“Mitt hem.” Hon höll avståndet och vandrade fram och tillbaka medan hon höll blicken sin låst på kvinnan hon hade hämtat. “Där jag återhämtar mig.” Hon trampade lite visande mot det mjuka golvet innan hon insåg att det kanske var för mörkt för kvinnan. Hon höjde handen sin och små dammpartiklar höjdes mot skyn från handen hennes och ett grönt sk…[Read more]

Alethir valde att inte svara på kommentaren fastän det var tydligt för Elbereth att han trots surret hörde vad Elidyr sa och vek undan med blicken från Elbereth som släppte ut en inre suck. Han må ha varit en rådsmedlem och en av de äldsta, men någon politiker var han inte. Han hade lika väl kunnat säga rakt ut att han höll med Elidyr, så u…[Read more]

Unn slog omkull en av bytets besättning med skölden sin och slog sedan ner den mot halsen för att hindra honom från att någonsin kliva upp igen. Hon rörde sig aggressivt längst skeppets insida när repet var säkrat för att ta sig till trappan och ansluta sig till besättningen i strid i övre däcket och lämnade ett släp av avlidna efter sig, men…[Read more]

Hon log åt Jiko innan hon säkerställde att kroken satt fast ordentligt runt handleden hennes och provade handtaget så att det låg rätt. Det sista man önskade sig var att man behövde kroka fast sig och sedan lossnade den, då hade man snabbt hamnat i Rans famn. När skyttarna bedömde att skeppet var nära nog så började de rikta ballisterna.…[Read more]

Alethir höjde ett ögonbryn åt Elidyr när mannen plötsligt serverade Elbereth vatten. Hade den alven någonsin serverat honom vatten? Han valde att inte överanalysera situationen för mycket, utan skickade ett leende till Elbereth istället som en form av bekräftelse att han fortvarande var närvarande, även om han var några säten bort. Alethir hade…[Read more]

Elbereth viftade bort Alethirs arm när de närmade sig rådet, hennes näsa rynkad åt hans envishet att hjälpa henne. Hon var höggravid, men hon var fullt förmögen att gå på egen hand. Hon hade burit det här barnet, från vad hon kunnat lista ut, i ungefär femtio år. Hon var van vid det och rygg såväl som ben var vältränade nog vid det här laget att…[Read more]

Hihi

Efter ett andra hugg rakt in i ryggen på Aslög så släppte mannen svärdet, lämnade det i henne och backade försiktigt bort från kvinnan som inte ens verkade som att hon hade lagt märke till honom. Jorunn kunde inte påstå att hon kände sig vidare självsäker efter att pilen in i halsen saknade verkan och stoppade bort sin båge även hon, hängde den…[Read more]

Huldrys höll ut en öppen hand i Deneras riktning, slöt den och med ett ryck slungades hon närmare sin forna vän som om hon genom magi kortade ner avståndet mellan dem. Bara ett andetag isär från kvinnan log hon kallt och lade handen sin på axeln Deneras.

“Då får vi vara skyndsamma.” Svarade hon enkelt och blåste rätt i ansiktet på Deneras, anvä…[Read more]

Hillevi kunde inte andas, hon hade hjärtat i halsen och kämpade för varje tunt andetag medan hon såg Maeve driva sin skalle in i Turin gång på gång på gång. Även i en stund som denna så förväntade hon sig att han skulle resa sig upp, att han skulle överraska sin motståndare, att han skulle vända på striden, men han bara låg där som om han hade ge…[Read more]

Hm. Huldrys avslutade sin melodi och sakta började trådarna som spred sig från ihålligheten i hennes rygg att dra sig tillbaka, medans hon öppnade sina ögon och fixerade på Denera. Mungipan vred sig till något slags leende och när trådarna var tillbaka i ryggen hennes lade sig en genomskinlig, lätt grön hinna över hålet och Huldrys lutade sig fr…[Read more]

Hillevi såg stelt på, handen omedvetet hårt greppande om spjutet i sin hand och hade ursprungligen varit övertygad om att det rätta var att inte lägga sig i, men det såg inte bra ut nu. Hon kände Turin, hon hade känt honom länge och var kanske den person som stod honom närmast. Åtminstone de senaste åren. Hon registrerade hans blickar, han…[Read more]

Hillevi anlände till samlingen och när hon tryckte sig in i cirkeln som hade formats var det som om hon lämnade slagfältet. Världen omkring dem tystnade och endast en sammandrabbning kunde höras, åtminstone för Hillevi. Framför henne möttes Turin och Maeve och hon var tvungen att hejda sig själv från att lägga sig i, en kraftansträn…[Read more]

Efter att Maeve hade lossat hennes arm hade resten av angriparna blivit hastigt men blodigt hanterade och hon följde Maeve strax bakom och anlände till synen av Maeve och Turin öga mot öga. Distraherad, kanske för första gången, fördes en kniv in i skuldran hennes med en man hängande på den, förande den inåt i kroppen med all sin vikt. Aslög dock…[Read more]

Hillevi förvånades av motståndet hon stötte på, hade Turins allianser varit så bräckliga? Hon förde in sin kniv i nacken på mannen som hon utmanuvrerat och medan han föll drog hon ut sitt spjut från den andra. Alliansen behövde detta, detta var elden de renades i, det var efter denna dag de skulle veta med säkerhet vilka som faktiskt var Turin tr…[Read more]

Bodil kunde inte tveka längre. Så fort Maeve och Aslög var utom synhåll fylldes jarlen av skam för att hon överhuvudtaget tvekade med att rusa efter dem, klappade Arand på axeln och tog sitt vapen. Att lämna honom kändes dock fel, sårbar som han var, så hon vände sig till Lauf och nickade mot magikern. Lauf böjde sitt huvud som svar och ställde…[Read more]

Bodil hade trott hon visste vad magi var. Hon hade sett elden Arand tillkallat mot de odöda, känt värmen bränna kinderna. Men det här var något annat.

När muren vek sig och föll in i sig själv, som om världen ändrat mening om att den skulle stå där, stannade andan i henne. Ljudet var för djupt för öronen, ljuset för kallt för att vara jordiskt…[Read more]

Helga kände hur en kväljning kom över henne vid nämnandet av flamberad råtta och tryckte undan ett obehagligt minne, men reste sig sedan hastigt efter Alva och gav henne en tacksam blick, även om den var riktad mot kvinnans rygg. Hon kunde inte bre på med för mycket artighet på en gång, det hade varit omänskligt, och det var kontra-int…[Read more]