Riftan log svagt och såg ursäktande mot henne, sen emot kvinnan som sprack upp i ett leende
” Välkommen miss, säg till om pojken inte sköter sig ” sa hon artigt och lite skojsamt. Hon såg mot Riftan med en bestämd blick, men med en glimt av skämtsamhet.
Han förstod vad hon tänkte,  speciellt när hon såg Riftans röda kinder och chockade blick.
” Kom in och ät lite, ni måste vara hunriga alla 3 om ni varit här ute sålänge ” sa hon
Lot såg emot sin fru och gick till hennes sida och gav hennes panna en kyss
” Ska bara tvätta av oss så kommer vi Gretchen ” sa han med en varm röst
Kvinnan såg på honom och log varmt mot honom också innan hon försvann igen

Riftan såg på Miri och log mot henne
“Kom ” sa han och tog hennes hand

Riftan släppte hennes hand först när dom var vid vattnet, Lot hade just själv tvättat av sig och styrt stegen emot huset bakom smedjan. Riftan såg ner i vattnet och började tvätta av sina händer och armarna som var blottade upp till armbågarna då han kavlat upp ärmarna på tunikan innan dom börjat jobba tidigare. Hans blick gick till henne och han kunde inte låta bli att le
” Dom har alltid varit såna, speciellt efter att… ” han tystnade snabbt och vände bort blicken och såg ner i vattnet istället, det märktes att det han varit nära att säga var jobbigt för honom.
” Dom är väldigt bra, jag brukar få bra med mat under dagen här och ibland lite råvaror hem om dom har över, Gretchen är väldigt noga med det om hon inte är upptagen ” sa han istället

Riftan såg mot henne lite. Han log svagt emot henne och kramade hennes hand när hon tog den. Det kändes bra att hon var där trots allt. Hon påminde så mycket om både parets dotter för honom, samt hans syster, men mest den ena.
Vid tanken så gjorde det ont inom honom, han kunde bara ana vad Miri tänkte på, med hans beteende osv.

Han protesterade inte när hon drog med sig honom och såg emot paret, speciellt Gretchen.
” Det gör jag mer än gärna, kul med lite fler och mat behöver ni, båda två ” sa hon och fäste blicken på Riftan och sa det sista väldigt bestämt.
Han log svagt emot henne och såg mot Miri lite när han märkte att hon vänt sin blick till honom med och gav henne ett litet leende. Han sa dock inte så mycket utan drog ut en stol artigt åt henne, innan han satte sig ner vid bordet där maten redan stod framdukad och rummet var fyllt av doften av en gryta. Gretchen tog en slev och rörde om i grytan lite
” varsegoda ” sa hon vänligt.

Stugan var lite större än Riftans stuga, men lika hemtrevlig med en sprakande öppen spis en bit ifrån dom som gav värme och ungefär samma planlösning mellan kök, matsal och vardagsrum. Flera tecken på att det nångång bott fler än bara paret där fanns överallt. I början hade det varit väldigt jobbigt för Riftan att komma dit, det var det ibland fortfarande, men Gretchen hade aldrig gett sig, och han visste att det inte var nån ide att protestera.

Riftan hade just börjat äta när hon utbrast det. Förvånat såg han emot henne, sen emot Gretchen som log allt större emot flickan.
” Ja, det stämmer, det är lite honung i ” sa Gretchen
Hon satte sig ner bredvid Lot för att själv äta medans Miri pratade
” Det är min familjs, det har gått i arv mellan kvinnorna ” sa hon då och log mot henne
Hon såg sen med lite fundersam och förvånad blick emot Riftan som diskret ryckte på sina axlar.
Riftan såg ner på maten och smakade lite mer, och nu när hon nämnt honung så ja, det kunde nog stämma faktiskt, han hade dock aldrig tänkt på det innan och sneglade mot Miri med ett leende.

Gretchen log emot henne
” Va bra att du gillar det, jag gör ofta såna här grytor åt dessa två, dom brukar äta som hästar. Lite honung som tips får du gärna ta med dig ” sa hon vänligt och såg emot Riftan och Lot lite, speciellt Lot som små skrattade lågt åt det hon sa om deras hunger.

Riftan såg lite mot Miri när hon berättade om minnet med sin mor och lyssnade på det. Han la ena handen lite mot hennes arm, han visste ju om att hennes mor inte längre var i livet men han var glad för att hon hade bra minnen kvar iallafall.
Han drog sen åt sig sin hand igen och fortsatte äta samt tog lite bröd som fanns på bordet och doppade i vätskan på tallriken.

Gretchen funderade sen litegran och såg på Miri
” Ursäkta om jag frågar men.. hur gammal är du Miri? ” frågade hon, fortfarande med den där vänliga och varma tonen på rösten.

Riftan svalde lite och stannade upp lite kort i sin rörelse med handen i skålen när hon sa sin ålder. Han visste inte riktigt vad han skulle säga just då och började röra runt brödet i skålen igen.
” Åh, då är du lika gammal som vår dotter var, och ett år yngre än Riftan här ” sa hon
Riftan flyttade sin andra hand in under bordet och lät den vila mot ovansidan på sitt ben och knöt den sen hårt.
Gretchen märkte Riftans reaktion och log lätt när hon såg på honom. Hon visste att vissa saker ännu var svåra för honom.
Saker var svårt för henne med ibland, men för Riftan var det annorlunda och hon försökte alltid stötta på bästa sätt hon kunde.
Hon fokuserade sin blick på Miri
” Nej det är inte så konstigt visserligen, vill inte att du känner krav att svara eller berätta allt bara ” sa hon vänligt

gretchen såg på henne
” Tack, ja det har varit lite upp och ner ” sa hon
Hon sneglade lite mot Lot som satt helt tyst.

När Riftan kände hennes hand och såg den så svalde han smått. Försiktigt så lyfte han sin tumme och smekte på sidan av hennes hand. Han försökte vara som vanligt, men han förstod rätt snabbt att han inte lyckades så bra.

Gretchen såg mot henne när hennes fråga kom
” Ingen fara, det är lite över ett år sen ” sa hon

Lot såg emot henne. Han log svagt
” Ni har en fin själ miss Miri ” sa han vänligt till henne
Gretchen la sin hand på mannens axel och kramade den och såg mot Miri
” Tack, Miri ” sa hon.
Hon tog bort sin hand från mannes axel då han började resa sig och gick bort till brasan och la in några ved bitar innan han återvände och satte sig och åt lite mer och tömde sin tallrik under tystnad.

Riftan kände hennes kramande hand och log svagt, det värmde. Allt hon sa, allt hon gjorde och hur hon brydde sig trots allt som hänt henne själv dagen innan. Den andra handen var ännu knuten under bordet, men han var lite lugnare. Han såg lite mot henne innan han såg mot Gretchen som alltid var så vänlig och stark. Han var inte lika hungrig längre och skålen var numer tom
” Gretchen.. är det möjligt att du kan följa med Miri till marknanden när du har tid? Det behöver fyllas på hemma, och jag vet inte om jag hinner gå med henne ” han ville inte släppa iväg henne helt ensam dit.
Gretchen såg emot Miri, sen Riftan och nickade
” Självklart.. om det går bra för henne ” sa hon

Gretchen log stort
” Ja men då ger vi oss iväg efter allt är klart här om vi ska gå direkt, vad tycker du Miri? ” sa hon
att kvinnan blev väldigt glad över Riftans förslag märktes tydligt.

Riftan såg emot Miri
” Jag vet inte riktigt, jag blir nog här i några timmar till, så det beror på hur länge ni är borta ” sa han
han funderade lite smått
” Du kan komma tillbaka hit efter ni är klara om du vill.. ” sa han sen

Gretchen log mot henne
” oroa dig inte, det löser vi lätt ” sa hon
Hon försvann sen iväg för att leta fram en varsin korg åt dom.

När Riftan kände hennes puss så greppade han lätt hennes hand mjukt för att stoppa henne från att försvinna iväg och kramade den
” Var försiktig.. och håll dig till Gretchen” sa han lågt och såg på henne