Riftan åt klart det sista lilla som fanns kvar i sin skål och såg på henne
” Vi kan kika på det imorgon ”
Han märkte hur trött hon verkade och såg lugnt på henne
” Disken springer inte iväg, men vi kan hjälpas åt om du absolut vill, du ser utmattad ut “

Riftan visste om det och nickade innan han reste sig
” Allt står i skåpet under ena bänken.. kom så ska jag visa ” sa han
Han gick sen bort till köksbänken och öppnade ett av skåpen som var rätt stort och tog fram en balja, samt såpa som stod där och ställde på bänken ovanför. Han rätade sen på sig och såg lite emot henne, svagt oroad över att hon skulle råka skada sig för hon var så trött.

Riftan såg emot henne, hur han lyckades ta sig fram till henne så snabbt uppfattade han knappt själv.
Men han greppade hennes kropp i rätt tid och fångade henne innan hon träffade golvet. Han svalde lite och såg på henne
” Envisa flicka… ” viskade han innan han tog ett grepp med ena armen under hennes knän och höll om hennes överkropp med den andra armen och reste sig upp. Han såg mot Sira som hade flugit upp förvånat från sin plats vid elden och såg mot dom, han såg sen på Miri och bar henne till sovrummet och la ner henne i sängen

Efter att han bäddat ner henne så hade han lagt sig på en skinnfäll på golvet och hade sin arm som en kudde. Han hade somnat efter en stund, han hade länge legat och tänkt på allt som hänt och hållit koll på henne, men tillsist tog sömnen övertaget.
Att hon vaknade var inget han la märke till. Han kände ett svagt tryck när hon tryckt på hans axel men att det kom från henne eller så la han inte märke till utan vred sig bara lite så filten hon lagt över honom las mer kring hela honom.
Lika tungt sov han när hans huvud lyfts och hon placerat sig där hon gjorde. I drömmarna smög det en melodi in och han log svagt i sömnen

Efter att ha legat i hennes knä ett tag med hela kroppen under filten, så vände han sig lite i sömnen så hans ansikte hamnade i riktning emot henne, och den arm som blev fri la han lite kring hennes rygg och mumlade nåt svår tolkat i sömnen och sov vidare. Han låg så ett tag och höll i henne lite, innan solen började smita in genom det lilla fönstret och värma rummet.
Då vred han sig över på rygg  så en del av filten ramlade av honom och ena armen vilade över hans mage. Sakta började han vakna och öppnade trött ögonen och såg upp, på flickan. Det tog nån sekund sen mindes han allting och log svagt
” Hej… ” sa han lågt

Riftan log mot henne när han såg hennes ögon framförallt och sen kände hennes hand på sitt huvud
” Det var okej.. men ja, lite hårt ” sa han
Det kändes inte som nån ide att ljuga för henne, hon hade säkert genomskådat det direkt.
” Men.. jag vaknade bättre än jag somnade ” sa han och log varmt mot henne
Han tog sen ena handen och lyfte upp mot hennes ansikte, försiktigt vek han undan några hårslingor och placerade bakom hennes öra. Hon var lika vacker nu som när hon sovit, kanske tillochmed.. ännu vackrare? Han svalde svagt när han tänkte på det och såg på henne.

När hon berättade det så log han igen mot henne
” Jag trodde jag drömde det.. men det var du” sa han
han tog inte sin blick ifrån hennes ansikte och låg kvar med huvudet där, och kunde inte låta bli att le svagt när han såg hur hon rodnade, det gjorde henne bara ännu sötare. Känslan av hennes hand mot sitt huvud tyckte han om också, och för hans del gjorde det inget att hon hade den där, inte att hon satt sig där heller. Han tyckte om känslan. Han märkte lite smått att hon verkade spänna sig av nån anledning och gav henne en lugnande, eller förhoppningsvis lugnande, blick som gav tecken på att det var okej, vad hon än spände sig för.

Riftan såg lite frågande på henne, men log lätt när han hörde den där visan igen. Den var väldigt fin och lugnande.
När han kände hur hennes fingrar började röra sig i hans hår så kände han ett saknat lugn. Han slöt sina bruna ögon.
Det var längesen han känt den känslan på det här sättet. Så han bara låg där stilla och lyssnade på melodin, ville inte att det tog slut.
” Det är en väldigt vacker melodi Miri.. ” sa han lågt

Riftan visste inte vad som skedde i hennes huvud. Han låg bara där och andades allt lugnare. Han märkte snart att visan tog slut, och tänkte först inte mycket på det utan låg stilla med ögonen slutna ännu, men när han kände hennes läppar.. så mjuka, emot sin panna så öppnade han sakta ögonen och såg på henne, förvånat men med en väldigt speciell blick och ett leende spreds lite på hans läppar.
Han studerade hennes ansiktsuttryck och tog hennes ena hand försiktigt i sin
” Det är okej.. ” viskade han då hon verkade oroad över vad som hänt.

Han var förvånad såklart och hade inte alls varit beredd på pussen, men han hade inte hjärta att reagera på nåt annat sätt än han gjorde nu. Inte ville han, eller kunde han reagera annorlunda heller. Han svalde lite smått samtidigt som hjärtat dunkade till några hårda slag i bröstet på honom. Han förstod dock inte varför det gjorde det, han vågade inte riktigt fundera över det.
Försiktigt kramade han hennes hand innan han släppte den, ifall hon tog illa upp i att han greppat den.
Sakta satte han sig upp och drog handen genom det halvlånga mörka håret, som tillskillnad från vad som oftast var vanligt där, var korpsvart.

Riftan såg lite emot henne
” Klarar du dig här ensam ett tag då? Jag menar.. vill du vara det? med tanke på igår..” frågade han
Dagen innan hade hon knappt velat lämna hans sida efter dom kommit dit. Han hoppades att det lät bättre för hennes öron, än hans egna och han kände sig dum över att formuleringen ännu engång kommit ut helt fel mot vad han menat.
Han funderade sen lite när hon nämnde kläder
” Du behöver nåt att ha på dig medans du tvättar ” började han med en fundersam röst.
Han reste sig sen från golvet och gick bort till där han förvarade kläder och började leta runt, det tog bara nån minut, om ens det, för honom att hitta vad han letade efter. Han såg på plaggen han höll i och tryckte undan tankarna som kom fram, och gick bort till henne och räckte henne dom ihop vikta plaggen
” Här, dom passar nog dig bättre än mig, jag tänkte ge dig dom igår men.. ” sa han men avslutade inte meningen.
Det var en ny tunika bland annat, som tydligt inte var direkt gjord för en man att bära. Han sa inte så mycket mer, han såg bara lugnt på henne, hans blick gick lite till högen, innan han gick mot dörren.

Riftan såg på henne. Han ville berätta vems det var, men det var svårt, han var inte redo ännu.
När han hörde henne säga hans röst så stannade han upp och hann just vända sig om när hon kom skyndade fram.
Han kände hennes armar slås om sig och log svagt och la sina armar om henne också och kramade tillbaka
” Tack själv.. ” viskade han knappt hörbart och strök ena handen lite genom hennes hår