Miri stannade upp… vad var denna plötsliga oro? Var marknaden.. farlig? Nej… så kunde det inte vara. Hon såg frågande på Gretchen ifall hon hade uppfattat något och förstod hans oro.

“Jag lovar, Riftan.. jag håller mig nära henne och jag ska inte gå vilse.”

————

På vägen till marknaden frågade hon Gretchen. “Vet du vad det där var om? Var försiktig? finns det något.. farligt på marknaden?”

Miri skrockade lite.. ja.. beskyddande.. men å andra sidan var det så de träffades.. hon behövde skydd. hon nickade som svar. “Ja.. ett väldigt bra sätt.” Hon log åt det.. hon insåg inte sitt drömska uttryck när hon tänkte på honom. “Han är väldigt snäll.. och generös.” hon undvek att säga stilig. Det skulle säkert bara låta ytligt. Men det syndes nog ändå i hennes ögon.

Miri gick runt och såg på allt folk på marknaden. Hon neg och hälsade artigt på många. Hon observerade Gretchens rutt, hon var erfaren här trots allt. Hon plockade också åt sig grödor och ett krus med grädde. Hon kände på penningpungen hon fått med sig från Riftan. Kruset kostade en del men det kunde ju återanvändas och hade ett egenvärde i sig. Riftan skulle få smaka på en riktigt lyxig och gräddigt stuvning. Hon köpte även olika sorters svampar.

“Grädde.. och ett knippe mynta i en stuvning.. vad tror du? En oanad friskhet som dyker upp lite i bakhuvudet när du äter utan att din tunga lade märke till det?” frågade hon Gretchen, som hon visste hade ett intresse för intressanta tankar i matlagning.

• This reply was modified 2 år, 7 månader sedan by Purris.

Hon skrattade. “Ja jag tror jag råkade lova igår att göra stuvning idag. Åh! Du känner ju honom! Då vet du vad han gillar? Och tycker mindre om? Finns det några smaker jag bör undvika? OHHH finns det något Sira tycker mycket om? Det skulle vara mysigt att bjuda henne på något. Och kanske ett par äpplen till Knox..”

“Fisk! Just det! Varför tänkte inte jag på det?” hon följde lukten av fisk, och kollade så Gretchen följde med. “Ja!! Abborrstuvning! Med pepparrot grädde och lite mynta!” hon såg exalterad ut över planen. “Ett par abborrar tack!” sa hon till fiskhandlaren. Hon log mot Gretchen. “Har du provat abborrstuvning?”

Miri log mot Gretchen. “Stekt i smör? Med malda pepparkorn och dill?” det lät som en bra plan men det skulle vara intressant att höra om hon hade andra planer. Hon bytte arm för korgen, den började bli lite tung. “Det här är trevligt.. jag fortsätter gärna gå på marknaden med dig, Gretchen.”

Miri fnissade “Jag är inte synsk eller nåt… smörstekt abborre är gott! Och du köpte just färsk dill s jag santog att du skulle använda den snart.. och pepparkorn hade du i grytan och det går alltid bra ihop med fisk. Dessutom är det väldigt gott ihop. Jag blev nästan frestad att köpa lite dill till min stuvning.. men jag tror den skulle bråka med myntan.” Hon suckade behagligt. “Jag hoppas han tycker om det.”

Miri hade bett Gretchen att gå med henne förbi Riftans hem så hon kunde överraska honom med att ha stuvningen klar när han kom hem. Hon skulle även hjälpa till att se till att hon skulle få rätt mängd tid på sig.

Hon flämtade till när hon gick ned i jordkällaren. himmel vad kallt det var! Hon kunde se sin andedräkt i luften! I hörnet såg hon ett stort isblock täckt i sågspån och log. Det var inte alla som ordnade en ordentligt kall jordkällare och lyckades hålla vinterns isblock i skick hela året. Hon skyndade sig att ställa av sakerna som behövde kyla och hon inte skulle använda just nu. Hon hällde av tillräckligt med grädde i en skål och lämnade kärlet i källaren. Hon var noga med att stänga efter sig när hon lämnade den.

Efter ha givit lite tid och mellanmål till Sira och Knox tvättade hon händerna och satte igång med matlagningen. Det kändes… otroligt bra att få laga ännu en hemtrevlig måltid i ett hem. Rädslan från igår bubblade upp i bakhuvudet ibland men alla underbara människor hon hamnat hos hjälpte henne att landa i trevliga tankar. Pengar är bara pengar… minnet av rånet skulle ge henne mardrömmar länge men pengar skulle on så småningom tjäna ihop igen… mors smycke däremot… hon torkade några tårar.

När stuvningen stod och puttrade gick hon ut på gården för att plocka några blommor som hon satte i en vas på bordet. Det fanns även tid att damma och slänga ut askhinken. Hon ville att allt skulle se perfekt ut, och dofta gott när Riftan kom hem.

Miri lade på locket på grytan och gick med ett leende fram till Riftan. Det hade gått längre tid än hon trodde, lyckligtvis blev stuvning bara bättre av att få stuvas lite extra. “Välkommen hem! Gick det bra med hästskorna? Kunde några av mina användas? Var ärlig nu!” hon log ett lättsamt utmanande leende.

Miri skrattade “Som minne minsann! Du ska inte hänga det över dörren? Undrar hur mycket tur det bringar att ha en halvdan sned hästsko där uppe. KOM!” hon tog hans hand och drog honom till matbordet. Innan han hunnit blinka var hon och hämta grytan och slevade upp stuvning i hans skål. “Ett löfte hållet! Jag såg inga använda gräddkrus någonstans så jag antar att du inte gräddstuvar särskilt ofta.” Hon serverade sin egen skål också innan hon hängde tillbaka stuvningen tillräckligt högt över elden för att förbli varm men inte så varm att den brändes.

Hon satte sig mitt emot Riftan och såg förväntnsfullt på när han skulle ta sitt första smakprov.