• Svärdet var imponerande och viset på vilket kvinnan höll i det var likaså. Något inom henne hade väl kanske redan från början förstått att denna kvinna var speciell, annars hade hon inte bjudit in henne till en audiens från första början, men det var ändå tillfredsställande när aningar och misstankar bekräftades.

     

    Mannen framför Aife verk…[Read more]

  • Arand slösade inte tid på att tveka och sträckte sig efter sitt svärd på marken, och tog tag i Maeve med den andra handen då hon ropade åt honom. Halsbandet runt hans nacke som var känsligt mot magi vibrerade aggressivt sekunden hon rörde honom. Han fylldes av en stark känsla av desorientering och illamående, och sekunden senare dök de upp i en ag…[Read more]

  • Utav respekt vände hon blicken mot resterande klänningar under tiden som drottningen bytte om. Hon låtsades damma av klänningarna och ta bort lite väck. Drog i lite olika klänningar och ordnade med lite tyger som låg fel. Komplimangen fick hennes kinder att bli lite rödare och hon sträckte på sig, lite stolt. Hon lyssnade på orden. Handelsgil…[Read more]

  • Det var tydligt att kvinnan som stod nedanför hennes tron fann något slags nöje i utmaningen. Bra. Hon behövde inga tråkiga latmaskar i sin tjänst, särskilt inte när det kom till de som skulle försvara hennes faktiska liv.

     

    Det hela, tillsammans med frågorna som snart lämnade Aifes läppar fick henne att flina lite, och hon gjorde inget försö…[Read more]

  • En livvakt alltså?

    Hon lutade sig åter bakåt i tronen, fortfarande med ett litet leende över läpparna, men nu fanns där också något mer betänksamt i hennes blick. Hon hade trots allt kunnat behöva en sådan, särskilt sedan Ziyaté vänt sig mot henne. Tidigare hade hon bara haft Lloth och sin halvsyster att oroa sig för, och då hade hon ännu haft s…[Read more]

  • Om man skulle blicka noggrannt skulle man se en livlös hårig hand som låg vid dörrkarmen. Silverringen avslöjade att det var Aillis far och utan att visa någon empati sparkade mörkeralven, vid namn Rethúr, handen och tog ett steg framåt.

    ‘Vi är fler än dig.’ sa han spydigt, och riktade sin kniv mot Ziyaté. Utan förvarning hade Aillis bror stam…[Read more]

  • Allvaret i Ziyatés ögon gick inte att missförstå och hon höll ett finger upp mot sina läppar medan hon greppade tag om Ailis arm. Fast hur tyst kunde en människa vara? Andetagen, stegen som var tunga nog att få trägolvet att knarra till och visa vart de befann sig. Bestämt drog hon sig flickan till sig och knuffade henne mot fönstret. Det verkad…[Read more]

  • Ett litet leende dök upp på Ziyatés läppar och hon slog sitt finger mot sin tinning. Som om hon inte riktigt trodde på orden som hon hade yttrat.

    “Ack, ack. De orden har din mor prentat in i ditt huvud. Varma ord. Men det spelar ingen roll om du inte har vett nog att ifrågasätta. För vad är värme, när du är ett kallt lik?” frågade hon och de r…[Read more]

  • Tyngden av Ayperos fall och kropp, fick Nenya till att sjunka neråt lite grann. Hon hade inte riktigt lyckats fånga honom på ett bra sätt. Det var väl snarare han som hade funnit henne, mer än att hon hade fångat honom. Det var svårt att rätta till sitt grepp och hon beslutade sig hastigt att släppa honom, för att sedan någon sekund senare omfa…[Read more]

  • En som du. Orden fick henne att le. Alltid ni och vi. Fast i hennes egna samhälle hade det väl alltid varit lite mer utpräglat för det fanns inte riktigt något vi. Det var varje kvinna för sig själv. Männen var inte värda mer än vad… ja, vad de flesta ansåg att kvinnorna var värda i gyttjan de kallade land här. Hon kunde inte rå för att skrat…[Read more]

  • Kvithera suckade inombords. Hon hade förväntat sig en hög ränta, och det hade hon kunnat leva med. Men okända tjänster som kunde betyda vad som helst… det var en dålig idé, och hon visste det. Men tiden höll på att rinna ut, trots allt skulle hennes terminsavgift betalas innan fjärde klockslaget om hon önskade stanna på Universitete…[Read more]

  • Det krävdes all hennes scenvana för att hålla hennes ögonbryn från att skjuta i höjden och hennes mun att öppna sig. Istället hade hon bara sina klara ögon fokuserade på honom, men inne i hennes huvud utövades en storm av tankar. Tjugo guldmynt! Med det skulle hon inte bara vara säker flera terminer framåt, utan hon skulle dessutom ha råd att köpa…[Read more]

  • Hennes ögon smalnade något över hans frågor. Inte mycket, men lite. Trots allt var hon inte så intresserad av att avslöja sina personliga angelägenheter med denna man – och dessutom var detta ingen bank. Hon var inte en arrogant person, men denna man måste leva under en sten om hon inte hade hört något om henne. Hur många studeranden på skolan…[Read more]

  • Kvitheras gröna ögon tycktes skifta från den ljusa klara gröna färgen till en lite mörkare grön färg då hon såg blicken mannen bakom disken gav henne. Liksom alla dömde han säkert henne i detta tillfälle efter det som de flesta andra gjorde; hennes unga ålder och för att hon var en flicka. Utan tvekan antog han säkert att hon var ute efter någon…[Read more]

  • Att kvinnan uppenbarligen var från ytan var inte svårt att se, och att hon dessutom visade sådan självsäkerhet i sättet hon förde sig på och talade var något som Isra kunde uppskatta. Hon hade alltid föredragit att härska över ett lojalt folk, men om lojalitet inte kunde anför skaffas så vad rädsla det näst bästa, och rädsla var vad hon hade fått…[Read more]

  • Förfrågan om en audiens hade kommit, olämpligt nog, mitt i hennes middagsmål. Vanligen tog hon inte emot besökare så sent under kvällen men något som hennes kammarherre sagt om besökaren hade fångat hennes intresse och därför, enbart därför, valde hon att göra ett undantag. Givetvis skulle gästen få vänta till dess att hon ätit klart, något som f…[Read more]

  • En ny termin höll på att avslutas, vilket så klart betydde att en ny skulle påbörjas om några veckor. Denna tid var alltid speciell på Universitetet, för det var då som antagningsproven hölls. Alla som studerade på Universitetet skulle ställa sig inför mästarna och svara på slumpmässiga frågor som på ett vis eller annat var relaterat till el…[Read more]

  • Fast Aillis var tyst, var det de små sakerna som avslöjade henne. Knarrandet i golvet och den gnisslande dörren. Ziyaté reste sig upp och sträckte sig efter ölen. Hennes hand mötte för ett ögonblick den unga kvinnan och fick henne att rynka på ögonbrynen. Närhet var inte något hon var van vid och hastigt drog hon tillbaka sin hand.

    “Det…[Read more]

  • Sättet och orden vittnade tydligt om att han var ivrig att komma iväg. Fast det kändes som om hela atmosfären var tryckande och skulle avslöja någonting. Det var en perfekt början till ett äventyr. Vad skulle kunna gå fel? Om inte allt?

    Till slut nickade hon lätt och slog sina händer exalterat mot varandra för att sedan leta reda på sin packåsna…[Read more]

  • Åter blev hon övertygad om att det varit ett bra val att ha denna kvinna kvar i sin tjänst, för inte bara var valet av klänning passande, men hon verkade också genuint vilja vara till lags.

    ”Ett perfekt val. Jag har en middagsbjudning med handelsgillet Bläck och det vore synd att inte göra ett intryck, eller vad säger du, Farrah?” Hon log nöjt…[Read more]

  • Load More
A password will be emailed to you.