Hillevi och hennes soldater slog följe när de bjöds in i byn. Det var en lättnad att få släppa Baura, även om hon ganska omedelbart kände en tomhet när all vikt försvann från hennes armar. Lättnaden var starkare såklart, men som med vad som helst så vande sig kroppen snabbt vid ett ett särskilt tillstånd. Hon sträckte på sig, rullade på sina a…[Read more]

Ett väldigt oväsen bröt plötsligt ut från platsen där tävlingarna skulle hållas. Det var ett tjugotal röster som skrattade och ropade och tycktes heja på någon, blandat med ilskna rop och chockade flämtningar från människorna som stod kring vad som tycktes vara centret för kalabaliken. Ljudet av stål som träffade marken hördes plötsligt och sek…[Read more]

Det nöjda flinet över hennes läppar var svårt att dölja, och så fort hovmästaren försvunnit utom synhåll så kunde hon inte låta bli att skratta högt innan hon tog Arands ena arm i sin och började gå med honom bort till rummet som blivit tilldelat henne då hon först anlänt till Hannadon.

”Nej, det var bara det att du sade något”, svarade ho…[Read more]

Och Tipum hade förstås modifierat även generalen. Han förlitade sig kanske lite väl mycket på sin styrka, för han var trots allt fortfarande sig själv, men han höll jämna steg med Ayperos, något få dödliga skulle klara av att göra. För sin drottnings skull hade han hållit tillbaka en aning till en början, medveten om att denna gäst inte var ve…[Read more]

Finn hade inte tagit allt för lång stund att plocka upp pinnarna och hade snart en fullfamn likaså. För vem brydde sig om storlek och skönhet när det kom till ved? Åtminstone hade han inte hört några krav. Han lyssnade inte riktigt på vad Corrin sa och nickade lite åt det hela lite disträ och i andra tankar. När väl han hörde hans bedjan såg han…[Read more]

Hon lyssnade på hans ord och nickade då och då som för att visa att hon fortfarande lyssnade, fastän hon hade blicken ner i vinglaset för att iaktta den skvalpande röda vätskan. Det skulle inte vara särskilt svårt att få fram de vampyrer som behövdes för att skapa det kaoset som skulle behövas.

“Hus Tossel har skapat ett namn om sig i Österhamn.…[Read more]

Ayperos viftade bara bort Isras uppmaning om att inte skada varandra för mycket. Detta var pojkarnas lek och att skada varandra var liksom en del av det. Att vara oförsiktig och vågad var meningen med det hela. Han stod där, avslappnad, ledigt och obekymrat på ett sätt som skulle förarga de flesta krigare. Och liksom Isra skulle lägga sina pengar…[Read more]

Hovmästaren verkade något förnärmad över att bli beordrad på detta vis av en utböling, även om hon var en prinsessa. Men etikett var etikett, och något stelt bugade han sig.
‘Självklart, ers höghet.’ sa han något sammanbitet. ‘Det ska ske omedelbart.’ han vände sig om för att gå, då Arand och Maeve började röra sig mot hennes kammare.
‘Åh, se…[Read more]

Att se en ung kvinna så sårbara var något av en ny situation för Arlin, och i empatin för henne kunde han känna hur det blev tungt att andas – som om hennes känslor var hans egna. I andra fall hade han ju bara varit på sidolinjerna och inte behöft befatta sig med sådant själv, men nu stod han öga mot öga och mötte Nillas sorg och ilska – och j…[Read more]

Asgeir ryckte på axlarna lättsamt åt hans vägledning och instruktioner, det kunde nog inte vara så svårt att hitta trots allt? Och löftet om unga kvinnor var alltid något som passade honom. Så han vandrade i riktningen mot marknaden med Vasilij, log och hälsade till höger och vänster på personer han mötte och studerade något märkligt som v…[Read more]

Hillevis soldater var tillmötesgående till alla Bauras behov. Det klagades ingenting, utan mycket gjordes i tystnad. Fastän ingenting var sagt dock, så var det en naturlig tystnad. De hade inte utstrålningen av en grupp som var i stort behov av ord, och det var inte heller någon utstrålning av besvär att Baura var noggrann.

Så småningom tog de si…[Read more]

Ithia nickade lite disträ över alvpojkens svar, och på basen av hans ord var detta något som skett fler än några få gånger innan. Hon kunde inte hjälpa att känna sig orolig och hade således heller ingen matlust. Tyst skakade hon på huvudet åt hans fråga.
‘Nej, jag väntar bara här tills det är över.’ sa hon och såg lite tankfullt på halsbandet i si…[Read more]

Lissandra var uppe i varv från att vara den hon är och var inte lika snabb med att sjunka i humör som resten av värdshuset. Så hon såg sig leende omkring efter den som hade talat, och lät sin blick vandra från person till person. Hon hade sett han som talat, men lät sig inte fastna med blicken där utan ville ta in rummet. Det kan vara faktumet…[Read more]

Kamilla böjde sitt huvud så väl som hon förmådde med rustningens begränsningar innan hon vred sig mot honom medan de gick. “Att döda är inte svårt med mina förutsättningar. Det svåra är att låta bli, och det krossar mitt hjärta att misslyckas.” Hon talade med en låg röst och såg återigen framåt. “Att skydda är synonymt med att döda är inte hur liv…[Read more]

Hans resonemang var logiska, men Ithia kunde ändå inte hindra tankarna att dra mot slutsatsen att hon troligen gjort ett avtal med djävulen, som en dag skulle bita henne i arslet. Hans ödesmättade ord lämnade henne med en känsla av obehag och föraning. En stund sjönk hon bara in i de orden, och vad de kunde innebära. Hennes blick blev ofokusera…[Read more]

Ethirions ord lät inte så farliga först, och det framgick rätt snabbt fram att hon ville göra honom till en spion. Tanken att förråda sitt folk på det viset var inte någon tanke hon behagade, snarare var det rätt förnedrande för någon i hennes position. Men hade hon inte redan förrått sitt folk, och sin drottning – Sharahs ställföreträda…[Read more]

Ithia fnös i ett litet skratt, inte road egentligen men det var lite skrattretande att höra någon som Ethirion kalla hennes förflutna för intressant. Men där kom det, den unika situationen, och hon bävade lite över vart diskussionen var på väg.

Bara för att ha något att göra tog hon en till liten klunk av sitt te, medan hon betraktade h…[Read more]

Ithia suckade lite inombords på Ethirions likgiltiga vis som verkade få tiden att gå långsammare. Hur länge skulle denna pina och tortyr av att behöva vara i hans sällskap vara? Kunde de bara inte skynda på lite så Kheezai blev klar med sin behandling snart? Nå, det var själviskt tänkt, men hon hade nästna hellre mött fader Afselius igen än att s…[Read more]

Om hon hade noterat hur han höll andan och mötte hennes blick eller inte var omöjligt att avgöra, särskilt när hon vände sig om och började gå. I varje fall sade hon inget om det utan promenerade bara, lite vingligt, i maklig takt över kullerstensgatorna. Arands idé om att tvinga Sandors tjänstefolk att bereda någon slags mat åt dem under denna s…[Read more]