Hon gillade Vesvías sätt att tilltala henne, men också hur hon liksom stålsatte sig och delgav henne sin plan, eller nå, den delen av planen som fanns. Det var inte helt dumt.

”Jag har hört att det är vad han kallar sig”, svarade hon med ett plötsligt och roat skratt. Kung. Jovisst.

”Ni har vänner i Tionde fingret, inte sant? Tror ni att de skul…[Read more]

Orden som han sa, verkade inte riktigt fastna hos henne men hon nickade tyst åt något att dricka. Kanske det kunde fylla tomheten inom henne? Ett ögonblick senare rynkade hon på ögonbrynen, hade Ejvald darrat till? Hon såg oroligt på honom och svalde något.

“Hur mår du, far? Ärligt nu…” sa hon och reste sig upp för att lägga sin kalla hand…[Read more]

Hans närhet var välkommen och hon lät sig dras bakåt en aning, in i hans omfamning. Hon lade själv en hand över hans friska arm och smekte den lite förstrött medan hon försökte smälta det han nyss avslöjat för henne.

”Du har rätt, jag hade dödat dig”, sade hon efter ett par tysta sekunder och även om det var menat att vara lite skämtsamt så l…[Read more]

Ett tag satt hon enbart där, tyst och grämde sig över sina egna sorger. Hon hörde hans ord, men samtidigt var det som om hon inte trodde på det. Dessutom hörde hon fortfarande sin sons ord och ropande efter henne. Hon svalde tyst och mötte hans blick tyst för att skaka på huvudet.

“Jag… är trött, far.” sa hon till slut, ärligt och besvarade i…[Read more]

Hon drog ett rosslande andetag och tryggheten som fyllde henne när hans händer så milt och faderligt strök hennes rygg. Fortfarande höll hon krampakitgt i hans ben, men hon höjde hennes blick. Ännu en gång snyftade hon till och mötte hans blick nästan lite som om hon var en liten flicka igen. Rädd för livet och dess prövningar.

“Jag ids inte län…[Read more]

Allt som hade skett kvällen, hade fått Ranghildr att skaka. Av ilska, eller sorg. En av dem, eller båda. Hon var inte säker. Efter att ha visat sin svaghet så uppenbart framför andra, kände hon sig tom. Som om skalet som en gång funnits där hade försvunnit. Kanske hade det alltid varit en lögn? Kvällen hade passerat förbi långsamt och nattens m…[Read more]

Handen som han lade över hennes kändes betryggande på något vis, men den kunde ändå inte hindra vreden och fruktan som långsamt smög sig på i hennes ögon i takt med att han berättade hemligheten för henne. Hade han stannat vid den första meningen så hade hon kanske förstått. Att smyga sig in i Ranheim och ha ihjäl Hrafn kändes som något som hen…[Read more]

Olaus lutade sig bakåt medan han lyssnade på svaren, och lät sin blick vandra mellan dem när det var relevant. Då hon nämnde att hon nu hade en partner däremot så fastnade blicken på Arzin och tecken på ett leende syntes hos Olaus, men knappt.

“Det glädjer mig, Fröken Hecate.” Han såg sedan mot handen som Arzin erbjöd för att skaka in avtalet. Ol…[Read more]

Den unga kvinnan med det eldröda håret är märkbart nervös där hon går med Arand vid sin sida mot värdshuset där mötet avtalats. Det kunde lika gärna vara en fälla och då hade hon lurat med sig Arand i den. O andra sidan var han skicklig på att försvara sig, slåss vilket hon själv inte var så det kändes ändå som rätt val att ta honom med. Utanför…[Read more]

Det här kändes alldeles för privat att bevittna men att gå skulle verka underligt. Fëani känner sig en aning obekväm där hon står mest över att hon i stunden inte kan göra något. Inte trösta, inte vara ett stöd, inte hjälpa Arand eller Maeve. Men hon följer det som händer med fokuserad blick, gastar och andar var inget hon upplevt förut och det hä…[Read more]

Vid det här skedet var riddaren vars arm Kamilla fortfarande höll avsvimmad, och hängde orörlig från henne. Hon släppte då denna, och började sakta bekanta sig med vreden som flödade inom sig. Hon kunde inte besegra den, men den var som ett för tungt svärd, det gick att påverka hur det föll.

“Fantastiskt råd!” Röt hon till sarkastiskt nä…[Read more]

Kettil såg på Asgeir vädjande. “Jag har saknat dig med, jag känner mig tom!! Men vad menar ni, brutal död? Vad hände?” Det var tydligt att bitarna började falla på plats, men han verkade fortfarande förvirrad. Han förde hastigt sin hand genom sitt hår, medan han grep sin andra hand in i en näve och sedan släppte den, upprepande. “Jag minns inte!…[Read more]

Det var inte svårt att se att drottningen var djupt inne i sina egna tankar och hon ångrade sig lite att ha sagt något först. Men sedan rättade hon till sitt blonda hår något, för att nicka lite mer bestämt. Det var en risk att säga det på det sättet, men varför itne ge det ett försök.

“Min drottning, om jag får vara så fräck. Min plan är inte…[Read more]

Ranghildr skakade på huvudet så att det bronsröda håret som var uppsatt i en stor fläta slog runt omkring henne. Hon log lite sorgset åt sin son.

“Vem du än berättar det för, kommer jag att genomföra det Eirik. Inte ens din far kan stoppa mig.” sa hon, simpelt och det var något nästan hårt i hennes blick. Något som visade att hon inte ljög för…[Read more]

Hon låtsades fundera, som om hon inte redan när han hade ställt frågan bestämt sig. Vad fanns egentligen hemma? Förstås hennes vän Freggi men hon hade alltid varit rastlös och när de inte var ute på havet kände hon sig nästan tom. Fast det var förstås ingenting som hon hade sagt åt Ejvald – eller någon för den delen. Hon höll fortfarande sina k…[Read more]

“Vi har ont om tid, åtminstone lyssna på mina ord.” väste hon fram, uppenbarligen ilsken och det vanliga tålamod som var där verkade inte längre finnas och hon spände sin käke och sina nävar i ett försök att lugna sig för att sedan sammanbitet fortsätta, i en hastig röst, som för att försöka få tillbaka de sekunderna som de förlorade på det…[Read more]

“Värd mycket pengar? En sådant smutsigt äckel?” frågade hon, mest för sig själv lite tyst som om hon försökte få in orden som hon sa. Hur skulle hon ens få tag i pengar? Så få hade hon sett av det att hon knappt mindes hur mynten såg ut. Formen var förstås rund och visst brukade de glimma lika fint som stjärnorna… Åtminstone om hon mindes rätt,…[Read more]

Det som han berättade gjorde att hon satt tyst och begrundade dem ett tag. Ett tempel i bergen. Ett som inte hon hade vetat om. Tanken var äcklig. Vad kunde mer gömma sig där? Åtminstone hade hon… hennes son… som skulle kunna leda henne dit. Att erkänna att det verkligen var hennes Omari var svårt. Så mycket större än det knyttet som hon had…[Read more]

Ögonen smalnades något på sättet som han tilltalade henne och… var det som om han försökte ge henne order? Hon lade huvudet på snedden, så att nacken knackade äckligt till och de rovdjurs gula ögonen var intensiva mot honom. Greppet om kniven hårdnade lite och hon drog bladet över bordet så att det rispade träet.

“Vad… sa du?” <…[Read more]

”Som jag sade…” Började hon, innan hon stannade till framför den andra kvinnan igen och såg från händerna som kramade om hattbrättet, vidare upp mot hennes ansikte och den uppenbara nervositeten där.

”Så var han där”, hon pekade på den döde mannen, ”värd mycket pengar för mig. Problemet är att ni har dödat honom, och oavsett om ni skulle väcka…[Read more]