Ett litet hummande slapp ifrån Ranghildrs läppar och hon höjde ögonbrynet samtidigt som hon såg på Maeve. Trots allt var det inte svårt att se hur något hade upprört henne, eller snarare någon. Det var inte svårt att gissa vem det var heller. Hon suckade tyst åt det hela för att stryka sina fingrar över hennes handrygg innan hon släppte den o…[Read more]

Att hon inte hade hört sin mor komma in var oroväckande, men hon kunde inte annat än att skylla på sin sinnesstämning. Det var frustrerande samtidigt som det var betryggande att veta att hennes mor fortfarande var densamma, trots allt som skett sedan de senast setts.

Ändå kunde hon inte låta bli att sucka djupt och ta handen som strök henne öv…[Read more]

Försiktigt nickade hon lätt åt hennes ord. Däremot såg hon inte vad skillnaden var sedan innan. Att inte vara på sin vakt var dåraktigt, löjligt. Naivt och ett önsketänkande för dårar.

“Vad är det du vill ska hända?” frågade hon lite avvaktande som om hon inte riktigt var säker på vad som skulle hände. Hon hade ett mål, och dit skulle hon nå. För…[Read more]

Hon hade svept sitt mjöd innan hon givit Arand en något ursäktande blick och dragit sig undan. Hon hade behövt vara ensam ett tag, även om hennes mor hade sett till att hon inte var det särskilt länge. Det hade inte varit ett lätt samtal, men när kvällen kom hade hon i alla fall lyckats samla sig en aning.

Salen som de tidigare klivit in…[Read more]

Hur enkelt han hade undvikit hennes påstående att han tjänade någon annan gick henne inte förbi och hon noterade det i sitt huvud. Trots allt var det något märkligt och oroväckande med det hela. Hon korsade fortfarande sina armar och fnös lite åt hans ord.

“Det stämmer.” sa hon simpelt för att sedan skratta lite lätt och gjorde en gest åt hono…[Read more]

Vattnet skvätte upp mot Ranghildr och hon fick en av trädelarna i hennes ben som gjorde att tyget gick sönder där. Nog för det kändes och att hon annars skulle hojta till och be sin dotter att tänka efter. Fast hon tyckte inte riktigt det var rätt tillälle att göra det. Istället gick hon försiktigt in i rummet och satte sig framför Maeve på huk…[Read more]

Yazfein hade ställt sig lite vid sidan av mot en vägg som sagt och studerade de nyanlända med lugn blick. Han hade ena handen knuten bakom ryggen för att hålla sig själv lugn. Han hade lugnt mött Arands gula ögon utan att vika undan eller visa någon form av känslor just då. När Audgisil kommer in i salen låter han blicken följa honom medan han går…[Read more]

“Det var inte meningen Sandor skulle ha sådan artefakt utan mer se om den fanns samt förhindra de som ville åt den att få den.” Hans blick är stadig och lugn medan han inte verkar ljuga om det han säger. Men han ljög ju faktiskt då han tagit artefakten till Lloth innan han blev sänd till Kaldrland på magisk väg. Sen kan han inte låta bli att le…[Read more]

Toss kunde inget annat än att instämma till sin kaptens ord. Späck såg definitvit inte ut som en person som lagade mat – eller på gränsen att han ens åt något. Han granskade mannen lite skeptiskt framför sig – som om han inte riktigt trodde att Späck skulle kunna en sådan utmaning.

“Hela besättningen…!” utbrast Toss och skakade nätt på huv…[Read more]

Tålmodigt lyssnade mörkeralvinnan på flickans ord och när hon påpekade att även hon tjänade Lloth grimaserade hon och strök en besvärad hand genom sitt hår.

“Lloth, var en gång min mästare ja. Det förnekar jag inte. Men efter allt hon har tagit ifrån mig är jag inte längre under hennes tjänst.” sa hon och vände blicken bortåt och det var tydlig…[Read more]

Fortsatt klappade Ranghildr på Maeves ena axel, lite för att lugna henne. Det var inte svårt att höra att det var något som var begravt där. Djupt inom henne. Något som fick det att smaka illa i hennes mun.

“Två veckor sedan, mer eller mindre.” sa Ranghildr, kort och informativt för att sedan kasta en blick mot Yazefin. Det var fortfara…[Read more]

Ranghildr höjde ögonbrynet åt hans historia. Förstås lät det inte allt för fel men hon skakade nätt på huvudet åt det hela.

“Och vad skulle konung Sandor med en sådan artefakt – eller är det någon annan du tjänar?” frågade hon enkelt och rak på sak som alltid för att skaka på huvudet åt det hela.

Sedan log hon snett och höjde ena ögonbrynet för…[Read more]

“Vin… har en väldigt speciell smak och skulle kanske kunna liknas med något av de väldigt bäriga mjöderna som görs ibland. Men ändå är de rätt olika tycker jag. ” Brand ser lite fundersam ut medan han ser på Leida och verkar försöka komma på hur han ska förklara skillnaden mellan vin och mjöd. Men sen skakar han på huvudet och ger upp det helt…[Read more]

Redo var förstås inte något som Finn var och han grimaserade för sig själv. Det här var inget som han skulle vilja vara med på – men åtminstone kunde han hjälpa någon. Han korsade sina armar och nickade lite åt Salims fråga.

“Låt oss få det här överstökat!”

Orden som kom ifrån den lilla draken var svår att helt förstå. Vad menade han egentligen? Det fanns många berg – och så vitt som hon visste var det många som hade is och snö. Fast sedan hade ju hon aldrig varit på ett berg innan.

“Det finns många sådana… Hur vet vi vilket berg som är det berget?” frågade hon, lite mer till sig själv och om…[Read more]

Det var väl just det, men Vésiva visste inte riktigt vad som skulle kunna skyla Lukas kropp. Till slut mindes hon att hon hade en större kjol i sin väska och hon öppnade sin säck för att slänga en blå kjol till honom med ett varmt leende.

“Här! Ta den här så länge” sa hon och nickade lite uppmuntrande lätt åt honom.

“Så får inte människorna röda kinder!”

Handelskvinna som hon var uppskattade hon förstås att han påpekade att han skulle betala efterfrågan för det som de var på jakt efter. Nog såg han inte ut att ha så mycket pengar, men skenet kunde förstås bedra. Och så länge det hela löste sig till slut – kunde inte Vésiva bry sig mindre. Hon ryckte lite lätt på sina axlar.

“Perfek…[Read more]

Blodet rusade i hennes öron och hon hade svårt att slita blicken från honom där han stod en liten bit från de andra. En mängd känslor rasade inom henne, liksom tankar. Han hade övergivit henne, lämnat henne ensam i Hannadon utan förklaring, ett svek utan dess like. Efter slaget i Loradon hade hon nästan lyckats övertala sig själv att han var död,…[Read more]

Yazfein höjer lite förvånat på ögonbrynen, var det för att han var förvånad över vad hon sa eller att hon kanske visste vad det hela handlade om? Sen nickar han kort och ser sig om som för att försäkra sig om att de är helt ensamma där. “Det har ni rätt i att det gör om jag tror mig förstå vad ni menar. Nej det var ingen riktig gren eller stock…[Read more]