- This topic has 291 replies, 2 voices, and was last updated 2 år, 4 månader sedan by
.
-
Hon fnissade till log snett, när hon såg in i hans ögon. “Tackar du mig för soppa?”
Det var sött.. med hur mycket hon hade att tacka honom för så tackar han henne tillbaka. Hon stod där och lät honom stryka hennes hår. hon lyfte sin egen hand och lade den på hans kind.
“Om du gillade soppan, vänta bara tills du får prova min stuvning!”
Hennes ögon ryckte snabbt ner för att se på hans läppar.. var det läge för att? Nejje, nu fick hon se till att sakta ner innan hon skrämde bort honom!
-
Riftan log mjukt emot henne när hon sa så
” Nej.. inte bara ” sa han
Han svalde smått men såg bara tyst på henne och lät armarna vila mjukt kring hennes kropp. När hennes hand lades emot hans kind så lutade han kunde lite emot hennes hand och när hon nämnde stuvning, så log han mer
” Det får du gärna göra nångång ” sa han
Han kunde inte ta blicken ifrån henne, hon påminde honom om någon allt mer, det kändes både bra, samtidigt som det smärtade av saknad inom honom när han tänkte på det. -
De stod där en stund och bara såg på varanda.
“Dåså!” brast hon plötsligt ut och ledde honom ut ur rummet. “Vänta här ute och låt mig prova kläderna!” och stängde dörren bakom honom och började se igneom kläderna. Hon drog av sig sin sjal och trasiga Tunika. Hon plockad fram en tunika… en kjol.. och ett livstycke. Det skulle underlätta! hon tog av sin egen kjol och provade den lånade, innan hon drog på sig tunikan och spände livstycket på utsidan. Hon rörde sig fram och tillbaka.. kläderna verkade passa… Och stödet från ett livstycke var välkommet. hon drog fingrarna genom håret igen och önskade att hon hade sin hårborste.
Hon vandrade ut ur sovrummet och såg efter Riftan. “Så! Vad tycker du?” hon visade upp sig i sin nya utstyrsel.
-
Riftan visste inte vad det var.. men det var nåt speciellt med henne.
När hon plötsligt ledde ut honom så protesterade han inte, han nickade bara
” Okej ” sa han. Han såg sen mot den stängda dörren innan han lutade sig emot väggen och väntade på henne. han lutade huvudet emot trä väggen och slöt ögonen lite, försökte samla tankarna och andas.
Han hoppades kläderna passade, och att hans ögonmått inte var helt fel. Han hörde snart dörren öppnas så han rätade på sig och blicken fästes på hennes ansikte först, han såg sen ner på henne och sen upp igen
” Fint, det klär dig Miri ” sa han och betraktade henne
Ja, fin var hon verkligen och mer därtill. Han tryckte snabbt bort dom tankarna, eller försökte iallafall, han kunde inte tänka så, inte om henne.. inte nu. Men det var lättare sagt än gjort för honom då något sakta, kröp sig fram inom honom. -
Hon svängde lite på kjolen och log. “Tack… åh gudars, ännu mer jag har att tacka dig för.”
Inte nog med att hon nu hade hela kläder på sig, allt detta och stämningen mellan dem hade lått henne tillfälligt sluta tänka på vad hon förlorat. Hon verkade genuint glad, nästan bekymmerslös. Det var inte svårt att första att det var en ömtålig balans, hon hade naturligtvis inte gråtit den sista tåren över allt detta, men just syntes bara positiva känslor i hennes ögon.
“Ville du.. ha med mig ut till arbetet idag? Jag blir inte.. till besvär?”
-
Riftan log när han såg på henne
” Det låg ändå bara.. så är glad att det kommer till användning av någon.. tror det finns nåt mer i förrådet också men inte säker ”
Hans blick gick från topp, till tå på henne när hon stod där, han svalde lite smått och log mot henne sen när hennes fråga skingrade tankarna lite, han nickade.
” Ja, om du inte vill vara här ensam så kan vi lösa det ”
Hennes oro om att vara till besvär fick honom att flina lite och han la en hand mot hennes kind
” Svårt att tro att du nånsin kan vara ett besvär.. ” sa han utan att tänka sig för.
Han harklade sig lite när han insåg vad han sagt, och drog tillbaka sin hand -
Miri blev som i trans när hans hand kom till hennes kind… ögonen blev stora och hon höll återigen andan. Den här positionen igen… men nu var det han som inlett den, inte hon! Det måste ju betyda att han… Hon slöt ögonen och lutade sig subtilt framåt, närmare de där läpparna…
Plötsligt flämtade hon till när han harklade och tog bort handen. Hon rodnade och harklade sig också. “Jaha… ahh.. det var.. snällt sagt.” hon svalde lite saliv som samlats i hennes mun.
“Då så.. något jag behöver veta innan vi går ut? Åh, vänta.. frukost först, inte sant? Åh nej jag diskade aldrig igår! Förlåt!!”
-
Hjärtat slog snabbt, speciellt när han märkte hennes reaktioner *Fuck Rif!* tänkte han för sig själv.
Han ville så gärna komma närmare henne, men han vågade inte riktigt. Ville inte riskera nåt, eller att nåt blev fel.
Samtidigt var det ett stort kaos inom honom. Han visste inte riktigt vart han skulle ta vägen, eller vad allt betydde.
Han visste inte om han vågade ta reda på det heller. Så han stod som förstelnad och såg på henne och spände sig motvilligt, samtidigt som varje muskel bara ville dra henne nära.Han kunde inte stoppa leendet när hon sa förlåt och allt det
” Jag diskade igår efter du somnat ” sa han lugnande
Han började sen gå emot köket där Sira satt på golvet och tittade på dom frågande och jamade -
Miri fläktade sig lite med ena handen, tog ett djupt andetag och följde med mot köket. Hon skyndade sig fram till Sira, satte sig på knä och kliade henne bakom öronen “Nämen god morgon Sira. Hur är det med damen i huset en dag som denna?”
Hjärtat slog fortfarande snabbt men om hon kunde distrahera sig själv med katten en stund till skulle det väl lugna sig?
-
Sira såg på henne och började genast stryka sig mötandes mot hennes hand och kurra högljutt.
Riftan log svagt och plockade fram nåt att äta till frukost och såg lite mot dom. Sira såg upp på henne sen och jamade högt.” Du kan komma nu om du vill ” sa han vänligt
Det var inte mycket till frukost, men bröd och lite ost stod på bordet så det gick äta nåt iallafall -
Miri kom till bordet med Sira i famnen. Hon satte sig och placerade katten i sitt knä, där hon satt med uppsikt över bordet. Hon tog en bit bröd och skar bort en bit från osten.
“Så.. hur tror du dina arbetsgivare kommer reagera på mig?” hon tog en tugga från brödet och en från osten.. tuggade och svalde. “Kommer det inte ha något emot någon som bara är där och är i vägen? Eller… kan de behöva ett par extra händer?”
-
Riftan såg mot dom och lät henne ha Sira med sig även om hon normalt inte brukade få vara med, men det gick bra ändå.
Han log lätt och tog lite bröd samt ost han också.
” Jag tror inte Lot kommer säga så mycket, men hans fru kommer nog bli väldigt överraskad ” sa han
Han funderade lite smått och ryckte smått på axlarna till resten
” Tror det kommer lösa sig, jag är oftast i smedjan med Lot, så det kommer nog bli upptilldig vart du vill vara ” sa han lugnt -
Hon nickade. “Jag.. är inte en fantastisk sömmerska men helt hjälplös är jag inte… Jag skulle kunna fråga om hon vill ha lite hjälp.” hon åt sin sista bit frukost och började städa upp på bordet. Hon missade disken igår men idag tänkte hon inte låta någon annan få den sysslan!
“Ska vi laga stuvning ikväll? Åh! Om de behöver min hjälp kanske jag till och med kan betala för råvaror!”
Hon visste ju inte att den lokala handelsboden sköttes av Karlin.
-
Han nickade lite
” Vi kan kika på det ” sa han och log emot henne
Han fortsatte äta upp det lilla han hade och sneglade mot henne så diskret han kunde medans hon sen dukade av allt, det var svårt att låta bli.
Han log sen lite när hon kom med matförslaget
” Gärna, det ska gå att ordna, behöver ändå få hem lite nytt idag då nästan allt är slut ” sa han -
Hon kanske skulle kunna börja tjäna ihop egna pengar! Och betala tillbaka! Så fort Riftan ätit färdigt skyndade hon till honom, tog tag i hans arm och försökte få honom att ställa sig. “Då så! Kom! Vi går!” hon var genuint exalterad över det här. Hennes leende var näst intill lysande! Kanske det nya livet hennes mor hade önskat för henne kunde börja nu trots allt!
-
Riftan hann nätt och jämnt fundera på att resa sig innan hon kom fram och drog i honom
” Miri.. ” skrattade han lite och reste på sig
Han såg hennes glada exalterande leende och kunde inte låta bli att bli helt varm när han såg det. Han kände sig sen tvungen att mjukt lägga armen om henne för att försöka lugna henne lite då det såg ut som hon skulle spricka av förväntan
” Lugn, innan du spricker flicka ” sa han och log.
Han såg på henne innan han släppte greppet han haft med armen och gick emot dörren. Han såg lite emot henne och sen mot Sira
innan blicken gick till henne igen -
Hon gjorde en poäng av att ta ett djupt andetag och lugna sig. Hon log och höjde ögonbrynen. “Så? Sprickrisken är borta nu. Hon följde med till dörren.. vinkade mot sira “Hejdå Sira! Vi kommer tillbaka senare!”
Hon tog Riftans hand och ledde dem ut ur huset och ut på gatan.. såg åt båda hållen och insåg att hon inte visste vart de skulle. Hon såg Riftans ögon rycka åt ena hållet och började genast gå åt det hållet.
“Hur långt är det dit? Inte så långt va?”
-
Riftan såg på henne och kramade hennes hand lite som han ännu inte släppt taget om
” Inte alltför långt, vi ska hitåt en bit ” sa han
Det var samma väg som till där dom möts kvällen innan, han visste inte om hon skulle minnas det, men var på sin vakt ifall att om det skulle bli jobbigt för henne. Hela tiden medans dom gick så höll han hennes hand stadigt i sin, han varken tänkte, eller ville, släppa den. Inte ännu iallafall, om inte hon visade att hon ville det såklart.Det tog en stund, men snart hörde man allt tydligare slag av en hammare emot stål, Riftan såg lite emot henne innan han stannade utanför en smedja och såg emot den äldre mannen som stod och arbetade över elden med nånting och slog med hammaren så små glödbitar flög. Riftan såg emot henne lite innan han gick närmare
” Du kan börja med hästskorna Rif, jag har inte hunnit klart allt ” hördes mannens röst säga utan att han lyfte på blicken, han försod ändå att det var Riftan.Riftan harklade sig lite
” Lot.. ” sa han och då såg mannen upp, det ljusbruna håret hade små strimmor av grått i sig och hans ansikte visade tydliga tecken på att han var över 40 år. Mannen såg förvånat på Riftan, sen emot flickan vid hans sida, sen Riftan igen
” Vem är detta Rif? Har du en flicka med dig? ” frågade han förvånat
Han hade nog aldrig sett Riftan med en flicka, inte på senaste året iallafall
Riftan såg ner på Miri
” Detta är Miri.. jag emh… hon är ny i staden ” sa han lite osäkert.
Han visste inte riktigt hur han skulle presentera henne som, så han log bara och såg mot Lot som såg på dom båda med lugn blick
” Välkommen Miri ” sa han -
Miri neg artigt mot Lot. Nu skulle visst alla känna henne vid hennes smeknamn. Nåväl, det var väl inte så illa. “Ja… som Riftan säger, jag är ny i staden. Han har godheten att gästa mig tills jag kan stå på egna fötter.”
Hon funderade en stund… hur förklarade det varför hon var här hos smeden?
“Vi tänkte.. eller… han sa att.. eller.. jag undrar om det finns någonting här jag kan hjälpa till med? Jag är kanske inte så mycket smed men jag har två händer. Jag menar.. det är klart du ser att jag har två händer, jag menade inte att.. eehhmm.. jag menar bara jag kan göra enkla sysslor, får sådana finns det väl alltid gott om i världen.. tänker jag?” hon såg på Riftan i hopp om räddning… hon kände att hon började bli generad.
-
Riftan insåg vad för namn han sagt och log svagt emot henne, hoppades det inte ställde till det alltför mycket för henne.
” Sorry” viskade han till henneLot betraktade henne med en lugn blick och lyssnade. Han såg lite på Riftan, sen tillbaka på henne.
” Det ska nog gå att hitta nåt åt dig, om inte annat kanske min fru har något om det känns mer lockande ” sa han
Han la ner hammaren och det han hållit på med och torkade av sina händer på lite tygRiftan såg på henne och släppte hennes hand för att istället placera den mot hennes svank, för lite stöttning
” Hon kanske kan ta hand om det som är klart? Och kanske städa lite ” sa han fundersamt
Han såg lite mot henne sen Lot som funderade och nickade mot dom
” Sätt henne i arbete så ser vi vad mer vi hittar på, bara hästskorna blir klara, dom ska iväg tidigt imorgon ” sa Lot
Riftan nickade och såg på Miri
” Kom ” sa han lugnt och gick bort till några högar med klara skor och lite andra metal saker
” Du kan börja här.. det är rätt rörigt.. ” sa han ursäktande
” Dom här hästskorna ska med samma sändning som den jag ska fixa med, så dom behöver läggas på samma ställe “
You must be logged in to reply to this topic.