Nöjd var han åtminstone över att de båda verkade äta hans mat, inga klagande miner ännu i alla fall. Fast det var lite svårt att tolka den magra främlingen fast å andra sidan såg han ut att sluka benet utan att stanna upp en sekund att njuta. Vilken tragedi!

Toss verkade vara i sina egna tankar och han hörde inte riktigt vad kaptenen sa. Han ve…[Read more]

Det var lite sött hur Herrie försökte att få bort hans reaktion  som inte hade varit av den smidigaste laget och trots allt sa Faegrim att han ville ha några honungskakor senare. Hon sken upp lite grann och slöt ögonen nöjt när hon vandrade i solen. Verkade inte riktigt bry sig om att svansen sopade gatan ren bakom henne och att allt smuts ist…[Read more]

Flinet över hennes läppar bestod, till dess att vindruvan som hon känt snudda vid läpparna försvann igen. Då slog hon upp ögonen och blängde bistert på honom när han själv åt det som var henne lovat. Hon fnös, men flinet fanns trots allt kvar över hennes läppar när hon satte sig upp igen och ryckte lite på axlarna. Han hade trots allt rätt, han h…[Read more]

Maeves flin efter att hon så lätt vidrört hans fingrar med sina läppar fick ett leende att växa fram på hans läppar också. Ett litet skratt lämnade hans läppar, ett lättsamt och avslappnat ett som tycktes ligga mer i bröstet än i halsen. Hans gula ögon studerade hennes ansikte fortsättningsvis, och liksom i badhuset fann han henne behaglig vilke…[Read more]

‘Honungskakor låter gott!’ sa Faegrim muntert och log ett varmt och uppmuntrande leende i riktning mot trollet. Sedan hummade han lätt över sin väns kommentar.
‘Ja vi kanske lyckas ta oss till Brinkeskogen?’ funderade han högt.
‘Efter det har vi inte långt att gå innan vi är bortom Brinkes gränser.’  sa han lite med blandade känslor av vemod och…[Read more]

Ett plötsligt dundrande kunde plötsligt höras. Ett lågt mullrande som i takt blev allt med högljutt och tydligt och snart stod det klart att det var hästar som närmade sig, hästar som i full galopp red mot stridigheterna. De kom över krönet några sekunder därpå. Två dussin krigare till häst, klädda i rustningar av läder och metall, de flest…[Read more]

Saskia Belsante
Hon såg diplomatens ryggtavla, hon hörde inte orden som yttrades till de attackerande alverna. Men hon bestämde sig för att hon inte längre kunde sitta i vagnen och invänta sitt öde. Saskia stängde dörren och såg sig omkring, till slut fick hon syn på luckan, dold under en av sittbänkarna. Försiktigt öppnade hon luckan och kr…[Read more]

Ett litet leende fanns över hennes läppar när hon såg mot Sera, tillsynes obekymrad över mannen som dödades bakom ryggen på henne. Hon tycktes fundera över något, som om hon väntade på ett tillfälle eller en signal, och ljudet av Seras röst tycktes väcka henne ur det hela och hon nickade till svars.

”Kan ni stå ers höghet? Er general hjälper e…[Read more]

Ett kort ögonblick trodde Eili att hon hade inbillat sig allt, kanske hon hade blivit galen trots allt. Det skulle inte vara allt för märkligt med tanke på alla de växter och svampar som hon testade utan att ha läst sig till i någon bok eller hört på någon vis lärd man eller kvinna.

Sedan hörde hon rösten igen – ja det måste komma ifrån drakung…[Read more]

“Nervositet är ett gott tecken!” påpekade Sera med ett leende och en menande blick. Hon höll upp dörren åt Hulta och nickade åt hennes ord. Det lät som rättvisa villkor. Och om hon skulle hinna tillbaka innan tio minuter var det inte som om Sera hade brist på pengar.

När väl Hulta hade tagit sig ut, stängde hon dörren och började sedan att rör…[Read more]

Då diplomaten steg fram stannade Aenya upp något. Hon hade trots allt inte förväntat sig en av deras egna stiga ut ur vagnen där hennes mål fanns. Nej, snarare hade hon hoppats på att i vagnen skulle sitta någon ur Belsantefamiljen. Ilskan bubblade inom henne över att hennes förhoppningar kanske skulle gå isär, och med en aggressiv gest höjde…[Read more]

Hillevi log, först åt Garvald och skakade på huvudet “Vi gör mycket för att försvinna in i naturen, men inte det. Där drar vi en gräns.” Hon luktade sig själv på armen. “Efter en tid när man väl vänjer sig med det, så kan jord, träd och mossa faktiskt lukta ganska gott, och tur det för det tar bra med tid att bada sig helt fri från doften.” S…[Read more]

Lissandra log först åt Deimos och sedan åt Toss när han knuffade hennes sida. Hon skrattade till och tog en klunk till från sin mugg medan hon betraktade de två.

“I din närhet ser de flesta ut som att de behöver någonting i magen, kära Toss, jag har ännu inte träffat någon som överträffar din majestätiska form. Jag tycker du bör göra någonting å…[Read more]

Hillevi stirrade honom i ögonen för en kort stund, fundersam. Hon var tvungen att anstränga sig innan hon kunde tro honom, då det var det osunda av de två alternativen som han valde. Förstås, han hade aldrig vågat ta det andra alternativet öppet inför hans krigare, men han verkade genuin i sin avsikt.

Hon såg sig sedan över axeln, och de två förs…[Read more]

Drakungens blå ögon kunde man nästan drunkna i, de var vackra och på något sätt kändes de… gamla och unga på samma gång. En märklig känsla. Åtminstone hade hon rätt med en sak – han fann köttet gott. Hoppades hon i alla fall, för biten försvann snabbt. Lite ångrade hon att det inte fanns mer att ge honom. Eller? Hon sökte i sina många fickor e…[Read more]

Det var inte som om Tussie var dum. Trots allt var hon inget bergstroll. Att halvingarna inte tyckte om kakorna var uppenbart – även om hon inte riktigt förstod varför. Hon rodnade lite och stoppade ner de andra kakorna i sina fickor innan hon såg ner på sin svans som långsamt drogs på vägen lite som en sorgsen hund.

“Jag har… honungs…[Read more]

Soppan värmde Finns händer och han såg ner på vätskan. Det var svårt att helt urskilja vad som fanns där i. Men ännu verkade inte finnas några ögon eller grodlår som petade upp. Dessutom inget råttkött – vilket alltid var positvit. Det tenderade att bli en del sådant i staden. Fanns inget allt för mycket annat att gnaga på, om de hade otur.  Han…[Read more]

Konungen tycktes lite disträ. Hans tankar hade vandrat till något annat ställe och det märktes på hans ögon som verkade fokusera sig på en punkt bakom Enduriels ansikte. Han blinkade långsamt till och ryckte nästan när han hörde hennes röst i sitt huvud. Han hade inte förväntat sig det. Nu när ringen inte var närvarande. Och i ärlighetens nam…[Read more]

Allt gick fort, nästan för hastigt för Sera att registrera. Vanligtvis var hon van med snabba ryck – ärligt så föredrog hon att snarare agera innan att tänka. Speciellt till Dastans förtvivlan. Blodet och skriken. Det hela gjorde henne illamående och hon svalde för att försöka få bort känslan. Hur hade allt kunnat komma hit? Vad var det som had…[Read more]

Var det? Eili kisade med sina ögon mot taket och fick syn på sin syster.  Det dröjde inte länge förrän blicken vandrade mot kartan igen. Hon tog tag i det stora hattbrettet och lyfte sin hatt för att klia sig något. På bakhuvudet kunde hon känna ärret som var efter att hon hade ramlat ner från ett tak som en liten tös. Sedan dess hade hon inte…[Read more]