- This topic has 211 replies, 4 voices, and was last updated 12 månader sedan by
.
-
Den unge magikerns mörka ögon var genuint nyfikna och väntandes på vad hon skulle säga. Också kanske uppmuntrande, då hon verkade ha svårt att förklara eller avslöja vad egentligen problemet var. Då den unga kvinnan kom till mål höjde han ett ögonbryn. Var detta ett skämt? Han skakade på huvudet och ett litet skratt lämnade hans läppar.
‘Vad?’ frågade han och såg från Kathryn till de andra i sällskapet. Faegrim ryckte på axlarna och skakade på huvudet, han hade ju trots allt bara sett Kathryn som en kvinna – kanske hon var galen? Eller så spelade hon och Finn ett spratt som de tagit något för långt.
‘Vad menar du en man?’ undrade han, nästan lite upprört.
‘Jag ser ingen illusion och känner ingen annan magi omkring dig.’ sa han och rynkade sina ögonbryn då han försökte koncentrera sig lite mer. -
Kathryn ryckte till. Här hade hon tagit mod att blotta sin skam och så blev hon inte trodd? “Jag är rätt säker på att du vet vad en man är!”
Hon såg sig omkring och dämpade rösten, men lät mer och mer frustrerad. “Om du inte kan se magin kanske du får försöka hårdare!” hon lutade sig närmare Salim och väste. “Slösa inte tid att kolla efter illusioner – ” hon lyfte sina bröst med händerna “.. jag är GANSKA säker på att de här inte är på låtsas! Och de var inte här förra veckan!” hon sneglade på Finn för att få stöd i frågan.
-
Lite obekväm i samtalsämnet – trots allt var han inte riktigt den som tyckte om att ifrågasätta och speciellt inte vara otrevlig vred sig Finn. En kort sekund var han lite disträ när blicken vandra ner mot brösten som fanns där hos Corrin och han harklade sig lite grann och kliade sig i nacken lite obekvämt.
“Corrin stal hos en trollkarl, utklädd som en kvinna men sen blev det… eh ja… lite mer permanent” mumlade Finn fram och såg på Salim med ett ursäktande leende.
“Därför får du ursäkta hans… temprament och… ja du vet…” sa han med ett litet menande leende.
“Kvinnor, du vet?”
-
Den unge magikern såg något ställd ut över den unga kvinnans utbrott, och nästintill vulgära – framförallt tabubelagda – sätt att skumpa med sina bröst. Speciellt för honom som kom från det konservativa Iselem, men det var inte direkt accepterat bland allmänt folk i Karm heller.
‘V… ad?’ frågade han, hans ögon på de skumpande brösten och snabbt tillbaka på hennes ansikte. Faegrim satt och försökte sitt bästa för att inte gapskratta åt uppvisningen. En tydlig rodnad fanns på den unge magikerns kind, trots hans mörkare hudfärg, och som en drunknande man vände han blicken till Finn då han tog till orda och försökte förklara situationen.
‘Det… är inte möjligt.’ utbrast han, trots allt hade han aldrig hört eller sett något sådant.
‘Det låter som något från en sagobok! Ni måste försöka göra narr av mig!’ -
Kathryn frös i sina rörelser när hon insåg hur många ögon som stirrade rakt på hennes bröst. Hon slog armarna i kors och satte sig ner med en sur min.
“Det är inte ett dugg omöjligt! Jag sitter ju här! Är du en trollkarl eller är du det inte?” Hon blängde lite argt åt Finn “Förklänaden var inte för att stjäla. Den var för att avleda honom.. så DU skulle kunna smita!”
Hon vände sig mot Salim igen. “Så, hur kan du fixa det här? Och inget mer om att det skulle vara en saga, jag har aldrig hört nån saga om en man som måste gå runt som en flicka!”
-
Den unge magikern harklade sig lite och skakade på huvudet åt det omöjliga hon föreslog.
‘Jag antar att ingenting är omöjligt…’ sa han lite ursäktande och tog en klunk för att stärka sig själv trots att han inte var den som i vanliga fall drack.
‘Men något sådant har jag aldrig hört om. Kanske någon på Akademin kan hjälpa dig?’ föreslog den unge magikern. -
Kathryn lutade sig tillbaka i stolen och suckade. Det var i alla fall något.. akademin.. försökte han bara bli av med dem eller fanns det någon där som inte var blind för denna uppenbara förbannelse en sann magiker rimligtvis måste kunna se? Hon lutade påhuvudet.. trodde han ens på henne?
“Visst. Ta oss till akademin. Kom ihåg, vi gjorde vår del, eller hur? Hitta nån som faktiskt kan se vad som gjorts.. jag menar.. mäktig magi måste väl kunna synas av någon som kan sånt?”
-
Akademin? Finn hade nog hört talat om det. Men bara tanken på ett ställe som kryllade av magiker och dess farliga stavar… Det fick honom att rysa och att skaka på huvudet med en äcklad min.
“Är du… verkligen säker på att du inte föredrar… du vet…?” frågade han, lite tyst i Corrins öra och gjorde en menanade gest över hans bröst och kvinnliga kropp.
-
‘Ta er?’ frågade den unge magikern med ett snett leende över hennes oartighet, då hon försökte befalla honom som om han var hennes tjänare. Men han suckade djupt sedan, han skulle ändå återvända till Caras Idhrenin för att rapportera efter uppdragets avslut.
‘Jag antar vi kan resa tillsammans…’ sa han lite snopet.
Faegrim lyssnade nyfiket och betraktade Finn med sin kommentar, och flinade lite.
‘Ja, lyssna på din vän.’ -
Kathryn stirrade på Finn. Skämtade han? Det verkade inte som hans stil… “Finn, vad skulle du själv föredra? Va? Tänk på vad du skulle sakna.” Hennes ögon riktades snabbt och diskret menande neråt innan hon vände sig och himlade med ögonen åt Salim “Ja, hade du glömt att vi hade en överenskommelse? Vi har gjort vad vi lovat, nu ska du hjälpa oss. Kan du inte göra det själv får du föra vår talan på denna akademin.”
Hon blängde mot Faegrim “Men gudars skymning, när vi hittat nån på akademin som är kompetent nog att hjälpa mig kan ni få bli flickor båda två om ni tycker det verkar vara så roligt! Kom nu!”
-
Det tog dem några veckor att komma så långt som till Hannadon, varifrån de tog en färja som skulle ta dem vidare till ön där Caras Idhrenin låg. Medan Karms huvudstad hade slagit dem med sina höga torn och murar i sten, med mängden folk och rörelse, skulle Caras Idhrenin slå dem med sin skönhet och komplexitet. Det var mycket liv och rörelse, men på ett annat vis. Det var folk av alla dess slag, en stor mängd ungdomar som studerade magi, akademiska ämnen eller avancerat hantverk – en egen liten stad byggt på högkultur, lärande och magi.
Så klart lockade sig Caras Idhrenin besökare till viss mån, men man kom sällan dit om man inte skulle arbeta där, studera eller om man skulle köpa något som bara kunde fås där. Det blev snart klart att deras lilla problem kanske inte riktigt låg på någons prioriteringslista, och någonstans var de tvungna att sova. De fann till sist ett värdshus som inte var för dyrt för deras magra besparingar.
‘Vi kommer inte kunna stanna många nätter.’ konstaterade halvlingen och skramlade lite med sin halvtomma penningspung där de satt sig runt ett bord i värdshuset.
‘Om vi ska ha råd att betala för att någon ska bry sig om ditt lilla problem tror jag vi måste finna ett sätt att tjäna pengar. Några idéer?’ undrade han och såg från Kathryn till Finn. Hans ögon föll på en av damerna som serverade dryck vid ett av borden.
‘Kanske de söker någon att anställa vid värdshuset?’ undrade han, och sneglade på Kathryn. -
Kathryn sneglade mot servitriserna och gjorde en grimas. “Hur mycket kan man skrapa in på att bära öl till fyllon? Har någon av dem råd att få hjälp av an magiker av kalibern vi söker?”
Hon var skeptisk. Efter all denna vandring och en kamp mot odöda för att hjälpa en magiker fick de inte mer än rådet att söka en annan stad. Om de inte trott henne eller om problemet verkligen var så högt över deras kunskap visste hon inte men om det var det senare skulle detta bli dyrt.
“Vi har ju en del.. övriga talanger att…” hon såg på Finn, lite oroligt. Ända sedan incidenten hade han blivit mer och mer orolig över deras gamla sysselsättning… När de var två unga män hade tjuveri inte verkat tynga så på honom men nu när Kathryn var Kathryn verkade han vara orolig över minsta lilla sak, han klarade knappt ens av att ljuga. Hon suckade. “… nej. Inte de talangerna.” Det hade ju varit dumt att riskera att bli efterlyst här. “Vad tänker du själv? De här… flicksnärtorna tjänar ju knappast mycket mer än vad de behöver till mat… finns det något annat här omkring som kan vara mer lönsamt? Kanske något värdshus med högre anseende? Och något som Finn kan göra? Utan en karlslön kommer det ta lång tid att komma någonvart, eller hur?”
Hon lade en hand på en av Finns händer “Jag tänker att du hellre tar ett vanlig jobb än… återbesöker våra gamla eskapader?”
-
Finn slog sig ner vid bordet, som flyttade sig lite när han var lite större än de andra kring honom. Han kände sig lite för stor där han satt och såg sig lite obekvämt omkring för att sedan klia sig något obekvämt i nacken. Pengar… Alltid skulle det vara något med dessa skimrande mynt.
“Det fanns en anledning till att det blev som det blev, och jag tänker då inte bli fruntimmer!” påpekade han med en fnysning och korsade sina armar bestämt.
-
Kathryn var förbi ilska över sådana kommentarer. Finns reaktion var snarare söt än någonting annat, hon skrattade till och med en smula. “Du har en god poäng där, Finn. Jag hoppas du slipper bli fruntimmer. Dock är jag ganska säker på att det inte är ett alltför vanligt öde, då hade fler trott på oss.. för att inte tala om att hela Hudds gäng hade sedan länge varit en samling flickor vid det här laget. Kan du tänka dig om vi återvände dit och du fick vara Finn, den enda herren i en stadens stora tjejliga!”
Hon klappade Finns hand igen. “Oroa dig inte, du ska få förbli manfolk. Men vi behöver pengar… Du var ju ganska bra på att fixa till käket.. tror du att du skulle kunna göra det på en högre nivå? I ett värdshus? Och jag kan…” hon suckade. “…servera.”
Hon sneglade mot Faegrim “Tror du att du skulle kunna hitta ett ställe med en gnutta mer klass än.. här? Ett ställe med en lön som kan hjälpa mig innan nästa århundrade?”
-
Faegrim såg lite skeptiskt på de bådas funderingar. Talade de om att stjäla saker? Och fortfarande detta prat om fruntimmer, som han hade svårt att tro på. Han skakade på huvudet lite åt deras prat.
‘Så, tillbaka till verkligheten…’ kommenterade han.
‘Säkert kan jag hitta ett ställe som betalar väl, men du får kanske vara beredd på att använda dina… tillgångar… på ett lite mer frispråkigare vis.’ sa han och nickade åt personalen här som var rätt anständigt klädd trots allt. Men det var sådan världen var.
‘Kanske finns nåt ställe som har en plats för dig med, Finn?’ föreslog han med ett retsamt leende, och steg ned från sin höga stol för att klappa fin lätt på armen.
‘Så, några andra talanger jag bör känna till då jag försöker finna jobb?’ -
Det fanns en rodnad där när det var tal om fruntimmer och att det skulle vara något för Finn med. Han harklade sig lite lätt och kliade sig nervöst i nacken. Var inte helt säker på om han skulle kommentera något speciellt. Han ville inte riktigt skada någons känslor. Istället mumlade han några ohörbara ord och log nervöst för att sedan harkla sig igen.
“Jag vet inte…?” föreslog han, förstås kunde han väl måla något med. Men det var ingenting speciellt. Det var enbart ett tidsfördriv. När väl det hanns med.
-
Kathryn gjorde en grimas när Faegrim pratade om hennes så kallade tillgångar men släppte det snabbt. Att slå på charmen och kanske till och med någon form av dans skulle definitivt betyda högre lön. Bara han inte tänkte längre än så när han sa “frispråkigare”.
Hon lutade på huvudet och drog sig närmare Finns mun för att höra vad han sa när han mumlade. “Men kom igen Finn, du är ju duktig på massor av saker!” Hon såg på Faegrim “Han lyckades ta alla möjliga avfärdade matrester och göra nå riktigt aptitligt av!” Hon log mot Finn “Tänk vad du skulle kunna göra med RIKTIGA råvaror. Du skulle kunna vara en riktig konstnär i köket!”
Hon nickade mot Faegrim “Se om du kan ordna en väg in. Jag kan servera, le och kanske till och dansa lite. Men Faegrim.. inte… alldeles för.. frispråkigt, okej?”
-
Faegrim höjde ögonbrynet åt Kathryns förklaring om Finns så kallade talanger.
‘Som du säger… Jag ska försöka finna något som matchar de… ehm… talangerna.’ sa han och skakade på huvudet. Trots allt från en matälskande kultur som brinkerna hade hade han svårt att tro att dessa två ynglingar från gatan verkligen förstod innebörden av god mat.
‘Försök att inte ha för roligt tillsammans medan jag är borta, hm?’ frågade han, och vandrade iväg för att lämna dem till sitt.Det visade sig senare att det fanns ett värdshus som behövde en hand i köket och en flicka att servera och hålla kunderna glada och nöjda. Rätt perfekt för de två, så klart, inte bra lön men något i alla fall. Vad Faegrim skulle göra förblev lite oklart kanske, men han satt nöjd i salen då Kathryn skulle ha sitt första skift. Då hon väl kom ut så hojtade han till.
‘Hej där, flicka, ta hit ert finaste stop!’ som om han inte kände henne, så klart. -
Kathryn suckade. Klart han skulle dyka upp och njuta av det här. Hon tog ett djupt andetag och valsade fram till Faegrim, lade händerna på sina knän och böjde sig ner, lätt lutad framåt för att dra full nytta av den nya klänningens urringning, precis som de andra flickorna lärt henne.
“Naturligtvis, lille herre. Vårt finaste öl för er.” Hon vände sig om hastigt så de tv långa flätorna svingade bakom henne och gick mor bardisken. ‘Gå som på balansgång hade de sagt. Som att trampa på ett smalt streck framför dig. Kunder blir galna av hur dina höfter rör sig då, då blir det mycket dricks.’
Hon gick fram till finn bakom bardisken. De litade inte på honom i köket än, men hälla upp öl i sejdlar krävde inga akademiska bedrifter. “Hej, Finn…” hon lotade sig närmare hans öra. “Faegrim är här. Han låtsas att inte känna oss. Jag tror han försöker imponera och få in ett gott ord för oss så gästerna runt honom blir imponerade.. Ta och häll upp stop så han kan bjuda laget runt.”
-
Faegrim log bara ett brett leende, nöjd över att ha fått reta Kathryn lite. Trots allt hade de ju släpat med honom på detta uppdrag, så lite roligt kunde han väl få ha. Då Finn hällt upp ölen och hon kunde komma tillbaka med den blinkade han retsamt.
‘Detta gör du bra!’ sa han lite konspiratoriskt i en viskning, för att sedan ta sitt ölstop och ställde sig upp på bordet, inte speciellt mycket längre än en vuxen människa då han stod på bordet – kort som han var.‘För vår nya barflicka, öl till hela gänget, vad säger ni?!’ frågade han till samlingen och möttes av muntra rop, trots allt hade ingen emot att få lite dryck. Detta drog så klart mera uppmärksamhet till Kathryn, och en stund senare kom en av männen fram som säkerligen var en av de studeranden vid akademin på Caras Idhrenin. En ung alv eller halvalv, svårt att säga, men hans spetsiga öron som stack fram genom det mörka långa håret avslöjade i alla fall att han hade något alviskt påbrå. Kläderna var långa och färgglada, och såg inte direkt fattiga ut. Han hade ett vinglas i handen, och ställde sig intill Kathryn och lutade sig lite i ett försök att vara ledig mot bardisken.
‘Hej där! Du är ny här?’ undrade han, och gav henne en nyfiken blick. Trots allt på en liten ö som Caras Idhrenin märktes det snabbt då nytt folk dök upp där.
‘Jag heter Aryhal, får man fråga vem du är?’ undrade han, och snurrade glaset i sin hand.
You must be logged in to reply to this topic.