Arand skruvade sig något obekvämt bakom Maeve över förslaget om att flickan skulle rida med honom. I sanning såg Arand mer blek ut än han gjort då de var på väg att möta självaste demonen Ayperos i Loradon, för att vara nära barn var något som Arand var extremt obekväm med. Nå, hon kanske inte var ett barn, men nära nog.
‘Hej där…’ började…[Read more]

Det dröjde så klart inte länge innan ordet om att Ranghildr Ulfhedna var tillbaka i Sätet. Inte för att det på något vis var en ovanlig sak heller, Ranghildr var trots allt en sköldmö, och en rastlös äventyrare, även om hon delade ledarskapet för denna nation tillsammans med sin man Audgisil Ulfhedna. Tillsammans var de ett beryktat par, trots a…[Read more]

Hon tycker inte om hur de talar över huvudet på henne som om de trodde att hon inte hörde eller förstod. Men hon säger inget, låter dem och blicken vänds mot Arand när denne tydligt ser vilket skick hon är född in i. Du skulle bara veta… tänker hon för sig själv medan blicken vinklas över till Maeve” Ni är skarpögd ” Säger hon med en aning ironi…[Read more]

Daermond
Legoknekten gav ifrån sig en suck. Mannen ville köpa information. Hemligheter. Daermond såg något besviken ut, han saknade striden. Dagarna på hovet var långsamma och odramatiska för en svärdsman som honom. Visst var han som drottningens skugga, en rörlig del i hennes bakgrund. Han om nån hörde och såg mycket, så han förstod såklart varfö…[Read more]

Aine
Värden till Den Gyllene Sköldpaddan kom över till deras bord och räckte över en nyckel till henne. Förklarade vart rummet låg och ursäktade sig sedan snabbt, för att ta hand om ett annat nyanlänt sällskap. Hon tackade artigt och stoppade på sig nyckeln. Hennes blick återvände till Wreax. “Jag undrar mycket om dig, Wreax. Men jag misstänker at…[Read more]

Maeve kastade en hastig blick upp mot himlen, mot falken som cirkulerade där ovanför dem, helt säkert hennes bror som höll utkik, precis som han lovat. Tanken fick ett litet leende att sprida sig över hennes läppar innan hon såg bort mot Arand med ett höjt ögonbryn.

”Adel säger du… och helt klart Me’er.” Hon vände tillbaka blicken mot flicka…[Read more]

Då Maeve ropade åt deras bror att vara försiktig höjde även Asgeir sin hand. Han behövde inte säga sådana saker, som tvillingar hade de ett band som gick bortom fysisk kontakt eller ord. Att de bara var nära varandra nu räckte gott och väl, för han kunde nästan förstå vad Eirik tänkte, eller vad han skulle säga, innan det skedde.
‘Ses sna…[Read more]

Aldusa såg in i hans ögon och efter en stund av ögonkontakt lutade hon sig lite framåt och kisade med ögonen som om hon såg någonting, men skrattade sedan till som om hon kom på antalet vinglas hon hade druckit. Hon lät sedan sina ögon vandra över honom en gång till efter att han berörde hennes hand, innan han sedan tog hennes arm in i hans.

“Me…[Read more]

Hulta log åt Seras reaktion och kände si belåten att ha gjort ett så bra val. Det framgick också väldigt tydligt att hon visste om stället, även om hon inte hade sagt någonting. Hon gick in i tavernan med en bekvämlighet och vana som var väldigt talande, och Hulta försökte gå med samma bekvämlighet bakom henne, men lyckades inte riktigt. Hon v…[Read more]

Saskia
Hon kurade i sin rotvälta, lyssnade till mardrömsliknande ljud. Mullret, skriken.. och sen tystnad. Utan att hon tänkt på det hade hon knipit ihop sina ögon och kurat ihop sig. Kroppen värkte efter den obekväma ställningen som hon suttit och spänt sig i. Hennes hjärtslag hamrade på innanför hennes bröstkorg. Men visst.. det hade tystnat…[Read more]

Istilwys såg på kartan och insåg just hur långt de skulle behöva färdas, och bara tanken gjorde henne slut i kroppen. Att klättra uppförsbacken det hade tagit stopp vid hjälpte inte. Tvärs över världen för ett mäktigt artefakt var såklart värt det, men det var först efter resan genom dalen som Istilwys insåg hur lång tid det skulle ta.

“Det k…[Read more]

Aenya betraktade mannen där han steg ned från sin häst, hennes blick hård och kanske lite trotsig. Hästfurstens ord påverkade inte henne, och hans lilla spel med sitt spjut lika lite.

‘Mahadwen påstår sig vara våra allierade, och ändå bjuder ni in våra fiender?’ frågade hon, fastän det var mer ett konstaterande.
‘Iserion har än en gång tagit kri…[Read more]

Kael betraktade Lucas tankfullt över hans kryptiska svar. Det verkade finnas något där som han visste om, och han sneglade från sin bror Tristian, till Lucas och till Katarina. Säkert än en gång någon viktig detalj Tristian valt att inte informera honom om. Men det var inte rätt tillfälle att pressa saken, så han nickade lätt.
‘Ni har säkert rätt…[Read more]

Ögonen till Sera glimrade till och hon såg nöjd ut. Hon klappade glatt i sina händer. Glad över förslaget. Nog hade hon varit där innan, ett av hennes favorit ställen. Hon kastade en blick mot skylten av en gris som låg på ett bord utanför värdshuset. Ah, hem ljuva hem.

“Du har ypperlig smak – Hulta!” utbrast Sera samtidigt som hon öppnade den…[Read more]

Många år sedan idag. Det kändes som ett löfte. Något som hennes kamrat hade sett. Så klart det enbart var början. Från och med idag skulle de klättra sig uppåt. Kosta vad det kosta. Skuggorna formade sig omkring dem och hon höll lite hårdare i Istilwys hand. Osäker på vad som skulle ske om hon råkade tappa den.

Åt hennes andra ord nickade hon.…[Read more]

Åt hans retsamhet, eller tacksamhet, hon hade lite svårt att avgöra vad det var log hon bara kort och gjorde en gest framför sig. Det var trots allt, ingenting. Hon hade gjort värre saker för personer som betydde mindre. Under tiden som trälarna hade kommit in med det som hon bad om, drog hon av sig sin tjocka mantel för att lägga den över en…[Read more]

Kanske det var en dum idé. Åtminstone var hon inte lika övertygad om att hon hade gjort rätt. Inte lika övertygad över att få en positiv reaktion från sin drottning. Men gjort var gjort. Ett litet längre tag var hennes fingrar på den kalla ytan till pluntan innan hon fick upp ett litet kuvert med tioende fingrets sigill på. Det var en inbjudan ti…[Read more]

“Många år från idag.” Svarade Istilwys självsäkert Ziyaté och tog ett hårt tag om hennes hand. Hon sträckte sedan ut handen in i en skugga och i nästa stund slukades de av mörkret och var borta inom en blinkning. Ett långt avstånd rusade dem förbi, och som del av skuggorna såg de alla belysta riktningarna som omgav skuggan samtidigt, någonting en…[Read more]

Blicken till Vésiva var mörk. Hon hade aldrig tyckt om att spilla blod. Bara tanken på blod gjorde henne illamående. Med darrande fingrar drog hon fram ett litet pergament papper. Samma som hon hade gett till sin drottning innan. Koordinaterna till vart förrädaren senast sågs till. Hon svalde tyst.

“Koordinaterna till vart hon senast sågs.…[Read more]

Färdas genom skuggorna. Tanken gav henne en rysning, hon hade fått uppleva det en annan gång under deras gemensamma träning. Magen vreds nästan ut och in, men varför spilla tid? Lloths lycka – eller hennes egna. Det var förstås inget val. Det var en självklarhet att Lloth lycka var valet, för det skulle bli hennes lycka.

Lite mer bestämt ni…[Read more]