ”
Hon log åt Miri. “Kom ihåg det, Mireana, även de allra finaste män kan behöva utbildas lite ibland. Och då vill det till att ha ett starkt hjärta, och stå på sig så länge det behövs hur ledsen han än ser ut.”
-
Riftan kramade om henne lite med armen när hon gjorde så och log.
“Har han fortfarande svårt med det alltså, Ja, det behöver han inte veta” sa han och log mot Esme.
Han såg lite mot Miri när hon pratade med henne igen och log varmt innan han såg mot Esme igen
” Ni är en klok kvinna Esme ” sa han -
Esme log finurligt. “Respekt. Det är en klok karl du har hittat, Meriana.”
Miri lade sin arm runt Riftans midja “Åh ja, det har jag märkt!” hon lutade sig in och pussade hans kind. Om de ändå var så uppenbara kunde de lika gärna pussas på öppen gata.
Esme nickade. Det var sött… pojken hade varit så dyster på sistone, det var fint att se honom lysa såhär, och att se Miri lysa ömsesidigt. “Nej, mina ärenden kommer inte göra sig själva. Hälsa Lot och Gretchen.. och Knox såklart.” hon neg artigt.
-
Riftan såg emot Esme och såg sen ner på Miri med ett leende. Ja, där i staden fanns det få män som var som Riftan.
Han var väl medveten om det också, samt visste att hon inte hade kunnat hamna hos nån bättre, möjligen nån mer bättre ställd ekonomiskt, men det var ju annat som var viktigare.Riftan kände hennes lilla puss och log varmt mot henne. Han såg sen mot Esme och nickade
” Det ska jag göra Esme ” han log mot henne.
Hans blick återvände till Miri lite och han smekte hennes arm mjukt med handen -
Miri suckade behagligt när hennes ögon sökte sig till Riftans. Det hade gått så fort, hur kunde hon känna sig såhär trygg i sin situation så snart efter att hennes situation där hemma raserats och rånet när hon kommit hit.
“Så.. vad mer vill du visa mig?” Hennes leende visade att hon hade varit nöjd med att bara stå och se på honom, men det här handlade trots allt om att hon skulle lära känna staden.
-
Riftan log när deras ögon möttes. Han ångrade inget av allt som hänt, även fast det gått fort. Han föll för henne snabbt, det gick inte att kontrollera. Han smekte henne mjukt över ena kinden.
” Det är mycket av staden du inte ännu sett, så säg till när du inte orkar mer så går vi hem” Han sa det med ett leende och tog sen hennes hand i ett stadigt grepp och började lugnt gå och visa henne vidare längst stadens gator -
De gick i timmar… hon såg mycket, en del gator flera gånger. Det var lika bra, han hade hennes uppmärksamhet det mesta av tiden så en del repetition behövdes. Sällan släppte hon taget om hans hand, utom när de kom fram till torget med det stora blommand körsbärsträdet.
“ÅH!!” brast hon ut och sprang i förväg för att stå under trädet… hon andades in djupt genom näsan. “… det doftar underbart! KOM!” hon sträckte ut handen mot Riftan för att få honom att komma till henne och lukta på körsbärsblomsterna. Förmiddagen hade gått och de hade inte åstadkommit mer än att mysa och promenera.
___________________________________
“Var det hon?” frågade någon i en gränd angränsande torget.
“Jag vet inte.. kan vara.. hon är uppenbarligen ny här… håret ser bekant ut… nya kläder dock.”
“Pojken.. vem är det?”
“Han jobbar för Lot tror jag.. smeden alltså.”
“Skicka dit någon… någon hon inte kommer känna igen. Ta reda på var hon kommer ifrån och varför hon hade smycket…”
-
Riftan gick lugnt och visade henne runt. Att umgås med nån som fick honom att må så bra igen var helt fantastiskt, en känsla han saknat så enormt länge nu. När dom nådde körsbärsträdet, så hade han redan anat att hon skulle gilla vad hon såg, men att hon skulle gilla det så mycket som hon gjorde fick honom så himla glad. Han log varmt och gick till henne och tog hennes hand mjukt
” Du är så vacker Miri… ” sa han lågt
Han la sin hand mot hennes kind och smekte det ömt. Han tog sen en körsbärsblomma som han lyckades få tag på,och fäste i hennes hår och log varmt mot henne.
” Som en prinsessa.. ” viskade han -
Miri log och rodnade där hon stod och ritade cirklar i gruset med ena foten. “.. som en prinsessa vet jag inte.” men hon tittade upp igen och vred huvudet för att posera med blomman. “Men det skulle passa bra, när jag funnit en prins.” Hon lyfte sin hand och smekte hans kind också.
Plötslig tog hon hans händer.. snurrade runt så hennes rygg lutade sig mot hans bröst och hans armar kramade om henne. “Vilken dag! Så mycket fint… Det är en fin stad… Jag önskar jag hade något så spännande att visa också…”
-
Riftan log varmt emot henne. I hans ögon var hon en prinsessa. Och en person han aldrig trodde han nånsin skulle få möta.
Allt hade gått oerhört snabbt mellan dom. Men ångrade han det? Nej det gjorde han inte.
Tvärtom så ångrade han bara att han inte funnit henne tidigare, hjälpt henne så hon inte råkat ut för allt det hemska som hände när dom rånade henne på hennes väska. Allt hade nog varit annat då dock, hade han ens mött henne?
Han visste inte, han visste bara att han från nu tänkte göra allt i sin makt, för att skydda henne i fortsättningen.
” För mig så är du min prinsessa ” viskade han och log mot henne.När hon tog hans händer, och snurrade runt så såg han först förvånat på henne, innan han log brett och drog armarna tätt kring henne och höll henne mot sig och kysste henne på huvudet lite
” Det gör ingenting..” -
Det bar snart av hemåt. De hade vandrat runt nästan en hel dag och även med all deras unga energi tog fötterna till slut ut sitt och de gick hem igen för att se till att djuren hade vad de behövde.
Miri kokade thé åt och de slappande av tillsammans på fårfällen framför brasan. Hon lutade sig mot honom.
“Så… jag antar att jag fortfarande borde se om jag kunde bli assistent hos dem… så kan vi arbeta på samma ställe.”
Hon såg upp på Riftan. “Jag vill inte… verka framfusig… eller så.. men… jag menar.. bor jag här nu? Bor vi tillsammans?”
Hon rodnade lite… på ett sätt kändes det självklart men på ett annat sätt verkade det väldigt fel att ta en sådan sak för givet.
-
Riftan hade verkligen en bra dag. Bättre än på länge och satt och la armen om Miri. Han såg mot henne lite och sen elden
” Om du vill, jag tror det skulle glädja dom också, likasom glädja mig att få se dig ibland ” sa han
Han drack lite av sitt the och såg mot elden lugnt medans han satt och tänkte kring allt.
Hans tankar skingrades när han hörde hennes röst igen. Han vände då blicken mot henne och höll om henne mer mot sig samtidigt.” Om det är vad du vill, jag har inget emot det, verkligen inte ” svarade han helt ärligt och kysste hennes panna mjukt
” Vill du att detta är ditt hem, så är det de, jag slänger inte ut dig ” viskade hanNej, slänga ut henne var det sista han nånsin tänkte göra. Och han kände glädje inombords att hon tänkte i dom banorna, han hade såklart det också, och såg det redan som deras hem inte bara hans om det var så att hon ville stanna där hos honom.
Han log lätt och ställde ner koppen på sidan om sig och tog sen den handen och la mot hennes kind och smekte den mjukt och såg på henne
” Jag kommer inte lämna dig.. ” viskade han
You must be logged in to reply to this topic.