Daermond
Han vred lite på sig när han hörde sitt namn. Det här måste vara den där Wreax, för hur många hade ett lila och ett rött öga? Även om Daermond visste vem han hade framför sig, gav han inget sken av det.

“Mm.. det stämmer och Ni är..?” Hans röst var hes, låg och raspig. Stämbanden hade någon gång blivit skadade och därmed var hans rö…[Read more]

Silke
Hade hon stått där i gränden hela tiden? 
Hade hon precis klivit rakt ut ur husväggen? 
Eller fanns det en dörr i närheten? 

Hursomhelst, hon ställde sig bredvid honom. “Jag känner han som du jagade…”

Hur kunde hon veta men den där tjuven var? 
Hur kunde man se nått som pågick på marknanden ifrån den här gränden?

[Read more]

Nog för han var tanig, men han var tyngre än vad hon trodde. Inte för att Ranghildr skulle erkänna det och knuffade honom en gång på axeln så han hoppade lite fram och tillbaka för att få ett bättre grepp om honom.

“Hem, eller till Sätet om man ska vara ordagrann” sa hon med ett litet leende och såg framför sig taken hade börjat synas allt me…[Read more]

Aine
Hon drog på munnen åt hans fråga, hon lutade sig mot underarmarna och lutade sig fram över bordet. Fixerade sin onaturligt blåa blick i hans. “Jag trodde inte du var en romantiker..” Hennes leende växte sig till ett lekfullt flin under tiden hon sjönk tillbaka mot stolen. Utan att bryta ögonkontakten med honom sträckte hon sig efter bägaren,…[Read more]

Daermond
Han nickade, knappt märkbart – la namnet till minnet. Wreax Situros. En kollega till  Vésiva, det borde inte vara så svårt att få reda på mer om en handelsman från ett av de största handelshusen. Det gick inte att ta miste på spänningen i luften och Daermon klev tyst närmare Isra, ställde sig på ett behörigt avstånd bakom hennes skuldra.…[Read more]

“Jag såg tillbaka på den resa vi har haft denna morgon i mitt hem, och under mina fjärran tankars tid hade jag fått en spindel i min hand, och genom dess ögon kunde framtiden finnas. Den var inte min att se, men jag önskades veta av något främmande inflytande att där fanns en framtid värd att betrakta.” Hon log och placerade en hand på Ziyatés ax…[Read more]

Lite förvånad över att hon var där tidigt, kunde hon inte rå för att ge ifrån sig ett nästan kraxande skratt och höjde på ena ögonbrynet samtidigt som hon godtog hennes hjälp att dras upp. Nästan som ett handslag, hennes hand var lite hårdare kring Istilwys, nästan som i en utmaning mot henne.

“Leve Lloth, all seger är hennes förstjänst.” in…[Read more]

Istilwys var sällan tidig, hon hade för många projekt och aktiviteter hon ville utföra innan nästa sak. Senaste tiden hade hon haft så otroligt tydliga drömmar om andras liv, alltid olika personers liv, och kom ihåg dem i detalj. Hon hade däremot ingen kontroll över drömmarna, eller någon insikt i vilka dessa personer hon drömde om var. Men det…[Read more]

Jezeral blickade något passivt på Kamilla då hon lät sitt hjärta spilla över adelsmannens och hans entourages döva öron. Han brydde sig inte så mycket personligen, och förstod inte varför hon gjorde det, men visserligen hade hon ju en poäng. Var det dessa hans marker, som han påstod, var det hans skyldighet att hålla dem säkra.
‘Slösa…[Read more]

“Förståeligt. I ensamhet brukar man behöva göra saker ensam.” sa hon med ett höjt ögonbryn. För hade han inte sagt att han hade rest ensam? Hon var lite fundersam över hur han hade fått de brutna revbenen och det gnagde lite över hur långsamt han rörde sig.

Han var tanig trots allt, han skulle nog inte känna allt för mycket mer än de hararna som…[Read more]

Ett bubblande skratt kom ifrån Sera. Nog lade hon märke till Hultas oro eller dåliga samvete men vägrade lite att ta in det. Hon hade aldrig tvingat henne att göra något och dessutom. Vad var det för fel att ha lite roligt?

“Och vem skulle tro dem? Varför skulle en kronprinsessa behöva sno pengar ifrån någon” sa hon med ett litet leende och…[Read more]

Finn vred på sig lite obekvämt. Att ljuga var inget han tyckte om – som de andra så klart visste om. Han skakade på huvudet så att hans lockar piskade omkring honom.

“Att ljuga är fel – och varför ska du behöva ljuga!” utbrast han, lite bittert för att sedan fnysa och nicka åt trollkarlen. Han var lite obekväm i hans sällskap.

“Nå, sväng höfter…[Read more]

“Två dagar sedan. Det var en av de goda nyheterna jag hade tänkt berätta för Er. Därför skyndade jag mig hem och kom fram en dag tidigare än väntat.” sa hon och böjde på huvudet hon kunde känna sin drottnings bubblande vrede som simrade under ytan. Det var sanningen förstås, men det var svårt att få det att inte låta för… lägligt.

Hon hö…[Read more]

“Vart har du ont? Vi kan säkert ordna något emot den skadan.” sa hon, fortfarande kastade en blick omkring honom för att skratta lätt åt hans andra fråga.

“Även under krig behövs mat. Och det är bättre att plocka nu – när de inte har barikerat in oss – än att svälta när de har.” påpekade hon och vid hennes bälte hängde ett par stycken fåglar och kaniner.

Med ett leende betraktade hon sina bröder, glad över att de var samlade igen, även om det också påminde henne om att en av dem saknades. Tanken fick en gammal ilska att blossa upp i hennes bröst, men hon sköt undan den och riktade istället sin uppmärksamhet mot de väntande männen och kvinnorna som skickats från Frostheim för att möta upp dem. Hon…[Read more]

Monsterjägaren var inte helt övertygad trots Maeves ord, men han kunde inte neka att den friska och krispiga luften hade en speciell atmosfär i sig. Som om denna del av världen var lite mer orörd än södern. Som om det fanns kvar något av världens gamla magi kvar här. Det var uråldrigt, och något skrämmande, men likväl även spännande. Kan…[Read more]

Hans ord fick henne att se tillbaka på honom med spelad förfäran.
”Mer kvicktänkt än mig?! Ni förolämpar mig”, utbrast hon roat, men leendet som följde falnade snart, dock utan att helt försvinna.

”Men nej, det är ett dilemma. Jag har sänt ut folk för att finna henne, men ännu har hon undgått mina jägare. Om ni skulle vara mig behjälplig i den…[Read more]

Ett roat, frustande läte lämnade hennes läppar när han talade om att finna andra metoder, men hon kunde inte låta bli att känna sig lite fånigt varm i kroppen på samma gång. Hon visste att det säkert bara var för att hon var full, men den lilla ömhetsgesten från Arands sida fick henne att le lite fånigt. Det var dock inte utan ett stygn av sorg…[Read more]