Vattnet skvätte upp mot Ranghildr och hon fick en av trädelarna i hennes ben som gjorde att tyget gick sönder där. Nog för det kändes och att hon annars skulle hojta till och be sin dotter att tänka efter. Fast hon tyckte inte riktigt det var rätt tillälle att göra det. Istället gick hon försiktigt in i rummet och satte sig framför Maeve på huk…[Read more]

Yazfein hade ställt sig lite vid sidan av mot en vägg som sagt och studerade de nyanlända med lugn blick. Han hade ena handen knuten bakom ryggen för att hålla sig själv lugn. Han hade lugnt mött Arands gula ögon utan att vika undan eller visa någon form av känslor just då. När Audgisil kommer in i salen låter han blicken följa honom medan han går…[Read more]

“Det var inte meningen Sandor skulle ha sådan artefakt utan mer se om den fanns samt förhindra de som ville åt den att få den.” Hans blick är stadig och lugn medan han inte verkar ljuga om det han säger. Men han ljög ju faktiskt då han tagit artefakten till Lloth innan han blev sänd till Kaldrland på magisk väg. Sen kan han inte låta bli att le…[Read more]

Toss kunde inget annat än att instämma till sin kaptens ord. Späck såg definitvit inte ut som en person som lagade mat – eller på gränsen att han ens åt något. Han granskade mannen lite skeptiskt framför sig – som om han inte riktigt trodde att Späck skulle kunna en sådan utmaning.

“Hela besättningen…!” utbrast Toss och skakade nätt på huv…[Read more]

Tålmodigt lyssnade mörkeralvinnan på flickans ord och när hon påpekade att även hon tjänade Lloth grimaserade hon och strök en besvärad hand genom sitt hår.

“Lloth, var en gång min mästare ja. Det förnekar jag inte. Men efter allt hon har tagit ifrån mig är jag inte längre under hennes tjänst.” sa hon och vände blicken bortåt och det var tydlig…[Read more]

Fortsatt klappade Ranghildr på Maeves ena axel, lite för att lugna henne. Det var inte svårt att höra att det var något som var begravt där. Djupt inom henne. Något som fick det att smaka illa i hennes mun.

“Två veckor sedan, mer eller mindre.” sa Ranghildr, kort och informativt för att sedan kasta en blick mot Yazefin. Det var fortfara…[Read more]

Ranghildr höjde ögonbrynet åt hans historia. Förstås lät det inte allt för fel men hon skakade nätt på huvudet åt det hela.

“Och vad skulle konung Sandor med en sådan artefakt – eller är det någon annan du tjänar?” frågade hon enkelt och rak på sak som alltid för att skaka på huvudet åt det hela.

Sedan log hon snett och höjde ena ögonbrynet för…[Read more]

“Vin… har en väldigt speciell smak och skulle kanske kunna liknas med något av de väldigt bäriga mjöderna som görs ibland. Men ändå är de rätt olika tycker jag. ” Brand ser lite fundersam ut medan han ser på Leida och verkar försöka komma på hur han ska förklara skillnaden mellan vin och mjöd. Men sen skakar han på huvudet och ger upp det helt…[Read more]

Redo var förstås inte något som Finn var och han grimaserade för sig själv. Det här var inget som han skulle vilja vara med på – men åtminstone kunde han hjälpa någon. Han korsade sina armar och nickade lite åt Salims fråga.

“Låt oss få det här överstökat!”

Orden som kom ifrån den lilla draken var svår att helt förstå. Vad menade han egentligen? Det fanns många berg – och så vitt som hon visste var det många som hade is och snö. Fast sedan hade ju hon aldrig varit på ett berg innan.

“Det finns många sådana… Hur vet vi vilket berg som är det berget?” frågade hon, lite mer till sig själv och om…[Read more]

Det var väl just det, men Vésiva visste inte riktigt vad som skulle kunna skyla Lukas kropp. Till slut mindes hon att hon hade en större kjol i sin väska och hon öppnade sin säck för att slänga en blå kjol till honom med ett varmt leende.

“Här! Ta den här så länge” sa hon och nickade lite uppmuntrande lätt åt honom.

“Så får inte människorna röda kinder!”

Handelskvinna som hon var uppskattade hon förstås att han påpekade att han skulle betala efterfrågan för det som de var på jakt efter. Nog såg han inte ut att ha så mycket pengar, men skenet kunde förstås bedra. Och så länge det hela löste sig till slut – kunde inte Vésiva bry sig mindre. Hon ryckte lite lätt på sina axlar.

“Perfek…[Read more]

Blodet rusade i hennes öron och hon hade svårt att slita blicken från honom där han stod en liten bit från de andra. En mängd känslor rasade inom henne, liksom tankar. Han hade övergivit henne, lämnat henne ensam i Hannadon utan förklaring, ett svek utan dess like. Efter slaget i Loradon hade hon nästan lyckats övertala sig själv att han var död,…[Read more]

Yazfein höjer lite förvånat på ögonbrynen, var det för att han var förvånad över vad hon sa eller att hon kanske visste vad det hela handlade om? Sen nickar han kort och ser sig om som för att försäkra sig om att de är helt ensamma där. “Det har ni rätt i att det gör om jag tror mig förstå vad ni menar. Nej det var ingen riktig gren eller stock…[Read more]

Yazfein hade inte flyttat sig från platsen där han stått när fler och fler blickar riktats mot honom, inte ens när falken Eirik hade flugit rakt mot hans ansikte hade han flyttat på sig. Inte mer än en väldigt lätt skiftning i kroppen och en beräknande blick som följt falken från det att dess fjädrar rört vid hans hud. Han hade placerat hand…[Read more]

Att höra att Maeve mådde bra var en lättnad för Ranghildr, men hon kunde se att det var något som gnagde inom Maeve. Fast när väl Audgisil omfamnade deras dotter lät hon sig istället omfamna Asgeir lika varmt och noggrannt undersöka honom för att lite lätt och stolt klappa honom på axeln.

“Jag tvivlade aldrig, min son!” sa hon glatt och mött Eir…[Read more]

Hennes blick smalnades något över hans berättelse. För att ljuga om något sådant var inte något hon tog lätt. Om han så enkelt ljög om det – vad mer kunde han hållit hemligt eller modifierat sannigen? Hon fnös lätt och mötte hans blick utan att tveka.

“Sånt mörker hör hemma hos Hel, ingen annanstans.” svarade hon till slut, bestämt.

Hon hade knappt suttit av sin häst innan hennes mor var framme vid henne och svepte upp henne i en varm och stark kram. Det hade varit så länge sedan hon sett sina föräldrar och hon skulle inte skämmas över att erkänna att hennes ögon vattnades en aning när Ragnhildr omfamnade henne. Leendet falnade dock inte från hennes läppar, utan blev bredar…[Read more]

Utan att tveka slog sig Vésiva ner vid drottningens sida. Hennes ord värmde så klart – men hon var inte helt säker på om det var sanna. Fast hon visade förstås inte sin osäkerhet utan höll vinglaset lite ledigt i hennes högra hand.

“Tack, min drottning. Dina ord värmer förstås. Men jag ska hålla mig kort med mina nyheter.” svarade hon för att h…[Read more]