Jezeral hade gjort ett utfall att försöka vända sig och rädda Naera från banditen som tänkte avsluta Naeras liv. Det hade så klart varit lätt för honom att bara låta det ske, men han ville inte att hon skulle få en så enkel utväg för sina brott. Samtidigt var han låst i strid med ledaren och kunde inte nå henne, men han kände sig något lättad då Kamilla tog hand om det. Men hela händelseförloppet hade distraherat honom och han blev pressad bakåt något i sin duell med ledaren, följt av att han fick ett hugg som träffade hans ena arm. Han gjorde en grimas av smärta och ursinne, knappt medveten om banditen Kamilla räddade honom ifrån som hade närmat sig honom bakifrån.

‘Karm kommer inte falla till likar som er…’ väste Jezeral mellan sammanbitna tänder medan blodet rann ned för hans arm vilket gjorde hans grepp om sin klinga halt. Men i sanning sket han fullständigt i om Karm föll eller inte. Hans lojalitet låg hos Tredje ögat, inget mer. Och plötsligt var det över, banditerna flydde, vilket kanske inte var så förvånande med tanke på Kamillas uppvisning.

‘Helvete…’ sa Jezeral trött, trots allt hade hans duell kombinerat med att stoppa det våldsamma hugget mot Neara tagit ut hans krafter. Men han hade tillräckligt mycket vett i sig att böja sig ned och ta fram ett silvrigt band försett med runor som han la runt Nearas handleder. De fick genast sitt egna liv och formade en hård knut, medan runorna pulserade lågmält i en glödande röd färg. Deras funktion var helt enkelt att förhindra magiker från att utföra magi genom att lägga en barriär mellan magikernas koppling till det magiska flödet.

‘Du är en formidabel fiende…’ sa Jezeral mellan tunga andetag. ‘Det får jag ge dig.’ sa han och såg upp på riddaren.
‘Vad heter du?’ trots allt hade han inte frågat henne det, eller så hade han glömt bort hennes namn.

Den artificiella dimman hade försvunnit då Naera inte längre var vaken eller hade kapacitet att upprätthålla den. Där var hon, och åkte hjälplöst med på Kamillas axel bredvid Jezeral, och var både bunden och icke kapabel att försvara sig.  Det spelade dock väldigt lite roll då hon inte gjorde en ända rörelse av motstånd.

Naera hade senast fångats över tio år sedan, och då hade hon hämnats grovt till magikern som tagit fast henne. Denna gång hade hon kanske gjort bland hennes största brott mot de magiska lagarna, då hon hade tagit kontroll över dennes kropp då magikern var död, och skickat den tillbaka gåendes direkt till Caras Idhrenin där magikerns kropp tvingades att förintas. Till henne hade det hela varit väldigt roande, men “skämtet” hade inte tagits väl emot. Då hade det yttrats: Naera skulle tillbaka till Caras Idhrenin, levande eller död, och ingenting emellan.

Under sin tid utanför Det Tredje Ögat hade hon också rekryterat flera magiker som lämnade antingen sin skolning i Caras Idhrenin, sitt arbete i olika hov, eller t.o.m. sina arbeten i själva organisationen då hon antingen lyckats övertala dem eller dödat dem då de inte var villiga att bli rekryterade. De som hon dock hade lyckats rekrytera hade hon också uppmuntrat till sökandet av nya gränser inom magi – att hitta möjliga trollkonster som inte upptäckts, eller nya möjligheter för vad en magiker kan åstadkomma.

Naeras syfte för att vara i Karm eller att samla blod var otydliga. Så mycket som hon hade gjort för att sabotera organisationen eller att undvika den var det nästan komiskt hur lätt hon blivit fast denna gång. Men hade det skett för lätt?

Tills vidare var hon ännu medvetslös. Men det är svårt att säga hur länge detta skulle vara – och hur hon skulle reagera på det som skett.

Jezeral hummade lite över Kamillas ord, trots allt fanns det inte mycket att kommentera. Karm var i ett riktigt dåligt läge, och det var inte mycket någon av de två kunde göra åt saken. Till sist hade de även hittat hans häst, på vilken de kunde lägga deras fånge. Han nickade åt hennes ord, om hon hade behov av att vädja till alla de mötte var det hennes sak.

‘Det finns bra betalning för dig i slutet av denna resa.’ lovade han henne, för att sedan le lite roat över hennes fråga.
‘Det är en känsla, svår att beskriva. För mig kommer det naturligt, och för de som det inte kommer naturligt för finns det bara en sak som hjälper. Träning, konstant träning. Medan du har bemästrat svärdets konst, är illusioner konster för sinnet. Vem som helst kan lära sig att se genom illusioner, och till och med att skydda sitt sinne från intrång av en magiker ute efter information.’

Jezeral hjälpte Kamilla att fästa Neara, som låtsades vara medvetslös, på hästens sadel och hummade lite.
‘Vi får inte släppa gardet. Hon är finurlig denna, och mäktig. Får hon en chans kommer hon använda sina illusioner mot oss.’ förklarade han. ‘Få oss att vända oss mot varandra. Att förändra någons tankebanor är farlig magi, och jag antar att jag måste lära dig att skydda dig själv mot mentala attacker.’ sa han och studerade Kamillas ansikte i sökande efter en reaktion.

Där låg Naera nu, på hästens rygg, fastspänd i sadeln. Hennes första möjlighet att fly hade inte än uppenbarat sig. Men det var möjligt att den kunde när som helst.

När skulle de stanna nästa gång? Hur skulle de fortsätta sin väg? Naera tänkte på alla möjliga sätt som hon kunde för att förbereda sina nästa steg och sina möjligheter att komma undan. Hon hade några idéer – men hon måste bara vänta på rätt tillfälle att verkställa dem.

Jezeral hummade simpelt över hennes ord, med blicken riktad framåt då äntligen kommit ut på vägarna igen där detta galna äventyr börjat. Nu skulle resan han behövde göra ta betydligt längre, men för att överlämna Naera var det värt det så klart.
‘Då har du lärt dig en hård sanning, krigare.’ sa han.
‘Och du har så klart rätt, allt kan vara farligt. Men magiker är farligare än de flesta. Du såg vad hon gjorde, trots allt.’ påpekade han och sneglade mot Camilla för att sedan nicka.

‘Vet då att sådan träning annars skulle kostat en förmögenhet, men som tack för din hjälp ska jag skola dig så länge vi reser tillsammans. Och för att det kan vara skillnaden mellan liv och död, om vi får problem med henne under resans gång.’ sa han och nickade mot deras fånge.

Knappt hade han sagt det innan ryttare närmade sig. Han stannade upp något, och gjorde en grimas. Mer problem, troligtvis.
‘Håll käft med dig, förrädare.’ sa han ilsket åt Naera, för att blicka fram mot ryttarna. De hade inte riktigt någon möjlighet för undflykt heller, så det var väl bara att vänta och se vad som var på kommande.

Nester Reed

En kortväxt man rider längst fram med de andra ryttarna som ser ut som riddare, välutrustade och erfarna. Mannen själv var välklädd men inte en soldat själv – mer av en aristokrat. Han bar dock ett svärd som var dyrt, men det fanns inga garantier på att han verkligen kunde använda det i en verklig situation.

På mannens order stannade alla ryttare på ett avstånd i en formation där de återstående ryttarna var på båda sidorna av honom, med flaggbäraren närmast honom.

“Vem är ni? Ni inkräktar på min mark. Och vad gör kvinnan där på hästens rygg?”

Jezeral himlade med orden som denne man hävde ur sig.
‘Så det ni säger är att ni tänker förhindra brådskande angelägenheter under Tredje ögats sanktioner?’ frågade han, som om han knappt kunde tro sina öron.
‘Något som ni som adelsman vet att ni mycket väl inte har rätt att blanda sig i, enligt de lagliga befogenheter som ligger hos min order.’ tillade han vasst.

‘Och att ni dessutom bryr er om i vilken form vi transporterar en farlig maleficar, en blodsmagiker?’ frågade han, hans ton vassare och hårdare nu, och ignorerade Nearas kommentar. Han fick nog ta och lägga en munbindel på henne eller lägga henne i magisk koma snart.

‘Kanske ni borde lyssna på heralden här, istället för att störa vår framfart med er barnsliga känsla av heder, min herre. Jag behöver knappast påminna er om vilka konsekvenser er familj kan få om det framkommer att ni hindrat rättvisan här idag. God dag.’ sa han avslutande, och gestikulerade åt Kamilla för att själv börja leda hästen runt Nester och hans sällskap.