Begravningsceremonin pågick i lite mindre än en timma till. Stämningen var ansträngd men ingen mer tumult av något slag uppstod, precis så som kejsaren beordrat. Ritualer genomfördes, ljus och rökelse brändes och sånger sjöngs av tempelmunkarna medan deltagarna tog sina farväl och visade sin respekt för den avlidne och hans familj. Även Hide i…[Read more]

Faram tog hennes hand och klämde lätt till. Naira stirrade på deras händer som ett fån. När senast hade en annan människa rört henne utan att det var för att misshandla? Även när dörren till hennes cell öppnades stod hon bara still och stirrade som om hon inte förstod vad som hände. Hon kunde inte komma ihåg när dörren senast varit upplåst uta…[Read more]

Förstås var det ingen trevlig doft av henne. Svett, smuts… stanken var inget som han hade varit beredd på. Det tårade hans ögon något, fast det kunde väl förstås också vara alla känslor som var som en storm inom honom. Vem kunde låsa in en sådan vacker påfågel? 

“Ja och vi måste skynda oss…” hummade han och tog tag i hennes hand försiktigt f…[Read more]

Naira lade huvudet på sned medan hon tittade på sin illusion. Vett? Använda hennes vett? Hade hon blivit helt galen nu? Eller-…
Sakta reste hon sig upp och tog två ostadiga steg (då cellen inte var större än så) mot gallret och bilden av hennes vän. Med en rynka i pannan och ögonen undersökande människan på andra sidan fångenskapen tog hon med s…[Read more]

Orden gjorde honom något skamsen, han skulle försökt att befria henne tidigare. Men faktum var att han inte hade vetat om det. Borta som han hade varit på en lång handelsresa. Lite nervöst greppade han ett hårdare tag om fängelsegallret som var svalt. Trots det var hans händer svettiga och nästan fastnade i den kalla metallen.

“Naira, snälla, a…[Read more]

Naira öppnade inte sina ögon och flyttade inte på huvudet igen. Den här illusionen var mer ihärdig än de hon haft tidigare. Leendet på hennes läppar var kvar då hon särade på dem för att tala med en hes röst.
“Jag saknade dig i början. Dig och mor.” rösten försvann för ett ögonblick, hon kunde inte minnas senast hon använt den, “Det är kanske där…[Read more]

Lite frustrerad över hennes reaktion slog han något i gallret. Trots allt hade han hoppats på ett mer riddare i skinande rustning, eller åtminstone ett glädjetjut. Men inget. Det var nästan som om hela hans agerande och tankar föll pladask till marken. Till sist drog han efter andan. Kvinnofolk. 

‘Naira…!?’ väste han igen mellan sina tänder…[Read more]

Hon satt ner i cellens golv med ögonen slutna och huvudet lutat mot den hårda stenväggen. Hon kunde höra att någon närmade sig hennes cell, stannade och tog tag i gallret som höll henne borta från friheten. Men hon brydde sig inte ens om att öppna ögonen. Vem eller vad det än var som närmade sig så brydde hon sig inte. Det spelade ingen roll l…[Read more]

Nio… Elva. Till slut kom han till rätt ingång. Ingången var så smal, så han var tvungen att huka sig något för att kunna röra sig in i den långa korridoren med små celler på varje sida. Få fångar rörde sig, trots allt var de som rörde sig i korridorerna antingen möglig mat, en ny fånge, eller en död en. Han försökte att hålla blicken framå…[Read more]

Naira hade för länge sedan slutat bry sig om skriken från övriga fångar. Hennes trånga, hårda cell djupt ner i drottningens fängelsehåla kändes tyst numera. Lång tid hade gått sedan hon glömt hur länge hon varit frihetsberövad. Ännu längre tid hade gått sedan hon sett Iselems sols varma ljus. Borta var hennes mjuka former och vackra kurvor. År…[Read more]

Det var intressant, nästan nagelbitande att se hur allting verkade falla på plats för hennes morbror. Pusselbitarna som lades framför dem. Sättet som  både Isra och Ayperos arbetade tillsammans, nå och en liten del henne själv, var nästan vackert. Små, små steg som ledde till något stort. Som skulle i sin tur leda till något ännu större. Hon lu…[Read more]

Faktum var att Torbjörn inte hade förväntat sig att kvinnan skulle tala till honom tilblaka. Kunde hon ens prata? Förvånat stod han och gapade lite när hon svarade honom. Så klart hon inte ville bli kallad fisk kvinnan. Han harklade sig något skamset och kliade sig lite i sitt långa hår för att skratta till  – som om det skulle släta över ha…[Read more]

Som vanligt när hon var nervös tuggade Toku på sin läpp – så pass nervös var hon att hon till och med hade lyckats bita hål på den. Även om hon inte ens lade märke till de små såren som färgade hennes bleka läppar allt rödare. Stämningen var så spänd att vem som helst skulle bli nervös över det hela. Blicken till Toku vandrade mellan Toku, vakter…[Read more]

Det hade kommit som ett slag i ansiktet för den unge kejsaren att se sina nyligen bekanta befinna sig på begravningsplatsen. Inte nog med det, de råkade även vara kärnan till all tumult som uppstått. Efter att både Toku och Okaji dessutom i princip hållit var sitt självberättigande tal som inte Hide kunde förneka fick tankarna i hans huvud att…[Read more]

Kanske i ett försök att hitta styrkan att fortsätta denna charad så såg hon som hastigast på Ayperos, mötte hans blick med sin, ty även om han dolde sitt rätta jag så kunde hon fortfarande känna det uråldriga däri, styrkan som han besatt och som han, och Nenya, valt att dela med henne. Hon insöp det för ett ögonblick, lät det stärka henne, in…[Read more]

Under dansande lyckades Torbjörn att knuffa till Aurelia. Hans blick spärrades upp – nästan lite förfärat som om han hade gått in i en värdefull vas som var på vippen att ramla i golvet. Lite skräckslaget nästan rörde han vid hennes kläder.

“Förlåt mig! Jag såg dig inte där bakom… Gick allt bra?” frågade han. Av någon anledning tycktes…[Read more]

Lite förvånat såg hon ner på sin syster när han slog armarna omkring honom, för att sedan le lite lätt för sig själv och lägga armarna omkring henne med ett varmt leende. Han klappade henne på ryggen, för att få henne att släppa. Trots allt hade de inte hela dagen på sig. Till slut hade han fått på sig en lite finare tunika och ett par rena mör…[Read more]