- This topic has 291 replies, 2 voices, and was last updated 1 år, 9 månader sedan by
.
-
Miri satt kvar med Sira en liten stund… men plötsligt skyndade hon sig efter honom… stod där snett bakom Riftan lite skamset.
“Förlåt.. jag.. tror inte jag vill vara ensam ikväll…”
-
Riftan stannade upp när han hörde hennes snabba steg. Han vände sig om lite och såg på henne
” Det är okej.. du kan följa med ” sa han lugnt innan han öppnade och gick ut.
En bit ifrån huset kunde man se endel av ett steket från en hage och vad som såg ut att vara ett litet stall med två boxar som hade dess boxdörrar rakt ut mot den lilla innergården. Intill var det en annan dörr till ett litet utrymme.
Riftan såg lite mot henne och tog henne med sig till staketet
” Säg till om du är rädd för hästar, han är super lugn ” sa han
” Detta är Knox ” sa han och såg mot hästen som såg otåligt emot Riftan innan han gick fram och buffade på honom -
Miri stod kvar med Sira i famnen och log åt synen. “Jag har inget emot hästar.. hej Knox!” utropade hon. Hon gick dock inte fram med katten i famnen. “Du har ett eget stall… det är ju fantastiskt!”
-
Riftan såg emot henne lite
” ja, det var ett gammalt skjul innan, men vi byggde om det när jag var liten, det är inte så fancy och såna saker, men det fungerar om han behöver det, men det sker sällan” sa han
Han såg emot hästen och kliade honom lite på halsen innan han såg emot henne
” Klarar du dig här nån minut? Ska bara hämta havre åt honom där borta” frågade han och pekade mot den lilla dörren vid sidan av boxarna
Han tänkte inte gå ensam om hon inte var okej med det -
Hon spände sig lite.. men.. hon kan ju inte klänga sig fast helt och hållet… hon nickade åt Riftan och gick fram till Knox.. och klappade honom på mulen. “… fina Knox.. fin häst….” huvudet snurrade… hur kan hon gå från sådan desperat ångest.. till en varm trygg känsla.. i morgon måste hon börja tänka på sin framtid.. en grund av ingenting.. allt låg i väskan… men just nu… det var nästan.. fint…
-
Riftan såg lite på henne, dröjde kvar nån minut så hon verkligen var säker, innan han snabbt hämtade havre och kom tillbaka.
Han såg på håll när han kom ut med fodret, hur Knox stod med huvudet tryckt mot henne. Det fick honom att le, men också att känna viss saknad. Inte av att Knox inte gjorde så med honom, för det kunde han, men att se nån annan ha samma känsla med djuren som han själv. Han skakade svagt på huvudet, tryckte undan tankarna och gick tillbaka till henne och hällde över hinkens innehåll i ett tråg vid staketet så han kunde äta när han kände för det. Hans blick gick sen till henne lite.
Nästa dag tänkte han försöka sitt bästa för att hjälpa henne hitta sina saker igen, även om chansen var liten. -
Miri såg lite generad ut… “Herr Riftan… Jag ber om ursäkt om det är.. obekvämt, du får säga nej såklart.. men… jag kan ta sängen… Tack så mycket för er gästvänlighet.. men… finns det möjlighet att du sover i.. samma rum? På något sätt? Finns det något mjukt du kan sova på? Du får säga nej så klart, du har redan varit alltför vänlig!”
Hon kände sig orimlig.. men ville verkligen inte vara ensam…
-
Riftan såg på Knox lugnt och stod lite lutad emot staketet när han hörde hennes fråga och såg mot henne igen. Han förstod anledningen till hennes fråga, och kände att han inte hade nåt emot att göra den saken för henne om det hjälpte henne må bättre
” Visst, det kan jag göra om du känner att du behöver det och vill ha mig i samma rum ”
Han såg emot Knox lite igen innan han rätade på sig
” Kom, så går vi in och ordnar nåt att äta ” sa han lugnt och såg så hon var med innan han började att gå mot stugan igen
” Nåt du inte kan äta? ” frågade han och såg lite mot henne och höll upp dörren -
Miri följde med när han började gå. Hon skakade på huvudet av frågan. “Jag är inte kräsen. Och.. jag lovar att snart betala tillbaka. Åh! Och låt mig hjälpa till! Jag kan min väg köket!”
Hennes planer hade varit att betala för sig. Hon hade haft en budget och en plan. Det var pinsamt att trots allt inte kunna försörja sig själv, ens för de veckorna resurserna skulle ha räckt.
-
Riftan lyssnade till det hon sa och nickade
” Du får gärna hjälpa mig laga maten om du känner för det, har inte så mycket men ska nog gå få till nåt, ordnar mer imorgon”
Han studerade henne lite och lät henne gå före in i huset igen.Väl inne, visade han henne till där han förvarade maten inne och plockade fram kyckling som han ordnat dagen innan och som ännu var bra, några potatisar, en morot och lite bröd
-
Miri såg över råvarorna och funderade lite. Hon kunde betala med arbete. “Det skulle kunna bli fin soppa av det här.” Hon gick till eldstaden och satte sig på knä. hon började plocka bort sjalen men när hon såg tunikans revor satte hon tillbaka sjalen. Hon skrapade bort gårdagens aska ner i askhinken och började ordna med ved och fnöske som stod staplat bredvid. “Jag ser kokkärlet… kniven… Skulle du kunna hämta vatten så gör jag resten. Åh.. och.. tändstål? Jag har inte mitt kvar.” Nu när elden var redo att tändas behövdes något att tända med.
-
Riftan såg mot henne lite, sen råvarorna, främst den tillagade kycklingen. Han log åt förslaget, en soppa lät väldigt gott.
Han såg mot henne igen efter det och såg den trasiga tunikan och funderade smått hur han kunde lösa det, han nickade till det hon bad om sedan och plockade fram allt hon behövde
” Är det nåt mer du behöver? Annars går jag och hämtar vatten ” sa han och stod redo med hinken i handen han -
Hon tog tändstålet och slog det mot en sten för att få liv i brasan. “Nejdå, kycklingen och morötterna tillsammans med saltet räcker för smak… Om du inte har några kryddor eller rötter du tycker om, då kan jag naturligtvis lägga till dem.”
Hon blåste på glöden och elden kom till liv. Sedan ställde hon sig upp och borstade av sina knän. “Vatten räcker fint, sedan gör jag resten.” Hon tog en kökskniv och började hacka morötterna.
-
Riftan log lite
” vill du ha kryddor i så finns det lite i skåpet längst till höger, det är fritt fram att kolla runt ” sa han medans han studerade henne lite. Det kändes skönt att slippa va helt ensam, han hade ju djuren såklart men det var inte samma sak som mänskligt sällskap. Han log lite och hämtade sen vatten och var snabbt tillbaka igen
” vatten ordnat ” sa han och kom med det till henne
-
Hon hackade fort klart morötterna och gick sedan till kryddskåpet. Hon blundade och drog in ett djupt andetag genom näsan.
Kryddor. Kök. Ett hem.
Hon hade inte trott hon skulle få uppleva ett hem igen på ett bra tag. Det var nästan så hon kunde höra mor sjunga när hon tvättade kläder bakom henne.
Hon tog fram ett krus med timjan och ett med pepparkorn. Hon plockade även fram en mortel och när Riftan kom tillbaka stod hon och malde pepparkornen i morteln.
Hon log mot Riftan och tog emot hinken. “Tack.. slå dig ner och vänta nu.” Hon fyllde kärlet och hängde upp det över elden. Hällde i en näve salt och gick sedan för att skala och hacka potatisen. Hennes händer arbetade snabbt, detta var något hon var van vid.
-
Riftan gav henne ett leende ” säkert att jag inte ska ordna med något? ” frågade han samtidigt som han satte sig ner.
Han såg hur snabbt och vant hon arbetade och log svagt för sig själv, samtidigt som han märkte att han såg lite länge på henne. Snabbt vände han bort blicken
-
Hon fortsatte jobba obehindrat medan hon pratade.
“Du skyddade mig från de där männen, du låter mig ha din säng och sover själv på golvet så jag ska slippa sova i en gränd, jag har redan såååå mycket att tacka för. Att koka soppa är det absolut minsta jag kan göra, sitt du ner och slappna av.”
Det var nästan som magi, hennes ängslighet rann bort som vatten och hon verkade nästan.. trygg.
“Åh, förlåt Sira, jag tror inte potatis är något för dig.”
Hon satte sig på huk för att klappa katten som strukit sig mot hennes ben innan hon tog med skärbrädan till kärlet och hällde i potatisen i vattnet. Sedan viskade hon, lite för ljudligt för att vara hemligt, till Sina. “Men tror du han märker om jag skulle ‘råka’ tappa en bit kyckling?” Hon såg leende på Riftan för att se om han godkände förslaget.
-
” yes boss ” sa han lite skämtsamt till henne där han nu satt på en av stolarna.
Lugnt såg han emot den sprakande elden på håll innan han såg mot henne och Sira och log och mötte Miras blick med sin och nickade bekräftande till att det var okej. Han hade inget emot om katten råkade få en bit eller två.
-
Det skulle ta en srund innan det var dags för resten av ingredienserna så Miri tog en bit kyckling, satte sig på huk och gav den till Sira som tacksamt tog emot.
Hon gick sedan och letade upp skålar och skedar som hon sedan tog till bordet innan hon satte sig mitt emot Riftan.
“Potatisen behöver koka längst.” Förklarade hon när hon dukade ut skålarna. Hon såg sig omkring en stund. “Har du bott här länge?”
-
Riftan såg emot henne dåochdå och log åt hur Sira accepterade henne såpass som hon gjorde. Han såg mot elden lite och tog det allt mer lugnt och märkte snart hur hon började fixa på bordet också såg då mer på henne igen.
Han kommenterade inget om potatisen, han visste hur det funkade så han nickade bara lite smått.
Han log lite åt hennes fråga
” I ungefär 4 år “
You must be logged in to reply to this topic.