Han ser bara förvånat på henne först men nickar sedan med ett roat leende och nickar innan han tar ett djupt andetag som han släpper ut med en suck. “Jag märker ni är väl förberedd ändå på att kräva denna tjänst från mig. Men som ni vill, som rådgivare åt kungen av Karm, svär jag Yazfein Helvith att inte nämna något om vad för plan ni kan tänkas berätta för mig. ” Hans blick var allvarlig och det märktes att han menade det han sa också. Han hade dock gett sig själv lite utrymme genom att nämna rådgivare rollen. Det var bara en av alla hans roller så som rådgivaren skulle han inte kunna berätta om det för någon men det fanns sätt runt det nu. Dock visade han inget av dessa tankar utan fortsatte möta hennes blick med samma allvar som tidigare. Inte minsta tecken på att han planerade saker själv utöver att hjälpa henne.

Han fångar smidigt nyckeln och kunde lätta avgöra att hon inte riktigt litade på honom, med all rätt så klart men inte riktigt som Ragnhildr trodde. Han skulle inte göra något för att förrråda Ulfhedna. Utan göra vad han kunde för dem, med nyckeln i handen går han fram till dörren och när han sätter nyckeln i låset ser han mot Ragnhildr med ett snett leende. “Jag Yazfein Helvith svär att lyda Ragnhildr Ulfhedna  och hjälpa henne med det hon ålägger mig att göra. ” Han ser lite frågande på henne och frågar nästan om den eden var bättre. Men han förblir tyst och bara ser mot henne en stund.

Sen kliver han in i rummet för att placera sina saker på bädden och vänder sig mot dörröppningen igen för att se om hon skulle kliva in efter honom och diskutera planen med honom eller om det skulle bli vid ett senare tillfälle. För honom gjorde det inget om det blev senare eller nu.

Han lyssnar först på hennes ord om döden, har inget svar på det hon säger då han inte riktigt ser döden på samma sätt. Han visste inte heller om han skulle möta döden eller springa från den när tiden var kommen. Långsamt sätter han sig ner och ser lite förvånat på henne med ett höjt ögonbryn. “Ni tänker låta dem vad? Just nu har jag lite svårt att se hur det vore en bra plan. Vad är målet med denna plan?” Han lutar sig lite framåt och ser fundersamt på henne medan han försöker se vad hon hade planerat med.

Han lägger en hand fundersamt över munnen medan han funderar och ser mot Ragnhildr, hade hon tänkt försöka prata med Hrafn, döda honom eller vad var tanken? Och hur skulle Yazfein kunna hjälpa henne med något av det? Eller snarare vad var det hon ville att han skulle göra? Hade det kanske inte varit enklare låta Yazfein sköta det om de vill försöka lönnmörda Hrafn?

Han ser fortfarande fundersamt på henne och verkar tänka igenom allt både en och två gånger. Sen nickar han och suckar lätt. “Om du tror att jag kan hindra din familj från att göra något dumt så ska jag göra vad jag kan. Våghalsig plan är det men om den är så dåraktig vet jag inte. När tänkte ni sätta planen i rullning så att säga?”

Han sänkte händerna och betraktade henne fundersamt. Om någon skulle kunna lyckas med en sådan plan så var det släkten Ulfhedna. Att låta sig tillfångatas var inte helt dumt men ej eller helt ofarligt. Fast med Ragnhildrs värde som levande fånge var hon nog säkrare än många andra hade varit i samma position. “Vill ni jag förblir här i Frostheim eller följer på avstånd?”

Han vet att hennes barn är på väg hem och hade kunnat säga hur länge de ungefär hade kvar till Frostheim men är tyst. Inget i hans hållning eller blick avslöjar vad han kände om hennes påstående om att han var mer än han utgav sig för att vara. Men han nickar sedan och suckar lätt. “Jag är här för att göra vad jag kan för familjen Ulfhedna. Jag lovar jag kommer göra vad jag kan för att hålla er alla säkra.”

Sen höjer han lite frågande på ögonbrynen medan han följer henne med blicken när hon rör sig mot dörren. “Ja?”