- This topic has 282 replies, 4 voices, and was last updated 4 månader sedan by
.
-
Ayperos lät ett roat leende spela över sina läppar när han hörde Isras ord. Skuggan av ett mörkt skratt vibrerade i hans bröst. Hon hade lärt sig mycket i hans fiendes stad Dar Zakhar – diskretion, tålamod, intriger, skuggor och mörker och den kattliknande smidigheten som kom med att jaga i skuggorna. Han lutade sig tillbaka mot sätet i vagnen, betraktade Isra med en blick som var lika vass som hans tänder och kloliknande naglar.
‘Nyfikenheten, min älskade, är en vacker synd…’ svarade han, rösten som en viskning i mörkret. ‘Och jag håller med. Eld och död må vara effektiva medel att förinta ens motståndare, men de lämnar oss ofta med fler frågor än svar.’
Han lät blicken glida ut mot murarna som närmade sig, de höga, dystra väggarna som likt kalla fingrar sträckte sig mot himlen. ‘Denna häxa…’ Han lät tankarna vandra en stund, lät tystnaden dra ut medan han kände efter den svaga, nästan obefintliga puls av magi som sipprade genom stadens stenväggar. ‘Hon har antingen blivit djärv av desperation eller har funnit något, någon, som ger henne modet att trotsa mig. Trotsa oss. Det ska bli intressant att se vilket.’
Ayperos drog sin hand genom sitt mörka hår, och hans svarta ögon blixtrade till som eld när de mötte Isras blick igen.
‘Du vill ha svar, och det vill jag också. Men vi måste smyga in i hennes nät som en spindel, inte som flugan som faller i en fälla. Vi ska tvinna våra egna trådar och se hur hon reagerar när hon inte längre har kontrollen, då vi inte gör som hon förväntar sig. Hennes hållhake är Nenya, så måste vi låtsas som att det inte är en hållhake. Ta bort hennes garant.’Han släppte blicken från henne och såg återigen mot den dystra staden. ‘Då vi vet allt vi behöver veta slår vi till. Men om det visar sig att hon är en marionett för någon större, då ska vi riva sönder den hand som håller i trådarna.’
Ayperos log, ett smalt, vasskantat leende. ‘Låt oss börja med att smälta in i skuggorna, observera, vänta. Och när tiden är inne ska vi ta det vi vill ha och lämna resten i aska. Så, min kära Isra, visa mig vad du lärt dig i Dar Zakhar, och lär mig med att smälta in i skuggorna.’ uppmanade han henne, nyfiken på vad hon lärt sig i Lloths domän.
-
Hennes tankar gick liksom hans till häxan som tagit Nenya och hon nickade medhållande till hans ord om att hon antingen var desperat, eller hade fått hjälp av någon eller något. Kanske… Men nej, om det var Lloth så borde de ha misstänkt det redan, eller? Hon bet sig i underläppen medan hon funderade, hennes grå ögon fästa på en punkt långt borta, trots att de befann sig i vagnens begränsade utrymme. De behövde få svar, och för att få svar så måste de gå in med övertaget, de kunde inte tillåta sig själv att bli flugor i häxans nät, som Ayperos så poetiskt beskrev det hela.
”Så vi observerar, och vi döljer Nenya i våra hjärtan tills vi vet mer”, sade hon medhållande innan hon vände blicken mot Ayperos igen, denna gång med ett litet snett leende över läpparna åt hans ord. Skulle hon lära honom att smälta in i skuggorna? Det var en roande tanke och hon lät sig själv känna det, om så bara för ett litet ögonblick.
”Nåväl, kära make, när vi är innanför murarna så följer du mig, så ska jag visa vad för gåvor Lloth skänkt sitt folk”, tillade hon lite retsamt, för trots att hon knappast kallade sig en av Lloths barn så kunde hon inte förneka sitt arv, och i Dar Zakhar hade hon fått lära sig vad det innebar.
-
( tråden fortsätter här: https://talanrien.com/forums/topic/kidnappad/page/5/#post-20328 )
You must be logged in to reply to this topic.