Han hade sagt för mycket, men det visade hon inte honom. Istället nickade hon bara och bugade sig för honom som brukligt var.

”Jag tackar er, vi skall ge oss av så snart vi bara kan”, sade hon med ett mjukt leende menat att lätta hans hjärta och få honom att känna sig mer säker på att inget av det han sagt skulle kunna försätta honom i trubbel…[Read more]

Det var väl egentligen inte så underligt, ingen av dem hade sett honom anlända till palatset och ingen hade heller hört något om att deras härskarinna skulle ha bjudit in honom. Ingen av männen verkade dock känna igen honom, de var alla utbytta och även om någon gammal vakt skulle finnas kvar att minnas mörkeralven från Thalias tid så skulle han t…[Read more]

“Hon ska ha setts inte långt härifrån, längst bukten, där hon förmodas ha något tillhåll tillsammans med sina anhängare…” Plötsligt rynkade vakt kaptenen på ögonbrynen, som att han insett att han möjligtvis hade sagt för mycket. Han hostade till, en aningen besvärat, och gjorde en skyndsam gest. “Det är viktigt att ni ger er av så fort ni kan,…[Read more]

Hon hade varit tvungen att täcka för sina ögon med ena armen för att inte bländas av det starka ljuset, och när hon sänkte den igen så var det Lloths blick som mötte hennes. Det var som eld, och för en kort sekund undrade Isra om hon hade gjort fel, om hon valt fel, men en enda blick mot Izotar där han låg på golvet påminde henne om hennes mor oc…[Read more]

Mörkret som omvälvde dem var inte otrevligt, men när spindeldemonen uppenbarade sig så kunde Isra inte hjälpa att hon rynkade på näsan i avsmak. Lloth. Tänk om hon bara hade låtit bli hennes mor, om hon hade låtit Thalia vara ifred, då kanske saker hade varit annorlunda, men nu var det som en vägg stod mellan henne och demonen och det enda som sk…[Read more]

Rösten fick henne att rysa, på ett angenämt men även obehagligt sätt. Det var svårt att inte fascineras av den vackra skepnad som skuggorna vävt samman.  Hon hade inte hört spindeldemonens röst på sekler. Silkeslen, som det vackraste sammet…  Alla löften som hon viskat. Styrkan, makten och närheten som Lloth hade gett henne. Från att inte haft nå…[Read more]

Hon skakade på huvudet åt hans ord, det var inte alls vad hon menat, men Ziyatés ord hade väl dragit med henne ned i illusionen av att hon trodde sig odödlig och oövervinnerlig. Hon visste att det var den direkta motsatsen, men det var samtidigt dumt att visa det utåt, att se svag ut inför sitt folk var inget som någon härskare borde tillåta s…[Read more]

Hon log glatt. “Ja tack, vad med er?” Hon sköt sin frukost tallrik mot honom. “Vill ni ha lite. ” Hon smuttade på sitt vatten och lutade sig tillbaka. “Vi behöver lite förnödenheter innan vi beger oss iväg. ” Hon lade huvudet lätt på sned. “Jag såg på min karta att vad som är närmast är Älvskogen bortom bergen. ” Hon log lätt och drack mer av sitt vatten.

Självklart var mannen medveten om att det fanns blomsterstigar här, vem skulle inte vara det? Hon hoppades innerligt att han inte hade blivit förolämpad. Ibland blev hon lite för exalterad. Men hon log och nickade åt vad han sa.

“Och… vad var det för sak?” frågade hon, lite nyfiket. Försökte igen. Hon kunde inte riktigt förstå hans prat om sko…[Read more]

Hon log. “Det låter väldigt bra, jag har för mig det finns flera rum. ” Hon reste sig upp och rättade till sin rubin röda klänning. ” Tills imorgon då. ” hon lade sin hand mot sitt hjärta och neg artigt. ” Mar Lóme, na melda. “( god natt, min vän).

Hon log och försvann upp för trappan.

Nästa morgon var Isolde redan klar och satt och åt frukost,…[Read more]

En sista klunk vin. Smaken varade en stund i hennes mun, det var en ton av vanilj där. Minnen från hennes yngre dagar. Aeldirs vin, hur hon försökt att ge Izotar ett annat liv. En annan chans. Dåraktigt… Det var vad det var. Alltid hade varit. Det gick en rysning igenom henne. Hon satte ner sitt vinglas och det vickade fram och tillbaka med ett kl…[Read more]

En viktig ägodel. Vésivas leende blev till ett större flin. Det betydde att denne person skulle gå längre att få den. Egentligen hade hon haft svårt med sådana tankar, men tiden på fots och i ett handelsgille lärde henne ett fult knep eller två. Fast något gick emot henne. En kort blick mot alven. Fattig såg han inte ut att vara. Dessutom hög…[Read more]

Hon skrattade lätt. “Utanför staden så klart. ” Hon blinkade med ena ögat. “Jag tror jag börjar med det närmsta och sedan följer jag kartan om inte ni vill visa mig runt utan bara vara min följerslagare. ” Hon drack upp sitt vin och lutade sig tillbaka. “Har ni ett rum i ett värdshus?” Hon lade huvudet på sned och såg på honom. “Jag tänkte vi k…[Read more]

Det var oartigt, hon visste det, att tala på ett språk som inte alla i sällskapet förstod, men det var uppenbart att denna vakt inte behärskade handelsspråket särskilt väl och det här var information som hon desperat behövde, som hon desperat ville ha.  Hon fick be om ursäkt till Manfred senare.

”Har hon setts i närheten? Vi har mycket tillhör…[Read more]

Försvara henne… Som om hon skulle behöva det. Nej, men erbjudandet uppskattades, även om Isra var fullt medveten om att hennes far enbart talade för sig själv när han gav det. Ziyaté skulle antagligen inte skynda till hennes försvar i första taget, hon var mer typen som stod vid sidan om för att lära någon en läxa i självbevarelse…[Read more]

Jo det var förstås, mer än bara stål, ett faktum som gjorde att hon kände sig underlägsen i frågan, något som hon inte alls tyckte om. Vad skulle hon där och göra om inget hon kunde göra skulle bita på de där beryktade demonerna? Hon antog att hon fick se det förr snarare än senare. Med en liten suck lade hon en hand över Yazfeins där den vilade…[Read more]

Knappt hann Vésiva sätta ner boken i packningen innan någon ropade. Lite förvirrat såg hon sig omkring, bestämt så trodde hon att det inte fanns någon i närheten för enbart någon sekund sedan. Hon höll ett bestämt tag i boken. Det var hennes nu. Den som fann något, vann det. Åtminstone var det ett ordspråk hon hade levt med länge. Hon höll den i e…[Read more]

Kai såg hur Toss kom flämtades från under däck, den korkade jäveln, men mat hade han med sig till Kai. Men inte fick Kai bita tag i benet förrän det bubblade upp på ytan.

“Mannar, fram med kranen, näten och ta nu för fan i med hårdhanskarna, nu får vi vår efterlängtade fångst, seså, alle man på däck, dit med er era slashasar, upp och hoppa”

K…[Read more]

Vésiva hummade lätt över allt han berättade. Rynkade på ögonbrynen medan hon funderade, som om vecken på pannan skulle kunna ge henne mer insikt och visdom. Hon grubblade ännu en gång genom att gnugga sina fingrar över hakan. Nog borde väl denne man vara mer vis än henne, åtminstone såg han ut att ha flera år på nacken.

“Älvsk…[Read more]