Brand av Hafgrims ätt

Frostheim, Kaldrland, var det att vara hemma nu? Nej han var inte hemma utan bara tillbaka i landet som varit platsen för hans födelse. Ett riktigt hem hade han bara haft en gång i livet. Men det var länge sedan han varit där nu och kanske skulle han få återse den platsen inom kort. Senaste tiden hade han färdats långt fö…[Read more]

Yazfein fokuserar på Audgisil’s ord istället för smärtan från nålen och de händer som tryckte mot hans sida. Det var inte så här han hade tänkt sig samtalet med de regerande i Kaldrland skulle fortskrida. Men samtidigt var han tacksam över att såret blev tillsett och ihop sytt. Han tömmer sitt glas med mjöd helt för att försöka döva smärtan. Se…[Read more]

Nå, det var väl kanske sant ändå, att det var hennes egen röra. Isra borde, som drottning, inte lägga sig i, men Vesvía var värdefull för henne och att Wreax valt att ta hennes man som gisslan för information gnagde henne, även om det också symboliserade hur långt Wreax verkligen var villig att gå för att få den information hon bett honom skaf…[Read more]

Nej, givetvis kunde inte flickan slåss. Om det var något hon hade lärt sig under sina resor så var det att kvinnor, och särskilt adliga sådana, absolut inte slogs. Det hela hade förvirrat henne till en början, ty hur skulle de om möjligt kunna försvara sig då? Det var så hon hade lärt sig begreppet livvakt.

Med en liten suck såg hon upp på Ar…[Read more]

“Sjösjuka?” frågade Vinga, lite som om hon tänkte lite för högt och rynkade något på sina ögonbryn. Hon var inte helt säker på den frågan – för hon hade inte varit på havet så många gånger. Hon föredrog att hålla sina fötter på fast mark. Det hade en tendens att skumpa mindre.

Fast hon kunde inte rå för att vara lite nyfiken över det hela och såg…[Read more]

Vésiva kunde inte annat än att nicka åt vad Luka sa. Det var skumt. Även om ordet kanske inte var den bästa matchningen för situationen. Kanske man rent utsagt kunde kalla den absurd? Hon skrattade lite lätt åt det hela för att sedan klappa honom på benet igen.

Han var naken. Förstås skulle  hon tänkt på det innan men inte hade hon tänkt på det.…[Read more]

Som om hon tillfälligt hade glömt att hennes make var fångatagen. Egentligen ville hon be drottningen om all hjälp hon kunde få. Att arrestera Wreax, kanske till och med låta honom lida. Fast å andra kändes det som om det skulle kunna starta en katastrof. Och varför skulle drottningen bry sig?

“Jag vet inte… Min drottning” sa hon till slut, li…[Read more]

Elegant och enkelt svingade sig mörkeralven av hästen. Borstade av sin mörka klädnad för att sedan se på Eirik som blivit presenterad av Asgeir. Det var många och raka frågor. Allt för många för hennes egna smak men hon såg på dem båda.

“Har ni pojkar en karta?” frågade hon, för även om de själva skulle se sig som män visste Ziyaté bättre. Och…[Read more]

Hon verkade ha skingrat en del av Vesvías oro genom den enkla meningen, och det gladde henne, trots att hon inte kunde påstå att hon förstod riktigt hur. Den andra kvinnans man var fortfarande en gisslan och risken fanns att det var något som skulle fortgå om hon nu inte gav Wreax tillräckligt med värdefull information.

”Nej, Vesvía, inte i dag…[Read more]

Hon gillade det inte alls. Gillade inte hur hennes bror bjöd med mörkeralven, hur hon satt bakom honom på hans häst, och framförallt ogillade hon den där gnagande känslan i djupet av sitt innersta väsen. Hon ville egentligen gå fram till sin bror, slå honom på käften och be honom ta sitt förnuft till fånga och kasta av mörkeralven från hästrygge…[Read more]

“Jag säger inte att jag kommer klara det men att jag kan göra ett försök att finna vägen in Ranheim om ni vill. Hur väl befäst är Frostheim? Jag behöver inte få vet något antal men eller hur planer ser ut. Men då ni nämnde att ni befäst byar och gårdar runt om funderar jag på om det påverkat Frostheims försvar något? Men ni har rätt om vila det h…[Read more]

Hans ord fick Ranghildrs ögon att smalna lite. För mycket prat och antagande. Dessutom hade hon en gnagande känsla av att det var något fel med honom. Något mörkare. För att vara säker på att de var de revbenen – eller kanske för att få honom att lida lite till – tryckte hon lite hårdare in i revbenet. Det fanns förstås inte mycket att göra åt d…[Read more]

Förstås var det väntat att alla inte skulle ta hennes ankomst med glädje eller acceptera henne. Hon var van. Ensamheten hade följt henne hela livet. Glåporden likaså. Förstås visste hon bättre. Avundsjuka, ilska…

“Det är ett löfte.” svarade Ziyaté och lade en hand över sin skuldra samtidigt som hon böjde sig fram lite grann. Den rubinröda ögon…[Read more]

“Människor är som flugor. Irriterande ljud i öronen och de lever så kort tid. Och den tiden slösar de flesta bort. Är det inte tragiskt?” sa Ziyaté med ett snett leende på läpparna samtidigt som hon slog en fluga på sin kind och slängde bort restarna av dess stackars liv.

Ett skratt kom ifrån hennes läppar, fast det lät mer som en kraxande fåge…[Read more]

Orden fick henne att andas ut något. Det var som en sten hade lyft från hennes hjärta. Hon nickade, nästan lite ivrigt. För att sedan lugna sig och ta ett tugga av ett grönt äpple. Syran var uppfriskande och verkade ge henne lite mer energi.

“Ni har mitt ord, min drottning” sa Vésiva och böjde huvudet igen i respekt för att sedan se upp på Isra i…[Read more]

En förbannelse?! Bara tanken fick honom att frysa till is. Vad hade de nu gett sig in i. Kanske han kunde ta sig tillbaka till Celeras själv. Fast tanken att vandra ensam om nätterna gjorde honom illa till mods. Han skakade på huvudet och tog ett steg tillbaka. Nästan som om han var rädd för att röra Salim, som om han hade förbannelsen på sig.

“Magi är inte min expertis. Men om ett föremål som skyddats av en förbannelse…” började hon och leendet blev lite mer exalterad. Hon kunde se pengavärdet i det och bara det fick henne lite mer exalterad över det hela.

“Då, betalar det bra!” utbrast hon sedan, som om hon hade glömt att det i sådana fall var dem som förbannelsen skulle fokusera s…[Read more]

Ett tag var hon tyst, som om hon lät hans ord sjunka in i henne. Hans påstående fick henne att le dock och hon stannade med sin hand halvägs igenom för att hålla dem båda i sin famn.

“Jag…” började hon men tystnade igen, hon kunde känna hur de flesta andra av männen lyssnade på deras konversation och hon kände sig lite illa till mods innan…[Read more]

Det var många frågor. Sera kunde inte rå för att ett stort leende sprack upp i hennes ansikte. Lite lättad. Äntligen någon som inte tog ton och började ropa åt henne. Säga att det var ett misstag. Men för att vara ärlig var det en av de få ställena som höll hennes rastlöshet borta och fick henne att känna sig välkommen. Nästan som en familj.

“J…[Read more]

Han hade kanske satt för mycket tro till den pakt som fanns mellan Mahadwen och Nela’thaënas. Kanske var han dumdristig på det viset. Han hade aldrig trott att alvernas hat sträckte sig så långt att de var villiga att bryta en fred som varat i hundratals år, en fred och en allians som köpt dem säkerhet när resten av världen verkade dra sig allt…[Read more]