Ayperos kropp skrek efter vila, men sinnet var som en storm – en tyst, roterande tyngd som vägrade stillna. Den svarta avgrundsblicken, skarp men glansig av utmattning, vändes mot Isra när hon talade.

“Oroa mig?” svarade han till sist, lågmält men tydligt.
“Jag oroar mig för din hälsa, och det vi väntar på.”

Hans blick dröjde kvar vid henne,…[Read more]

Arand lyssnade medan de två samtalade och kom fram till en stridsplan, lätt som en plätt, som om de diskuterade vad de skulle äta till middag. Kanske till och med snabbare än gifta pars groll om vad som skulle ätas vid bordet. Men han var för trött för att komma med bättre förslag själv. Han lät Bodils ord sjunka in, medan han tyst sköt undan e…[Read more]

Förstås protesterade inte Llwyd att någon annan ville gå först – trots allt hade hon sett mycket av världen och tillräckligt många uppdrag för att veta riskerna med att gå först. Och trots att hennes liv kunde vara miserabelt ibland, hade hon en förkärlek till det. Eller kanske det var tortyren att hålla sig själv vid liv? Lite roat såg hon mot si…[Read more]

En hel del kan gå fel.  Ord som absolut inte passade halvvätten, speciellt inte det perfektionisten inom henne. Frågan fick henne att fnysa, som om hon inte var säker på att detta i slutändan var värt mödan.

“För du är en fara för världen med din otämjda magi.” muttrade hon bara för att följa blicken mot de som de mötte – hade hon någonsin fått…[Read more]

Det dröjde inte länge innan Nenya föll i en orolig sömn där hon låg, något mumlandes som var svårt att urskilja och både svettandes och knottrande som om huden både var varm och kall på samma gång. Ibland öppnade hon sina ögon, som för att skräckslaget försöka finna dem båda, men när hon såg dem andades hon ut och föll i en orolig sömn igen.

Or…[Read more]

”Människan? Han finns kvar. Vidrig, men dock bara en människa, inget monster du kan äta tyvärr.” Eir flinade och ryckte på axlarna innan hen började backa från hustakets kant mot mitten av hustaket de stod på. Hen började sträcka och stretcha lite och vände sig i riktningen mot kyrkan medan hen såg mot Joij med ett enkelt leende.

”En da…[Read more]

Eir lyssnade spänt på allt som Joij berättade, med lite extra spänning så snart främlingen kom så nära att hen kunde känna Joijs utandningar mot läpparna sina. Eir höll ögonkontakten nästan trotsande för hur olämpligt det egentligen var och log genom allt.

“Eirian har även vi mött en sådan, en människa, som hämtade stort nöje från andras so…[Read more]

Eirs kropp spände sig när hen plötsligt kände Joijs hand mot sin mage och det tog några sekunder att börja slappna av igen. Det var överraskande att en främling var så framåt utan att signalera efter medgivande, men lyckligtvis var Eir inte den som beklagade sig över lite beröring. Det uppskattades faktiskt oftast och Eir var riktigt stolt över…[Read more]

”Jag är inte en narr så ofta som jag hade velat, men att få människor att skratta är av stort värde för mig. Skådespelare är nog det mänskligaste sättet att beskriva mig.” Hen log stort åt Joij samtidigt som hen följde deras gest ut mot staden medan de pratade om magin och hur de föredrog att spåra. När Joij väl lade sig ner kunde Eir inte annat…[Read more]

Hen klev upp på hustakets kant och satte sig ned bredvid Joij, men med ett visst avstånd mellan dem, långt nog för att hinna reagera om en hastig rörelse gjordes i Eirs riktning. Hen studerade folket som rörde sig på gatorna i stora antal trots den sena timmen och tänkte lite på vad främlingen hade sagt. “Det är mindre rörelse på natten, men…[Read more]

Eir lutade på huvudet nu när hen kunde få en bättre bild av personen och närmade sig försiktigt, lite på huk, böjd åt sidan med lutande huvud av vad som kändes som respekt för främlingens kortare längd. “Eir är inte den enda kan jag säga ärligt.” Hen flinade och tog av sig först sina handskar och kastade dem på taket de stod på och tog sedan av s…[Read more]

Nyfikenhet fyllde Eir, men hen skakade bort det så fort det hördes ljud utanför dörren. Hen såg mot Roselie tveksamt efter frågan om de borde lämna henne och hen tog ett djupt andetag, slöt sina ögon och lät tankarna sina snurra fritt. Man kunde beskriva Eir på många, många sätt och hen kunde beskriva sig själv på några olika smickrande sätt,…[Read more]

Bodil svarade på kommentaren om Maeves egna familjs öde med ett lekfullt flin, som hon sedan ganska snabbt begravde då hon insåg hur olämpligt det var. Reaktionen hade kommit så plötsligt just för att det hade varit precis hennes poäng, att Maeve hade gjort det hon gjort för att hon hittat sin familj lemlästad. Hon tvivlade dock inte på att Mae…[Read more]

Eir arbetade med sina andningar, sakta in och ut, samlade sig för att inte bara stå fast i sorg och förde sina händer genom sitt hår igen medans hen observerade de märkliga ljuden Joij hade för sig. Hen såg sig om för att försöka se vad än det var som Joij verkade tampas med, men såg ingenting mer än dem två i rummet. Försiktigt klev Eir framåt…[Read more]

Hon hade önskat tala med Bodil, och uppenbarligen hade Bodil samma tanke, ty så fort Aslög försvann upp mot en av åsarna så gjorde hon dem sällskap. Det var kanske inte den enklaste konversationen att ha ett par sekunder efter att man stigit upp, men de behövde ha den och Maeve hade knappast sovit.

Åt Bodils första meningar så vifta hon bara l…[Read more]

”Tack, Tipum”, sade hon, lite lågmält och trött, men det var genuint. Hon visste att Tipum inte hade någon särskild anledning att bry sig om Nenya, men Ayperos brydde sig om Nenya, och i förlängningen så betydde ju det att även Isra behövde bry sig… Och det gjorde hon, eller hade hon gjort? Hon var osäker på exakt vad det var hon kände inför Nenya…[Read more]

Eir såg mot handen när Joij gjorde någon gest med den, men valde åter igen att ignorera de märkliga egenheterna, även om den handrörelsen ganska tydligt antydde att Joij inte var ensam. Eir verkade inte alls reagera på att Joij sedan närmade sig för beröring, hen var rentutav tacksam för den och lät främlingen fånga tåren.

“Är det inte uppenba…[Read more]

Det var svårt att utesluta, men Eir kände sig ganska säker på att främlingen inte var den ansvariga för dödsfallet, hur märkligt personen än betedde sig. Hen funderade lite över vad Joij sa och började slappna av, rätade ryggen och såg ner på kvinnan igen.

“Kalla mig Eir.” Hen klev närmare det som var kvar av Rosalie och gick ner på sina knän f…[Read more]

Eir hade somnat till, oklart hur länge, men ryckte till när hen tilltalades och vände blicken överraskat mot Joij. Ögonen hade varit öppna, men Eir hade absolut inte varit vaken. Hen lät blicken vandra över främlingen och reste sig upp från stolen, händerna knutna, redo att ta strid om personen inte trodde henom.

“Ser jag ut som någon som kan gör…[Read more]