- This topic has 291 replies, 2 voices, and was last updated 2 år, 3 månader sedan by
.
-
Hennes ögon gick fram och tillbaka mellan allt som hände.. okej.. inte frun.. inte tyg.. hästskor.
“Ska jag..? umm.”
Jösses, redan anställning, redan i arbete! Det gick fort! Hon började plocka upp hästskor och lade dem i hög där Riftan hade pekat. Det var rörigt, som han hade sagt. Hon tog en stund här och där och organiserade lådor som stod i vägen för att kunna gå fram och tillbaka mer obehindrat. Det gick snabbare så!
Hon såg på Riftan “Vad är det du gör när du.. um.. fixar?”
-
Riftan såg lugnt på henne
” Säg till om du vill göra nåt annat, jag pratar med Gretchen isåfall ” sa han vänligt
Han gick sen till det han behövde göra och började göra ordning hästskor, Lot höll på med nåt som såg ut att kunna vara svärd, eller nåt annat. Dåochdå kollade han emot henne för att se så det gick bra för henne och när hon väl kom fram till honom så log han
“Det är lite olika beroende på vad som behöver göras. Jag kan visa vad jag gör nu ” sa han vänligt.
Han tog sen den sko han just börjat på och visade hur han hettade upp metallen, och sen hamrade på det för att forma det och sen kylde ner osv. Han såg lite mot henne
” Vill du prova? “ -
Miri såg nervöst på… den varma metallen såg farlig ut. Hon stod på avstånd, bakom hans axel. “Den ser… vääldigt varm ut.” Hon sträckte ut en arm och greppade tången, väldigt försiktigt.
“Kan du.. hålla också.. det ser ut att kunna göra… jättejätteont! Den lyser ju!”
-
Riftan såg på henne
” Vänta lite.. ” sa han
” Ställ dig framför mig istället.. ” fortsatte han och förde in henne framför sig.
Han kunde känna hennes kroppsvärme pressas emot hans kropp och svalde hårt. Han försökte fokusera och såg mot handtagen på tången och lutade sig lite ner så hans ansikte var så nära hennes han kunde komma så hon kunde höra honom bättre.
” Håll dina händer vid mina, jag hjälper dig.. jag låter dig inte skadas Miri ” sa han med en varm röst -
Hon var på helspänn. Som om den livsfarliga metallen skulle förvandlas till en drake och attackera dem!
“Vad händer om.. vi tappar den!?”
När han sa att han inte skulle låta skada komma till henne… såg hon tillbaka över axeln… och slappnade av. “… okej.” Hon lät sina händer guidas av hans vägledning.. och litade på honom. “Okej.. vi kan göra det är..”
Hon lutade sig tillbaka lite.. för att känna hans närvaro mer..
-
Riiftan märkte hur hon var spänd
” Lita på mig.. ” viskade han lugnande
Han log lite lätt
” Vi kommer inte tappa den, och gör vi så tar vi upp den igen bara ” sa han med samma lugna röst.
varsamt höll han hennes händer samt sina på tångens handtag och förde in metallen i elden igen och hettade upp den så den glödde.
Han kände hur hennes kropp lutades mer emot hans och log åt känslan som kom inom honom
han kände Lots blick, men ingen av dom sa nåt, Lot fortsatte sitt, och Riftan koncentrerade sig på henne och det dom gjorde.
När den glödde som han ville, tog han ut den igen och förde närmare dom, han släppte sen med ena handen och förde hennes + sin till att greppa hammaren och började slå på stålet och sakta, formade det sig -
Miri stirrade och följde rörelserna… på helspänn men ändå noga att följa Riftans indikationer. Hennes huvud följde rörelserna och hon bet sig underläppen. När tången vred på sig vred hon huvudet på samma sätt.
De första två slagen med hammaren tvingade fram ett skrämt litet “pip” från henne men sedan vande hon sig… efter ett tag hjälpte hon till och med till att lägga till lite styrka tills lagen.
-
Riftan var noga med att se till så hon inte skadades, precis som han lovade och höll hennes kropp nära sin.
Han kunde inte annat än le när hon vred huvudet lika som rörelserna, det var sött på nåt sätt. Han svalde lite smått och sneglade mot hennes ansikte diskret innan han såg framåt igen.Han log när hon började slå själv lite
” Vill du prova hålla helt själv? Den behöver in en eller två gånger till i elden ” sa han -
“Sj.. själv?”
Hon svalde.. men nickade.
NEJ! Varför nickade hon?
När Riftan släppte fortsatte hon.. men nu rörde sig hela kroppen i takt med tången. Hon vred hela sin kropp från höfterna varje gång hästskon skulle vridas.. men det gick.. det fungerade… om hon gjorde en karriär med den här tekniken skulle hennes rygg ge upp inom en månad men som första gången.. det fungerade. Hon visste dock inte vilken form hon siktade på.. “hur.. ska jag slå? Ska den bli.. plattare?”
-
Riftan nickade lite
” Jag står här hela tiden om nåt händer ” sa han
När han släppt och lät henne prova helt själv, så placerade han sina händer mot hennes höfter och följde hennes rörelser lite med armarna och höll koll så allt gick bra.
Riftan log
” Det går jättebra.. du behöver inte röra dig så mycket egentligen ” instruerade han och tog ett stadigare grepp om hennes höfter, inte så det gjorde ont för henne, men så att han stoppade hennes kropp från att vrida sig lika mycket.
Riftan plockade snabbt åt sig en hästsko som låg nära och höll fram den
” Försök få den lite lik detta ” sa han -
Hon tog in hans.. fysiska instruktioner.. för att slå metallen i rätt form.. för att sedan kunna böja den.
“Jag tycker verkligen synd om den stackars hästen som måste ha den här på hoven..” hon fnissade lite.. men försökte verkligen få det rätt.
“Hur… ser det ut nu?” hon verkade nästan hoppfull att den skulle vara någorlunda acceptabel.
-
Riftan små skrattade åt det hon sa men sa inget om det. Istället kramade han omedvetet hennes höft med handen som ännu vilade mot den och såg lite på henne.
” Det börjar se bra ut, några gånger till sen är den nog perfekt ” sa han och log
Han la bort hästskon han tagit fram för att visa, och la sin hand tillbaka mot hennes höft igen
” Vill du fortsätta? ” frågade han lugnt -
Hon funderade en stund.. studerade sitt verk och de andra hästskorna. Sedan nickade hon.. hon lutade sig och såg mot Lot. “Är.. han okej med det? Att vi tar tid för det här?” hon funderade lite. “Om inte kan jag stanna kvar lite extra länge och sortera skor.”
-
Riftan såg lite emot Lot, som låtsades som att han inte märkt nåt, men Riftan visste att Lot hade koll men inte sa nåt för han visste att Riftan skulle se till att bli klar i tid. Sen såg han ner på henne
” Sålänge jag hinner klart är det ingenfara. Kanske blir kvar lite längre, men det märker vi ses ” sa han lugnt -
Miri gjorde sitt bästa.. och efter ett par fruktasvärt dåliga hästskor… började en och annan se helt okej ut!
“Titta!” hon höll till slut upp en hästsko som såg ut som en riktigt hästsko, stolt som en femåring över en fin teckning!
“Var försiktig.. tänk om jag tar ditt jobb!” sa hon med ett skämtsamt leende… både riktat åt Riftan och Lot.
-
Riftan fortsatte hjälpa henne och stod tätt intill ifall att hela tiden men lät henne göra jobbet. Han log lätt och såg på henne
” Du är jätte duktig Miri ” sa han uppmuntrande när hon blev så stolt över den som blev sådär bra som den behövde vara
Riftan hade sett Lots blickar och små leenden flera gånger åt dom två.Riftan små skrattade åt hennes kommentar och såg på henne. Hon var så otroligt söt.. sådär farligt.
Han svalde lite smått, han kände sig inte värdig att känna som han börjat göra när han såg på henne.
Det hade gått fort, knappt ett dygn och redan.. så drogs han till henne. -
Miri log och höjde ögonbrynet. Hon visste att det inte var ett mästerverk men hon tänkte bete sig om om det var det. Hon hade ju ändå kommit väldigt långt på väldigt kort tid.
“Okej.. en till.. sen får du ta över igen.” Hon vände sig mot glöden.. tog tag i Riftans händer, lade dem på sina höfter och plockade upp tången.
Den här hästskon blev också helt okej. “Riftan… om jag tar ditt jobb.. skulle du ändå kunna bli en underbar lärare!” hon gav honom en snabb puss på kinden och ett brett leende. Han hade ju reagerat väl på pussen på pannan.. pussar kan ju vara vänskapliga, eller hur?
-
Riftan log, och blev förvånad när hon greppade tag i hans händer och placerade dom där hon gjorde. Det fick även ett litet leende att spridas på hans läppar. Mjukt kramade han hennes höfter lite och såg mot elden och när hon fixade.
Hon var inte den allra bästa, men det hade inte han varit en gång i tiden heller. Han log åt det hon sa
” va bra jag gö… ” han stelnade till och svalde hårt när han kände hennes puss på kinden. Han visste inte vad han skulle säga, än mindre göra, orden liksom.. dog och han tänkte inte på hur hans händer tryckte henne bak emot hans kropp för att sen låta ena läggas lite mer om hennes midja, och hålla kvar henne mot sig. Han log svagt åt det hon gjort och såg på henne. *Hon är för bra.. * tänkte han
Han såg emot Lot lite tyst innan han såg lite på henne -
Hon väntade en stund… höjde ett ögonbryn… var det pussen som gjorde honom så osäker? Gick hon för långt? Nej.. han var nervös.. det.. sött.
Hon vände sig om, tog hans hans hand och lade tången i den.
“Förlåt. Skämt åsido.. dags för mästaren att ta över igen.”
Hon log mot honom.
-
Riftan stod helt stilla och släppte henne, motvilligt.
Hans blick följde henne och landade på hennes ansikte när hon vänt sig om och gett honom tången igen.
” Okej.. ” Han gav henne ett litet leende och lyfte sin fria hand och sänkte huvudet närmare hennes samtidigt som han tänkte smeka hennes kind då det var lite sot där, men han hann inte så långt, innan en kvinno röst hördes
” Det finns mat inne om ni är hungriga… men Riftan! Vem är detta? ” utbrast kvinnan.
Riftans rörelse stannade i luften och han såg emot kvinnan förvirrat och såg på Lots fru som såg förvånat på flickan intil Riftan
You must be logged in to reply to this topic.