Åt hans retsamhet, eller tacksamhet, hon hade lite svårt att avgöra vad det var log hon bara kort och gjorde en gest framför sig. Det var trots allt, ingenting. Hon hade gjort värre saker för personer som betydde mindre. Under tiden som trälarna hade kommit in med det som hon bad om, drog hon av sig sin tjocka mantel för att lägga den över en…[Read more]

När Yazfein blev släppt visade han prov på kanske mer vighet än vad den gamla kroppen borde klara och landade lätt på fötterna i en graciös rörelse. Men sen tog han sig för sidan igen och log kort mot Ragnhildr, men med något mer bakom det leendet. Han ställde ner sina sadelväskor på marken och försökte dra ett djupt andetag innan han såg mot Rag…[Read more]

Kanske det var en dum idé. Åtminstone var hon inte lika övertygad om att hon hade gjort rätt. Inte lika övertygad över att få en positiv reaktion från sin drottning. Men gjort var gjort. Ett litet längre tag var hennes fingrar på den kalla ytan till pluntan innan hon fick upp ett litet kuvert med tioende fingrets sigill på. Det var en inbjudan ti…[Read more]

Arzin betraktade lite fundersamt kvinnan som hade tilltalat honom med för ett ögonblick ett uttryck som sade “Vem är du att tilltala mig?” Men det byttes mot ett roat leende ganska fort och han följde hennes blick bort mot Olaus. Så då hade han gissat rätt att den mannen var värd för denna tillställning. Hantverkar ynglingens hand slöt sig om Hec…[Read more]

Blicken till Vésiva var mörk. Hon hade aldrig tyckt om att spilla blod. Bara tanken på blod gjorde henne illamående. Med darrande fingrar drog hon fram ett litet pergament papper. Samma som hon hade gett till sin drottning innan. Koordinaterna till vart förrädaren senast sågs till. Hon svalde tyst.

“Koordinaterna till vart hon senast sågs.…[Read more]

Färdas genom skuggorna. Tanken gav henne en rysning, hon hade fått uppleva det en annan gång under deras gemensamma träning. Magen vreds nästan ut och in, men varför spilla tid? Lloths lycka – eller hennes egna. Det var förstås inget val. Det var en självklarhet att Lloth lycka var valet, för det skulle bli hennes lycka.

Lite mer bestämt ni…[Read more]

Det dröjde inte allt för länge förrän de nådde upp till Sätet. Hon log lite lätt för sig själv, innan hon släppte ner främlingen vid sin sida – nästan som en säck potatis och inte alls graciöst. Sedan satte hon ner korgen och slängde de andra jaktbyterna där i med.

“Ta korgen till förrådet och se till att få fram lite mjöd. Om inte något starka…[Read more]

Sättet hon talade på hade alltid förvirrat Ziyaté något, samtidigt som det också roade henne. Det lät som nonsens men mörkeralvinnan visste bättre och log svagt över det hela. Ett löfte om stordåd och lycka, det var aldrig fel. Vägen dit skulle förstås ha många törnar, men i slutet var det en ros.

“Mörkrets trygghet finns i skuggorna, min vä…[Read more]

Daermonds nick och sättet på vilket han rörde sig lite närmre henne fick henne att känna sig bättre till mods, men stämningen var likväl spänd. Om hon inte sett uppriktigheten i Vesvías ögon när hon tilltalade henne så hade hon antagligen givit in för paranoian, men nu lät hon istället en del av irritationen rinna av henne med en liten suck.

”D…[Read more]

Arzin

Lite förundrat såg den unge mannen sig om där i stora salen medan han med en bägare i handen skickligt och elegant gled mellan de dansande gästerna utan att riktigt se dem. Arzin hade för denna tillställning “lånat” en hantverkar ynglingskropp för att sedan befria en välklädd herre från dennes eleganta röda, guldbroderade utstyrsel. D…[Read more]

De rörelser kvinnan gjorde för att förflytta hans vikt på axel gjorde han fick bita sig i tungan för att inte mer än dra skarpt efter andan. Kunde hon inte ta det lite lugnt med honom? Han var trots allt inte en av hennes folk. Var det så här man behandlades kunde han förstå var Maeve fått sin tålighet ifrån och styrka.

“Sätet låter som en…[Read more]

Nog för han var tanig, men han var tyngre än vad hon trodde. Inte för att Ranghildr skulle erkänna det och knuffade honom en gång på axeln så han hoppade lite fram och tillbaka för att få ett bättre grepp om honom.

“Hem, eller till Sätet om man ska vara ordagrann” sa hon med ett litet leende och såg framför sig taken hade börjat synas allt me…[Read more]

Lite förvånad över att hon var där tidigt, kunde hon inte rå för att ge ifrån sig ett nästan kraxande skratt och höjde på ena ögonbrynet samtidigt som hon godtog hennes hjälp att dras upp. Nästan som ett handslag, hennes hand var lite hårdare kring Istilwys, nästan som i en utmaning mot henne.

“Leve Lloth, all seger är hennes förstjänst.” in…[Read more]

Han ler bara lite stelt vid hennes ord om ensamhet, det fanns flera sorters ensamhet så han hade egentligen inte farit med osanning när han sagt han rest ensam.  Sen hinner han inte säga mer innan hamnar på Ragnhildrs skuldra med ett förvånat läte. Hade det varit en annan situation och han inte varit skadad hade det inte varit så lätt att få ta…[Read more]

“Förståeligt. I ensamhet brukar man behöva göra saker ensam.” sa hon med ett höjt ögonbryn. För hade han inte sagt att han hade rest ensam? Hon var lite fundersam över hur han hade fått de brutna revbenen och det gnagde lite över hur långsamt han rörde sig.

Han var tanig trots allt, han skulle nog inte känna allt för mycket mer än de hararna som…[Read more]

Ett bubblande skratt kom ifrån Sera. Nog lade hon märke till Hultas oro eller dåliga samvete men vägrade lite att ta in det. Hon hade aldrig tvingat henne att göra något och dessutom. Vad var det för fel att ha lite roligt?

“Och vem skulle tro dem? Varför skulle en kronprinsessa behöva sno pengar ifrån någon” sa hon med ett litet leende och…[Read more]

Finn vred på sig lite obekvämt. Att ljuga var inget han tyckte om – som de andra så klart visste om. Han skakade på huvudet så att hans lockar piskade omkring honom.

“Att ljuga är fel – och varför ska du behöva ljuga!” utbrast han, lite bittert för att sedan fnysa och nicka åt trollkarlen. Han var lite obekväm i hans sällskap.

“Nå, sväng höfter…[Read more]