Post has published by Purris
Viewing 20 posts - 181 through 200 (of 212 total)
  • Rollspelare
    Member since: 03/11/2019

    Kathryn rodnade när alla ögon plötsligt var på henne. Det kan ha funnits en arg liten blick riktad mot Faegrim men den maskerades snabbt till ett leende som signalerade att hon var ödmjukt smickrad av denna uppmärksamhet. En hand över hjärtat och den vinkade till sin omgivning. Det var ju trots allt det som betalade.. vem som helst kunde bära ett stop från bardisken till bordet, tricket var att se söt och glad ut. Skådespel hade Kathryn alltid varit bra på. Lite för bra kanske? På sistone hade hennes… rolltilkningar.. verkat lämna spår.. som inte ville skakas av.

    Hon ryckte till när alven tilltalade henne. Han såg… lärd ut? välbärgad? En bra allians att få!

    Hon tog fram en trasa och började putsa bardisken och log mot honom ett par sekunder.. mest för att visa att hon fortfarande jobbade, det skulle ge henne en rimlig  utväg om hon skulle behöva avsluta konversationen plötsligt.

    “Var hälsad, mäster Aryhal.” Hon vek ihop trasan och lade ner den. “Javisst får ni fråga, med lite tur kanske jag till och med svarar.” Hon log och blinkade med ena ögat samtidigt som hon själv också lutade sig mot baren. “Mitt namn är Kathryn och jag är mycket riktigt ny, både på ön och i jobbet. Jag hoppas allt är till belåtenhet?”

     

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    ‘Mäster Aryhal, till och med?’ frågade han med ett charmigt leende, alver hade ofta vackra leenden trots allt.
    ‘Jag försäkrar dig, min dam, att sådana titlar inte är behövliga. Jag är trots allt bara en Queta.’ sade han anspråkslöst, även om det inte var allt för många som bar den titeln, detta var alltså den nästhögsta rangen bland de som studerade magi i skolan, något han utgick ifrån att hon visste eftersom hon var här i Caras Idhrenin. Han betraktade henne där hon stod framböjd och putsade disken, och tog en klunk till. Leendet förblev där efter hennes retfulla kommentar.
    ‘Kathryn?’ frågade han lugnt. ‘Ett passande namn, du ser ut som en Kathryn.’ ansåg han och tog till sig en kanske lite mer filosofisk sida, inte helt ovanligt bland de som studerade där.
    ‘Trots allt är namn väldigt viktiga, de säger mycket om en person, mer än vi ofta anar.’ sa han lite mystiskt, och sedan sken han upp lite då hon berättade att hon var ny.
    ‘Aha, låt mig vara en av de första som välkomnar dig till vårt lilla samhälle av lärande och öppenhet!’ sa han ståtligt, för att sedan se på henne med en nyfiken glimt i de mörkgröna ögonen.
    ‘Belåtenhet? Ja då, trevligt med lite variation i vardagen med nya ansikten här.’ förklarade han och lutade sig med ryggen mot disken och blickade ut över salen, innan han såg på henne igen.
    ‘Om du vill kan jag visa dig runt här på ön, så får du en bättre uppfattning om var allt ligger? Det kan vara lite förvirrande för nykomlingar, med allt gamla och nytt som byggts tätt och på varandra. Vad säger du, Kathryn?’ frågade han, ett charmigt leende på läpparna.

  • Rollspelare
    Member since: 03/11/2019

    Kathryn skiftade vikten till andra benet.

    “Här är alla Mäster, är jag rädd. Bättre dricks då. Jag måste bekänna att jag inte vet vad en Queta är, men ni berättar säkert gärna för mig antar jag?”

     

    “Så… Jag är nyfiken vad med mig gör att jag är en så tydlig Kathryn.. vad säger mitt namn om mig?

    Hon tvekade lite.. skulle hon följa med honom från arbetsplatsen.. han hade en titel.. han kunde vara viktig… Och hon behövde kära kånna stället.

    “En guidad tur säger du? Nå varför inte, jag har ju erkänt att jag är ny… Att lära mig var jag är ju bara vettigt. Efter mitt skift, såklart. Jag har desvärre bara mina slitna resekläder förutom min arbetsklänning..”

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    Ett litet skratt lämnade Aryhals läppar över hennes kommentar.
    ‘Ah, så klart, jag förstår.’ sa han, trots allt förstod han ju att hon hade en roll att spela här i värdshuset och behandla gästerna med respekt. Han hummade lite över hennes fråga.
    ‘Ett namn… Det är sammankopplat med maktens ord, något jag studerar som Queta förstår du.’ sa han, kanske det var lite trevligt att prata med någon som inte var så insatt i dessa saker.
    ‘Och då man studerar maktens ord studerar man tingens sanna väsen, deras sanna namn. På samma vis som föremål som järn och trä har sanna namn, har även personer det. Ett namn som definierar oss, vår undermedvetna natur. Och då jag ser på dig kunde jag inte sätta fingret på det, innan du själv sa ditt namn. Kathryn… så klart… är inte ditt sanna namn, men det är en del av det. Ett litet ytskrap till sanningen om dig.’ sa han och gav henne ett charmigt leende, för att ta en klunk till ur sitt glas.
    ‘Det låter perfekt, min dam, så när är skiftet slut om man får fråga? Och oroa dig inte över klädsel, så pryd är jag inte.’ försökte han förklara.

     

  • Rollspelare
    Member since: 03/11/2019

    Kathryn rynkade pannan.. Sanna namn… Det var väl det gubben pratat om när han förvandlade henne?

    Hon lutade sig fram, pkötsligt väldigt intresserad. “Och du har studerat hur man… Får fram denna nedgrävda sanning?”

    Något gnagda i bakhuvudet.. Kathryn var inte hennes sanna namn.. Corrin var det väl? Jo! Fast… Kathryn kändes inte.. fel.. nej nu behövs en lösning snart!

    “Jag slutar innan kvällsskiftet, vid solnedgången. Så inte långt kvar. Jag finner dig på vägen ut…”

     

    Hon låtsades svara på ett tillrop “Ett ögonblick… Mäster Aryhal.”

     

    Hon sökte sig till Faegrim.

    “Allt till belåtenhet, lille herre?”

    Hon hukade sig ner och viskade.

    “Jag har en ledtråd.. ska träffa en… Queta.. som verkar kunna sånt här trolleri.. tror du vi har råd med.. oslitna kläder?”

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    Den alvliga studeranden, troligen en ung man – det var ju svårt att säga med alver – gav henne bara ett behagligt leende över hennes fråga, glad över att hon intresserade sig.
    ‘Man studerar det, lär känna det från alla håll och kanter. Alla dess sidor, goda som dåliga, varma som kalla.’ förklarade han lugnt. Det var i grund och botten konceptet. Han gav henne en nickning då hon blev upptagen på annat håll.
    ‘Ses senare, Kathryn.’ sa han, och satte sig ned vid ett av borden med några vänner, troligtvis andra studeranden.

    Faegrim som var i full färd att handskas med ett stort stop höjde blicken lite frånvarande då Kathryn dök upp.
    ‘Aha, det låter väl bra. Hmm, jag ska se, kanske jag kan… ta mig Skuggklingas huva och finna något!’ sa han glatt, hans egna dramatiska pseudomym för hans äventyrliga jag.
    ‘Oroa dig inte, min vän, jag ska finna något!’ sa han, tömde sitt stop, och försvann iväg för trapporna som ledde upp till gästernas rum. Han var borta en lång stund, innan han kallade på Kathryn vid sitt bord igen.
    ‘Här…’ viskade han och sträckte henne en tygsäck under bordet. ‘Några kläder jag hittade i ett rum.’

  • Rollspelare
    Member since: 03/11/2019

    Kathryn tog säcken och ställde in den bland tjänstefolkets saker och gjorde det sista av sitt pass. Hon gick förbi Finn och viskade i hans öra. “Jag ska gå prata med någon som verkar kunnig.. han pratade om.. sanna namn. Jag kommer till rummet när jag är klar, oroa dig inte och vänta inte på mig.”

    Det var spännande nu, kunde hon få veta allt hon behövde utan ett berg med pengar? Redan? Visst, att faktiskt få det åtgärdat kommer väl kosta men om en kunnig lärd alv ville del med sig av informationen bara för att imponera på en charmig flicka, då hade de kommit väldigt långt väldigt snabbt. Hon tog säcken och satte sig en bänk i tjästeflickornas rum. Hon stannade upp. Hade hon pussat Finn på kinden förut? Hon hade inte tänkt på det, men spännande nyheter och att be honom att inte oroa sig, kindpussen hade kommit så naturligt att hon inte ens tänkt på det.

    Nåväl, det var en helt annan sak. Nu till alven. Hon tog på sig klänningen som låg i säcken och hon blev faktiskt lite överraskad att det inte var en avslöjande dansklänning utan än ganska fin vardagsklänning med livstycke och viss urringning. Urringningen hade hon gärna sluppit men det var bättre än hennes slitna vandrarklänning som tidigare varit en uniform för tjänsteflickor hemma hos magikern. Ett ordentligt livstycke var dessutom en välsignelse, vilket hon märkt när hon börjat det här jobbet. Plötsligt kunde hon gå hastigt i trappor utan att brösten gjorde jätteont. Livstycket var en livräddare.

    Hon såg över klänningen.. gick ut till salen, visade snabbt upp sig för Faegrim och nickade diskret till honom. Hon tog ett djupt andetag och gick sedan över till Aryhal. “Då så Aryhal. Jag är redo för min rundtur… och vill väldigt gärna lära mig mer om mitt.. namn… Det blir tyvärr inget mäster nu, jag är ledig.” Hon gav honom ett kaxigt leende.

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    Faegrim gjorde en inte allt för diskret uppmuntrande gest med två tummar upp och ett brett leende, innan han gick tillbaka till sin dryck och kortspel som han var investerad i för tillfället med några andra värdshusgäster. Aryhal som satt och väntade ensam nu med en bok i handen höjde blicken då han hörde hennes röst, och gav henne ett varmt leende då han såg henne.
    ‘Ah, unga fröken Kathryn.’ konstaterade han artigt och reste sig.
    ‘Inga titlar behövs! Jag kanske inte är en expert på kläder, men jag skulle knappast kalla det där för slitna reskläder.’ sa han och erbjöd henne sin arm för att lämna värdshuset och gå ut i den svalare kvällsluften.

    Caras Idhrenons gator och vägar var belysta med behagliga vackra lampor, alla fint hantverk gjort här på ön, de flesta magiska lampor som inte behövde någon olja eller stearin för att brinna
    ‘Du blev nyfiken på namn, hm?’ undrade han.
    ‘Nog tror jag vi ska kunna stilla din nyfikenhet något, kära du.’ sa han lugnt, lite drömmande, så där som man kanske skulle förvänta sig en alv vara.

    ‘Så, här kommer vi till torget.’ förklarade han, ett vackert kullerstensbeklätt torg med många fina butiker och byggnader runt omkring torget och pekade ut de som var värda att nämna.
    ‘Jag är väldigt nyfiken på dig, Kathryn, varifrån kommer du, vem är du?’ undrade han och gav henne en gillande glimt, kanske lite flyktigt över urringningen men mestadels anständigt vid hennes ögon.

  • Rollspelare
    Member since: 03/11/2019

    “Åh.. jo, jag fick låna en klänning av en vän..” Kathryn såg med ärlig häpnad på den vackra staden. Med magiska lampor överallt måste de ju ha kommit rätt nu!

    “Jag och mina vänner har rest från Celeras.” hon strök hår från ansiktet in bakom ena örat. “… och vem jag är? Ja.. Kathryn som sagt. En med.. intresse av att se roten i mitt.. sanna namn.. och de.. vägskäl som har funnits där.”

    Det hoppades hon lät smart… Hon var inte säker på hur såna här saker fungerar men ett par veckors funderingar har låtit henne bygga upp ett ordförråd som kanske i alla fall ger illusionen av att veta vad hon pratar om.

    “Har du inte… magiska sätt att finna mer?” Hon log lite utmanande. Ja, det var lite falskt.. att utmana honom för att få en gratis tjänst men om han fann det värt att jobba lite för att få se hennes urringning så får han stå för det själv. Han gjorde inte ont att titta på själv förresten. Men vad kom skuldkänslan ifrån? Något kändes fel i magen.. plötsligt undrade hon vad finn höll på med just nu…

     

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    Den unga alven skrattade lite roat åt hennes ord, inte förlöjligande utan bara road över hennes sätt att prata och ivern hon verkade ha för att veta mer om namnen.
    ‘Från Celeras, minsann? Jag måste erkänna att det är en stad jag inte ännu haft tiden att besöka.’ han funderade lite över hennes ord och fortsatte.

    ‘Magiska sätt? Namn är yttest komplicerade saker, kära Kathryn. Kräver… noggranna studier och mycket tid.’ förklarade han med en liten flyktig handgest, och vandrade vidare från vägarna från torget.
    ‘Ah, här har vi biblioteket, världens största faktiskt, orsaken till varför så många kommer hit för att studera.’ sa han med en viss stolthet i rösten, och gestikulerade åt en enorm byggnad som nästan såg ut som ett fort, men med mer smakfull arkitektur.
    ‘Men för att gå tillbaka till din fråga, säkerligen kan vi ta reda på mer, men jag skulle behöva lära känna dig… bättre.’ förklarade han.

  • Rollspelare
    Member since: 03/11/2019

    Ja, biblioteket var imponerande och förtjänade ett par blickar.. men nu blev orden allvarliga.. och kluriga.

    “Bättre.. hur? Vadå, saker som min favoritfärg? Har du några specifika frågor? Jag ju inte bara babbla massa strunt och hoppas någon del är viktig.”

    Hon funderade en stund.

    “Grönt… min favoritfärg är grön. Och kanske lila ibland.”

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    Återigen skrattade han lite åt det, ett varmt klingande skratt. Hon var rätt uppfriskande med sin genuina nyfikenhet, och vad han tolkade som en viss oskyldighet.
    ‘Så klart, det är en sak.’ förklarade han, och de kom till en av Caras Idhrenins vackra parker där det fanns fontäner, träd, gräs och bänkar. Han bjöd henne in att sätta sig ned med honom på en av bänkarna, och han lutade sig lite snett mot ryggstödet, ett ben över det andra, armbågen på ryggstödet och huvudet lutande mot sin hand.
    ‘Grön är en fin färg, klär dig.’ sa han.

    ‘Och vad vi tycker om och inte tycker om är alla saker som definierar oss… Våra sanna namn, det är summan av allt vad vi är, alla våra minnen och vår livssyn, våra misstag och allt som i slutsumman skapar den personlighet och unika individ du är. Du inser att det är rätt komplext…’ förklarade han med en handgest.
    ‘Att lära sig exempelvis namnet för eld är svårt, men enklare, det finns bara ett visst antal sätt eld kan vara… Dess värme, dess reaktion, dess skepnad, form, färg, och så vidare, men en person är komplex på en djupare nivå.’ sa han och studerade henne med ett mjukt leende.
    ‘Men jag lära känna dig mer, Kathryn, så kanske vi kan komma närmare sanningen tillsammans.’

  • Rollspelare
    Member since: 03/11/2019

    Hon satte sig på bänken och lade sina händer på sina knän. Hon såg över honom igen… var det här en källa till hjälp eller… var hon bara något för alven att.. erövra? Män!
    “Ja.. du fortsätter säga att du vill lära känna mig mer… men du frågar inget specifikt.. låt se.. Jag föredrar vin framför öl, dock tyckte jag om öl bättre förr. Jag.. har dansat en del… jag  tyckte om att klättra när jag var liten.”

    det kanske fanns en chans att han fortfarande ville se det här akademiskt.. hon hoppades det i alla fall… För alla män kan ju inte vara skamlösa ‘erövrare’ utan samvete. Corrin hade inte varit sån! Eller hade han? Jo… kanske… Vilket äckel Corrin var! Och hur elakt han behandlade fina godtrogne Finn! Om han var här skulle hon ge honom en rejäl örfil!! Hon började bli mentalt snurrig.

    “.. förlåt.. jag blev distraherad.. du vet.. det här hade varit så mycket enklare med konkreta frågor..”

    • This reply was modified 2 år sedan by Purris.
  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    ‘Frågor är så klart ett sätt, men det säger i slutändan inte allt för mycket.’ erkände han och log lätt, men la på minnet vad hon sa.
    ‘Men om du gillar att dansa kanske jag måste bjuda dig på dans en kväll?’ föreslog han milt, för att se ut över parken.
    ‘Det bästa vi kan göra är att spendera tid tillsammans, lära känna varandras personligheter på riktigt.’ förklarade han.
    ‘Men nu vet jag att du gillar vin, och att dansa, och tycker om färgen grönt.’ skrattade han.
    ‘Så, berätta något som definierar dig mer då. Vad önskar du i livet?’ undrade han.

  • Rollspelare
    Member since: 03/11/2019

    Nedrans. Han var bara ute efter att uppvakta henne. Eller, kanske inte bara… men det var i alla fall del av det. Nåväl… han sa ‘en kväll’ om dans så han siktade åtminstone på att hoppa i säng redan ikväll. Det skulle väl gå att spela med ett tag. Han var ju inte direkt otrevlig och gratis vin är ju gratis vin.

    “En dans eller två kan jag väl avvara. Vad… definierar mig?” Hon skrattade. “Jag är rädd att jag kan vara lite för komplex för att definiera med en mening.” ja jösses, hur skulle det gå till? “Men jag vill.. se magiska ting. Vilken magi går djupt? Djup som.. ett sant namn?”

    • This reply was modified 2 år sedan by Purris.
  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    Alven gav henne sitt mystiska vetande leende, inte ett obehagligt ett, tvärtom verkade det finnas genuin nyfikenhet i hans blick och ett genuint intresse för ämnet de talade om.
    ‘Alla är vi komplexa varelser, från den simplaste hamnarbetaren till Karms monark. Vi består av så många olika känslor, minnen och kontraster. Vad du vill vara, kanske inte är samma sak som vad du är… På samma vis kanske du låtsas vara något du inte är. Ifall vi låtsas för länge kanske vi blir det trots att det i början bara var ett skådespel. Börjar du inse komplexiteten i att finna sanna namn?’ frågade han och tog ett löv från en närliggande buske.
    ‘Vad kan du med säkerhet säga om detta löv, exempelvis? Hur skulle du definiera det?’ undrade han och funderade över hennes fråga.
    ‘Finns det något djupare än sanna namn?’ frågade han tankfullt, uppenbart van att argumentera och vända och vrida på frågeställningar.

     

  • Rollspelare
    Member since: 03/11/2019

    Kathryn spände pannan… det här kändes.. ytterst personligt, som om förklaringen pekade på henne personligen.

    “Ja.. jag tror jag förstår. Men finns det.. genvägar? Finns det.. krafter som kan… ta sig in närmare det sanna namnet?”

    Hon lutade sig framåt “Och hur kan det påverka någon? Jag menar…” hon funderade en stund… sedan log hon. Dags att skådespela. Hon skrattade till som om hon just fick en sjuk idé hon ville prata om. “Tänk om man kunde… liksom, magiskt gå in och… påverka något nära det sanna namnet.. som att.. skriva till ett smeknamn eller ett falskt andra-namn.. vad skulle hända med personen?”

    • This reply was modified 2 år sedan by Purris.
  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    Alven skakade lätt på huvudet.
    ‘Genvägar? Nej inte vad jag vet… Antingen är man bra på att se och känna namn, eller… inte. Det tar tid att bli en bra nämnare, speciellt då det är en nästan försvunnen form av magi. Några få finns det kvar i världen, men inga som är så bra som de stora legenderna så klart.’ han såg lite nyfiket på henne.
    ‘Varför så ivrig att finna ditt sanna namn?’ undrade han lite intresserat och hummade lite över hennes fråga.
    ‘Svåra frågor, men i teori har den som kan ens sanna namn full kontroll över en, varav man borde vara väldigt försiktig med sådana saker.’

  • Rollspelare
    Member since: 03/11/2019

    Hon blev lite frustrerad “Full kontroll… mer än våra handlingar? Vad skulle du säga är det värsta som kan hända?”

    Hon lutade sig tillbaka “Jag har.. mina anledningar. Jag och mina vänner vill väldigt gärna veta. Vi kanske alla kan prata om några dagar? Efter vi haft en dans eller två?” Okej.. visa en gnutta sanning men håll kvar honom på kroken.. det kan fortfarande finnas nåt att lära sig här…

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    Aryhal såg på henne, fortfarande med en nyfiken glimt i de mörkgröna ögonen som tycktes ha ett ljusare skimmer i sig runt pupillerna, tydligare nu i det lite mörkare skenet.
    ‘Åh jag vet inte om jag vill gå in på det, trots allt är sådant väl bara begränsat till sinnets fantasi och jag tänker mindre gärna på vad en illasinnad nämnare kunde göra.’ sa han och ryste till lite. Han hummade tankfullt, lite bekymrad och förlorad i sina egna mörka tankar kanske innan hon tog honom tillbaka till nuet med sina ord. De mörkgröna ögonen studerade henne lite mer tankfullt än innan.
    ‘Och vilken orsak har de som inte studerat nämnande här på Arcanum att fördjupa sig i sådana saker? Jag kan säkerligen räkna på mina händer hur många experter om ämnet det finns i världen på denna kunskap som är så gott som förlorad. En lättsam nyfikenhet ja, men detta verkar gå djupare.’ konstaterade han, trots allt var han inte dum, och hon hade frågat rätt specifika frågor.
    ‘Det är farlig kunskap.’

Viewing 20 posts - 181 through 200 (of 212 total)

You must be logged in to reply to this topic.

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.