En gång i tiden hade hon kanske brytt sig om det dystra i Nenyes röst och försökt trösta henne, men som det var nu så ryckte hon bara lite på axlarna åt det hela.

“Om jag känner min far rätt så kommer han inte skicka iväg dig. Vi hedrar allianser, men det kan ta längre tid än du kanske skulle önska, och dessutom placerar det dig mitt i hjärtat…[Read more]

Ithia började bli redigt trött på dessa män som vandrade runt henne och försökte hota henne med sin närvaro och sina blickar. Och hans sätt att härma henne var sårande, men mest barnsligt. Hon hade förväntat sig mer av Akilas rådgivare, och undrade vad som hänt med hovet här om fördruckna vinstinkande avskum som denna man fick stå här och gapa och…[Read more]

Audgisil ryckte på axlarna.
‘Ingen förlust antar jag, förutsatt att han inte blir tillfångatagen av Hrafns krigare och rapporterar om det han sett och hört till dom istället.’ sa han.
‘Men det är en kalkylerad risk, antar jag. Och Oden vet att märkligare saker skett, så varför inte? Gör vad du kan, men offra inte ditt liv för att hitta Ranheims pa…[Read more]

Ëarmelindo hade så klart inget annat val än att hålla med i det som Vizzearys sade. Även om han alltid avvisat Iseleths dragning till den okonventionella blodsmagin kunde man inte neka dess makt. Och de skulle behöva alla allierade de kunde finna, om det nu var så att Iseleth fortfarande existerade i någon form. Likväl kunde han bara nicka lä…[Read more]

Asgeir hummade lätt medan mörkeralven och Eirik diskuterade den bästa resan att ta. Det var inte hans starka punkt, men därför hade han ju sin kära tvilling. Och det var väl därför man hade en tvilling, för att komplettera sina egna brister? Han litade på vad Eirik sade, och skulle följa hans ord. Likväl nickade han för att bekräfta Eiriks ord.

‘…[Read more]

Staden tycktes ha vaknat lite mer nu, lite fler människor ute på gatan, lite fler djur, grisar som bökade i hopp om att hitta godsaker gömda under löv och annat bös. 25 somrar hade hon hittills fått uppleva varav de senaste gjort hennes blick alltmer vaksam. Barndomen hade hon tvingats lämnat långt bakom sig för länge sedan och trots att hon vi…[Read more]

Ett litet leende fanns på Ziyatés läppar, som om hon fann deras svar roande. Det var förstås sött, den vanliga mänskliga dumheten. Att lita på dem som skulle stå dem närmast. Skulle hon beröva dem deras oskyldiga små sinnen?

I slutändan kändes det inte värt det. Det skulle ge henne mer misstankar, om någon av dem skulle förråda dem… Eller snar…[Read more]

Kael frös till då han kände den där isande känslan i medvetandet, som en mental istapp som försökte skära genom hans medvetande. Han hade så klart tränats i att försvara sitt sinne för intrång, då han som ansvarig för militären hade många hemligheter i sitt huvud som man inte kunde låta nyfikna magiker ta del av.

Sensationen var obehaglig, men in…[Read more]

Orden som Nashwar sa var lite som vatten som rann av henne utan någon större påverkan. Hennes ögon smalnade lite. Bara tanken på hennes dotter fick henne att bubbla av ilska. För en kort sekund hade hon fortfarande kvar sitt hårda grepp om Nashwars klädnad för att sedan släppa henne.

“Åh… Echer är inte svåra att hitta. Vi ska finna dem. Det fin…[Read more]

Lite skeptiskt var Ranghildr åt hans historia – hon hade inte sett ett sådant här sår på någon innan och det var ibland någon mörkt i såret som tog all hennes styrka att få bort med vatten trasan. Hon luktade på trasan för att slänga den i hinken. Hon gjorde en gest mot en av tjänarna.

“Bränn detta, och rör inte trasorna. Hämta nytt vatten.” sa…[Read more]

Ayperos mörka ögon studerade henne, kanske något mer intensivt än de gjort innan. Som om han ville se att det hon sa faktiskt var sant, att hon menade det, och att det inte bara var en flickas fantasier. Det uppstod en tystnad mellan dem som kunde varat några sekunder eller flera minuter, där hans mörka ögon reflekterade hennes egna spegelb…[Read more]

Skulle han kräva mer information kommer ni till mig igen. Orden som Isra hade sagt dagen innan ekade i hennes huvud medan hon rörde sig i de långa korridorena till palatset. Det var som om de aldrig skulle ta slut. Ett konstant eko av hennes klackar som slog mot golvet. Till slut blev hon stannad av en av vakterna. Blev bedd att vänta där. Hon…[Read more]

Först var Tristian tyst, som om han helt hade glömt att han blev tilltalade. Han drack en klunk av vinet innan han nickade – lite för ivrigt för att vara den äldre kungen som han var.

“Rosenträdgården…” svarade han, som om han inte riktigt var säker på vad hon talade om innan han erbjöd henne hans arm som stöd medan han nickade mot den större…[Read more]

Ithia korsade sina armar medan hon betraktade denna man som stod där och dömde henne. Adelskvinnan som lågt där djupt inom henne stormade över förnedringen att bli tilltalad på detta vis av en rådgivare. Men hon insåg också att hon inte skulle komma någon vart om hon inte spelade enligt hans spel, om det nu var så att han var Akilas portvakt så…[Read more]