Lissandra log först åt Deimos och sedan åt Toss när han knuffade hennes sida. Hon skrattade till och tog en klunk till från sin mugg medan hon betraktade de två.

“I din närhet ser de flesta ut som att de behöver någonting i magen, kära Toss, jag har ännu inte träffat någon som överträffar din majestätiska form. Jag tycker du bör göra någonting å…[Read more]

Hillevi stirrade honom i ögonen för en kort stund, fundersam. Hon var tvungen att anstränga sig innan hon kunde tro honom, då det var det osunda av de två alternativen som han valde. Förstås, han hade aldrig vågat ta det andra alternativet öppet inför hans krigare, men han verkade genuin i sin avsikt.

Hon såg sig sedan över axeln, och de två förs…[Read more]

Drakungens blå ögon kunde man nästan drunkna i, de var vackra och på något sätt kändes de… gamla och unga på samma gång. En märklig känsla. Åtminstone hade hon rätt med en sak – han fann köttet gott. Hoppades hon i alla fall, för biten försvann snabbt. Lite ångrade hon att det inte fanns mer att ge honom. Eller? Hon sökte i sina många fickor e…[Read more]

Det var inte som om Tussie var dum. Trots allt var hon inget bergstroll. Att halvingarna inte tyckte om kakorna var uppenbart – även om hon inte riktigt förstod varför. Hon rodnade lite och stoppade ner de andra kakorna i sina fickor innan hon såg ner på sin svans som långsamt drogs på vägen lite som en sorgsen hund.

“Jag har… honungs…[Read more]

Soppan värmde Finns händer och han såg ner på vätskan. Det var svårt att helt urskilja vad som fanns där i. Men ännu verkade inte finnas några ögon eller grodlår som petade upp. Dessutom inget råttkött – vilket alltid var positvit. Det tenderade att bli en del sådant i staden. Fanns inget allt för mycket annat att gnaga på, om de hade otur.  Han…[Read more]

Konungen tycktes lite disträ. Hans tankar hade vandrat till något annat ställe och det märktes på hans ögon som verkade fokusera sig på en punkt bakom Enduriels ansikte. Han blinkade långsamt till och ryckte nästan när han hörde hennes röst i sitt huvud. Han hade inte förväntat sig det. Nu när ringen inte var närvarande. Och i ärlighetens nam…[Read more]

Allt gick fort, nästan för hastigt för Sera att registrera. Vanligtvis var hon van med snabba ryck – ärligt så föredrog hon att snarare agera innan att tänka. Speciellt till Dastans förtvivlan. Blodet och skriken. Det hela gjorde henne illamående och hon svalde för att försöka få bort känslan. Hur hade allt kunnat komma hit? Vad var det som had…[Read more]

Var det? Eili kisade med sina ögon mot taket och fick syn på sin syster.  Det dröjde inte länge förrän blicken vandrade mot kartan igen. Hon tog tag i det stora hattbrettet och lyfte sin hatt för att klia sig något. På bakhuvudet kunde hon känna ärret som var efter att hon hade ramlat ner från ett tak som en liten tös. Sedan dess hade hon inte…[Read more]

Hulta packade försiktigt ihop sina papper och samlade ihop allting. Hon kunde inte låta bli att föreställa sig vad hennes syster skulle ha sagt om hon visste vad Hulta gjorde.

“Jag är redo! Jag är lite nervös, men jag är redo.” Hon log åt Sera medan hon satte allt material under armen.

“Okej, så du uppehåller dem i tio minuter. Jag behöver in…[Read more]

Hon skraytade till lätt, och såg först mot kvinnan de tillfångatagit och sedan till Jezeral. Hon skakade lätt på huvudet åt hans kommentar, och började sedan se vaksamt omkring sig där de vandrade, redo för vilka överraskningar resan deras nu än skulle slänga på dem.

“Den enda smak jag fått idag är att hemskhet finns överallt. Magiker är skräm…[Read more]

Mizue & Toro

“MEN..! Vad gör du?! Bort från honom, din vilde!!” den unga kvinnans röst skar genom luften som en pisksnärt. Hon hade dragit sitt svärd och var på väg att ställa sig mellan den unge mannen och Toro, men så såg hon att hans kniv var på väg mot repen. Mizue hejdade sig och tog ett steg tillbaka, sänkte svärdet och satte handen mot hö…[Read more]

Hon kunde inte låta bli att öppna ett öga för att kika på honom när hon kände hur han lade sig ned bredvid henne, plötsligt lite osäker på hur de egentligen hade hamnat där. Hade det varit hennes idé att bli matad med vindruvor? Varför hade hon ens kommit på något sådant, och varför hade han gått med på det? Var hon fortfarande full?

Tan…[Read more]

Han verkade ha återhämtat sig från nederlaget, i alla fall om man skulle tro leendet över hans läppar, något som fick också henne att le, även om hennes eget leende kanske var lite mer av ett flin när han medgav att han gillade hennes överraskningar. Det var en komplimang lika mycket som någon annan och hon lät den fylla henne med beslutsamhe…[Read more]

Faegrim hade en min som var delvis road och delvis lite halvt äcklad över hennes mumsande och grodbenen som stack ut ur kakorna. Men en Brinkeman var inte ohövlig, och tackade inte nej till gåvot – speciellt inte mat. Lite trevande sträckte han fram en hand för att ta emot en av kakorna, och ögnade den lite tankfullt.
‘Tack, Tussie…!’ sa han oc…[Read more]

Ayperos hade inte förväntat sig att hon skulle böja huvudet i tacksamhet för honom, och dessutom blev han mer nöjd över att hon inte gjorde det. En rakryggad ledare vad han ville ha vid sin sida, inte en som kråmade sig i berömmelse och uppmärksamhet. Han log ett litet vetande leende, som om han visste vad som rört sig i hennes huvud.
‘I vanliga f…[Read more]

Arands gula ögon hade ett nästan självlysande lyster där i dunklet i rummet och eldens sken som reflekterade i ögonen. Han lutade sig fram för att ta en klase vindruvor i handen, och böjde sig fram mot henne så han låg på sidan bredvid henne.
‘Ah, tröstpris säger du?’ frågade han då han talade lågt med sin brummande röst, som hon nästan kunde kä…[Read more]

”Nå, jag ska nog komma på något som vi båda kan vara nöjda med”, sade hon lite retsamt, glad åt att hennes kommentar verkade ha lättat upp hans humör en aning. Han gjorde dock detsamma för henne när han talade om hur hon förvånat honom, eller snarare om hennes militära makt förvånat honom. Hans kommentar fick en låga av stolthet att flamma…[Read more]

Han försökte att låtsas som att han inte alls fann hennes skämt särskilt lustigt, men han lyckades inte särskilt bra, och det gjorde hennes flin bredare och hennes retsamma humör än värre. Inte blev det bättre av att han dessutom erbjöd sig att mata henne, så hon slängde sig ned på rygg i sängen och lade armarna bakom huvudet.

”Då…[Read more]

Om det fanns tid att förvarna. Men de orden fastnade på Vésivas tunga, för vad det egentligen någon idé att skrämma upp honom mer? Nej, det skulle gå fint. Eller?

En stund senare bröt Vésiva vattenytan och hon drog ett djupt andetag, det var som om hon drunknade i vinden som ven ovanpå men snart verkade hon  vant sig och slöt ögonen mot so…[Read more]