Zaahl höjde svagt på ögonbrynen när det nämndes belöning. Han hade inte ens kommit på tanken, då de inom hans familj aldrig rört sig med belöningar mer än ett gott tack. Välvilja ska komma från hjärtat, brukade hans mor säga, inte från viljan att få någonting. Men i detta fallet var det inte välvilja. Eller? Blicken sökte över Nesrin från topp til…[Read more]

Zaahl ställde sig med ryggen mot vindriktningen och följde Nasrins exempel genom att täcka för större delen av ansiktet. En bit bort kunde man se det värsta utav stormen som dragit förbi, nu rullandes mot öster medan den i sakta mak ebbade ut. Vinden slet fortfarande i hans mörka kläder, men den försökte inte längre rycka med sig hela honom. Uppmä…[Read more]

Ett kort, varmt skratt undslapp Zaahl när han såg Nasrins förvåning över att såret numera var ett ärr. Det ömmade fortfarande dock, något som fick det att rycka lite i musklerna när hon vidrörde den blekröda ytan. Hans sort hade bra läkekött, det var ett som var säkert, men helt omänskliga var de inte.

Skrattet dog ut och tystnaden kröp…[Read more]

Det var inte utan lite stolthet som Zaahl såg blåmärket blekna till en gul nyans och läka av magin som flödat från soltopasen. Magi som han använt. Det kändes som att kliva närmare sina förfäder och få kontakt med andarna, som om de viskade hans namn i vinden utanför. Han föreställde sig att de uttryckte sig med samma stolthet som han känt—att ä…[Read more]

Zaahl kunde inte dölja sitt dömande missnöje över faktumet att människokvinnor, i alla fall i deras del av världen, tvingades lämna allt bakom sig när de ingick äktenskap. Det var urbota löjligt och ofattbart. Han fann sig själv sökandes efter tecken på att hon själv skulle vara gift, men utan lycka. Nasrin tycktes dessutom ha mycket frihet, vilke…[Read more]

Zaahl mjuknade en aning, om än inte helt då rynkan låg kvar mellan hans mörka ögonbryn. Hon hade alltså fått den av sin mor? Fler och fler frågor väcktes kring denna kvinna—frågor han fann sig vilja ha svar på. Blicken vandrade inte till smycket, utan vilade på hennes ansikte för att sedan se in i hennes ögon, som om han kunde få svar genom att b…[Read more]

Zaahl sneglade ner på Nasrin som satt sig bredvid honom. Det gick knappt att se i mörkret, men ändå uppfattade han den skiftande stämningen utan att behöva se varje detalj av hennes ansiktsuttryck. Det hade kunnat vara bäcksvart och han hade ändå kunnat se en sorts melankoli tränga sig fram. Vad hon än hade för problem, gissningsvis med sina fa…[Read more]

Flinet bara växte och Zaahl tog något ivrigt emot vattenskinnet. Han drog ur korken och höjde mynningen mot läpparna.

“Jag saknar redan när du handmatade mig,” sade han lågt innan han lyfte påsen för att tömma klunk efter klunk, tills det bara var en liten skvätt kvar. Blicken låg hela tiden på henne, studerande hennes profil och ansiktsdrag…[Read more]

Under andra omständigheter hade Zaahl möjligtvis klagat lite inombords när hennes närhet försvann, ersättandes av vinden som ryckte tag i hans lösa, vackert broderade klädnad. Nu var han dock bara lättad av att Nasrin lyssnade på honom och hivade sig ur sadeln. Det var det mest förnuftiga hon gjort under dessa dagar som gått. Zaahl följde efte…[Read more]

När de kom runt en sanddyn spärrades Zaahls ögon upp. Det gick inte att låta bli, trots sanden som irriterade hornhinnan.

“Sahira Ruhainur…” viskade han för sig själv när han såg monstret till vägg resa sig upp mot skyarna, högre än vad som borde vara möjligt, och bredare därtill. Hans gyllenbruna hy dränerades av färg innan han svalde torrt o…[Read more]

Zaahl bara stirrade på henne först. Han ögonbryn var tätt sammandragna och de gyllene ögonen tycktes tända till trots tröttheten som låg likt ett bevis kring dem. Halsen var fortfarande torr, ögonen blinkade mot vinden som då och då skickade upp sand redan nu och hela kroppen skrek efter energi—men ändå vällde en irritation upp över nonchalans…[Read more]

Zaahl hade förvisso sett ut som att han bara försökte överleva varje steg han tog under deras resa—blicken var mestadels ihålig och tankarna tycktes flyta iväg till bättre tider—men han lyssnade på allt de andra sade mellan sig. Varje litet ord. Nasrin avslöjade något som skulle komma att ändra hela Zaahls strategi. Det tycktes vara så att hennes…[Read more]

Zaahl rynkade svagt på ögonbrynen innan han tog emot det dyrbara vattnet som erbjöds. Det slank ljuvligt ner i strupen som desperat sög åt sig varje droppe, och törsten som rivit i halsen släcktes för första gången på två dygn. Hans lena accent hade krockat med hur raspig rösten blivit, men skulle nu åtetgå mer till det honungsliknand…[Read more]

Zaahl hade nog en hel del insikt i hur det var att vara i Nasrins position. Inte högsta hönset men likväl många under sig. Han öppnade munnen för att svara, men blev tystad när hon tryckte in en dadel i käften på honom. Zaahl såg alldeles snopen ut och bara stirrade på henne med höjda ögonbryn, innan han tvärt stängde läpparna och tuggade i sig f…[Read more]

Strax två dygn utan mat eller vatten tog ut sin rätt. Läpparna var torra och hade precis spruckit en aning, halsen kändes som den torraste sommardag i öknen och det gjorde ont att svälja. Inte för att det fanns någonting att svälja, för salivet hade tagit slut. Vid ett tillfälle hade Zaahl övervägt att bita sig i kinden för att få känna vätska i…[Read more]

Bain rös till när Aliennas magi vibrerade kring dem likt ett vackert skimmer. Han undrade om alla kunde känna hennes magi så som han kunde—så som han kände all magi egentligen. Med henne var den unik och Bain kämpade för att inte bli beroende av känslan som kröp sig in på djupet i hennes utomvärldliga aura. Det var liknande med alla de äldre alve…[Read more]

“Ingenting?!” utbrast Zaahl till svars, men hans survridna ansikte mjuknade i förvåning när ett rävaktigt leende spred sig i hennes ansikte. Han kunde praktiskt taget se idéer formas i hennes sinne, rakt genom de där fängslande gröna ögonen. I nästa sekund for de runt i den konstant skiftande sanden, och Zaahl blev tvungen att spotta när lite…[Read more]

Abbe ville tro att han skulle kunna göra det som behövdes om de stötte på Sigrid igen. Det var lätt att intala sig att han kunde distansuera sig på grund av att han alltid satt en kil mellan sig själv och Sigrid, på grund av hennes flörtiga närmanden när hon… levde. Men de hade trots allt haft en vänskap, och gick det då verkligen sätta en yxa…[Read more]

Zaahl hade varit naiv och bara mött hennes blick när hon stegage fram till honom, oförmögen att förutse sparken som mötte hans ansikte. Det knakade till en aning i nacken när hans huvud slungades åt sidan och blodblandat saliv skvätte ut över sanden. Skrattet dog omedelbart, liksom leendet i hans ögon. Ett ringande pip ljöd i öronen, irriterande…[Read more]

Zaahls ögon smalnade av och blicken flackade som hastigast till vattenskinnet. Hade hon tänkt ge honom något att dricka, och han hade förstört sin chans? Nej, förmodligen inte. Med största sannolikhet hade hon bara tänkt dricka själv för att håna honom ytterligare. Det tycktes trots allt vara vad han fick utstå från och med nu. Kvinnans ned…[Read more]