Rune talade lågt till Ziyaté när de klev in i rummet. “Att förstöra nätter är ditt sätt att leva, lilla flicka. Jag ber en fisk att inte simma, men så länge du drunknar kan jag flyta.” Han log sedan mot Audgisil och blev kort överraskad över närheten, men bemötte omfamningen med samma energi och slöt sina armar om kungen.

Han tog tag i mjöden n…[Read more]

Rune såg sig själv genom vattnes reflektion och fnös till åt ansiktet som mötte hans blick. Han släppte ut ett långsamt andetag och såg sedan först mot resten av eskorten och därefter Ziyaté innan han klev iväg från vattentunnan och gick ikapp gruppen som var påväg mot festligheterna.

Björnskin över sig, barbröstad och ett par enkla byxor som k…[Read more]

Rune fnyste till åt henned kommentar, lite reaktivt, lite hånfullt. “Om inte för att jag bättrat mig själv, hur skulle du ha varit vid liv? Och se på mig nu, jag kastar en stor skugga, inom vilken många har vandrat vilse.” Han gav henne ett farligt leende och såg sedan över axeln mot den i skuggorna som nu var allt annat än osedd. Stora delar av…[Read more]

Rune vände blicken sin tillbaka till Ziyaté, och efter en stund av allvar kom ett leende. Han började sedan se sig om när de vandrade genom Frostheim som om han såg staden för första gången, trots att han hade levt där stora delar av sitt liv.

Han talade till Ziyaté medan de gick, hans röstläge lägre, men ändå inte en viskning. “Det skadar di…[Read more]

Rune Asp var en av de Kaldrländska krigarna i gruppen, en stor man som kunde sätta skräck i de flesta, särskilt med det färska förbandet runt sitt huvud efter att bakhållet fick in en fruktansvärd träff. De senaste dagarna hade han inte varit vidare pratsam efter träffen i striden där han inledningsvis hade antagits död, han hade helt enkelt inte…[Read more]

Hillevi Hansdottir Drake
Den lätt rödhåriga kvinnan Hillevi stod inför gruppen av Turins krigare och andra åskådare, med den ädle Ranghildr Ulfhedna på knä mitt i salen. Som alltid var Hillevi klädd för långvandring, argt väder och strid, tre saker hon hade uthärdat den senaste månaden tillsammans med hennes Kråkor och de soldater hon kunnat lock…[Read more]

Aldusa log åt honom när hans hand kramade lite hårdare om hennes, och hon log betryggande mot honom som om för att försäkra honom att det inte fanns någon anledning att vara nervös. Självklart hade hon tolkat greppet som en reaktion på att de stod inför deras värd, och inte en tillbaka blick till en tid som demonisk slaktare. Hon blev självklart…[Read more]

Lissandra skrattade till och nickade. “Javisst kan det vara en person av värde och rik kan man bli, men stjäl du fel person får du ingen lösensumma alls och riskerar ge fastlandare en ursäkt att starta ett av sina krig till havs.” Hon ryckte med axlarna lite lätt, ett ögonblick av missnöje tydligt på hennes ansikte innan hon belåtet vände sig…[Read more]

Hulta log ivrigt mot Sera, som att hon lärde känna henne på nytt. Hon nickade och såg sig om lite hastigt, fundersam över vilka andra som liksom Sera tillhörde det där gillet. Hon var inte intresserad av att gå med, att vara en professionell tjuv tilltalade henne inte riktigt, men det var kul att leka med tanken. Spänningen de hade upplevt…[Read more]

Istilwys log mot henne och satt tyst på sin häst en stund, betraktande miljön omkring dem, samt ljuset som man inte kunde uppleva i mörkret som var deras hem. Efter däremot bara en kort stund av tystnad såg hon åter mot Ziyaté, lutande lätt på sitt huvud.

“Du bär en väldig ilska mot människorna. De är plågor såklart, men att ställa dem mot…[Read more]

När formationerna blivit brutna av ryttarna och bestarna på flankerna hade disciplinen för det mesta övergivit Kung Aelors krigare, som nu snurrade runt i försök att försvara sig från fienden som välde in från alla håll. De var vältränade, duktiga på att slåss, men ens talanger tog en inte väldigt långt mot en som var nästan dubbla ens storle…[Read more]

Kamilla kände ursinnet skölja över henne när trollpackan tog i henne och yttrade sina ord, och när riddarna närmade sig tog hon sitt svärd och med en väldig kraft svingade det mot den som var närmast henne. Hennes räckvidd och kraften i hennes slag fick riddaren att backa, men inspirerade de andra att närma sig henne. Medan de högg mot henne vevad…[Read more]

Nashwar’s blick smalnade när Djan anlände, men det var en kortvarig blick innan hon tog ett kliv bak från drottningen och general för att ge dem utrymme. Hon mötte hans blick men lät inte deras ögon mötas länge nog för annat än vad som var nödvändigt för en bekräftelse att hon hört hans uttryck av respekt. Hon såg däremot mot korridoren där ha…[Read more]

Hon lät sin blick stanna kvar på Olaus för att inte missta sig och vara säker på att det var dem han tittade på, men samtidigt svarade hon på Arzins frågor. “Det stämmer, man får ta ett rum om man så önskar för kvällen, det finns inga förväntningar på betalning eller annat. De rummen han inte vill att man besöker är låsta, och de är inte många.”…[Read more]

dHulta satt tyst några sekunder och bara betraktade Sera efter hennes svar. Sedan skrattade hon till och log varmt mot sin vän. “Jaha!” Hon skakade på sitt huvud och såg sig omkring, för att sedan tysta ned sin röst lite ytterligare. “Det förvånar mig ingenting alls att du är med i en sådan gille, tyvärr har jag nog haft den fördomen om dig, men…[Read more]

Istilwys betraktade Ziyaté och log lätt. Hon såg sedan framåt ut över landskapet de nu stod inför när kullen var besegrad. “Utöver storhet?” Hon ryckte lite lätt på axlarna och ömt förde en hand över manen på hästen.

“Världen är en ljusets och hjältedådens plats, jag tror vi endast kan förvänta oss besvär. Människan är oförutsägbar, agerar ol…[Read more]

Trots alla talande blickar från de som de passerade mötte Aldusa dem alla med ett leende, och de log tillbaka. Efter att ha lyssnat klart på Arzin ryckte hon lite på axlarna, “Det är inte alla som visar sitt kapital. Jag vet att det går bra för Haster, men de har en rikemansförmögenhet och inte samma sorts rikedomar som till exempel Olaus. M…[Read more]

Nashwar lät sig pressas mot väggen, och mötte Akilas blick med övertygelse, hon till och med höjde sin blick lite. Hon förstod faran hon var i, men att visa sig svag när hon byggt sin karriär på motsatsen var enligt henne inte lösningen på situationen.

“Förlåt min vassa tunga, som jag varnade dig om för många år sedan. Du vet att jag är dig trog…[Read more]

“Så som hur du in i utmattning kan träna med dina vapen, behöver jag träna med mina. Det enda bortslösade vapnet är det som aldrig används, min vän.” Hon log åt Ziyaté innan hon började rida med hästen.

“Men jag förstår ditt perspektiv. Jag kommer inte använda den mer än vi behöver, men mina behov är lika djupa som hålet vi upptäckte i grotto…[Read more]